Mycket få av de människor som kommit till Sverige de senaste decennierna har varit flyktingar, däremot har många varit såkallade anhöriginvandrare (34,704 personer 2009). Anhöriginvandringen är speciell inte minst då alla människor är släkt med varandra, och det alltså teoretiskt sett skulle vara möjligt att tömma ett helt land på människor enbart med dess hjälp. Det är därför intressant att ta del av den danska debatten kring anhörig- eller kedjeinvandringen.

Denna debatt utgår i hög grad från två aspekter av anhöriginvandringen. För det första att den hänger intimt samman med tvångsäktenskap, där unga flickor gifts bort till män från ”the old country”. Dessa män flyttar sedan till Danmark och tar del av den danska välfärdsstaten. Detta problem är utbrett även i Sverige, även om det inte är föremål för någon större debatt. Den andra aspekten av anhöriginvandringen är att det rör sig om en invandring från kulturer som avviker starkt från den danska, och den ger därför oönskade effekter på flera områden (bland annat ekonomiskt, kriminalpolitiskt, och avseende integrationspolitiken). Den danska debatten är här ärligare än den svenska, för alternativet till att erkänna att vissa typer av invandring är mindre positiva är att kräva helt öppna gränser.

I mange tilfælde har det været en familieforpligtelse at bringe flere derhjemmefra herop for at få del i det danske velstandsniveau. I betydeligt omfang har dette været en indvandring til offentlig forsørgelse Danmark. Den har været dyr for dansk økonomi og dårlig for integrationen.
– Ralf Pittelkow, Jyllands-Posten

Den danska regeringen, med borgerliga Venstre och Dansk Folkeparti i spetsen, har därför utarbetat ett poängsystem som ska garantera att tvångsäktenskapen minskar och att enbart önskad invandring äger rum. Bland annat kommer individer med högre utbildning att gynnas av poängsystemet. Man har redan den såkallade 24-årsregeln, som redan minskat tvångsäktenskapen bland unga kvinnor betydligt, men den ska nu alltså kompletteras med ett poängsystem.

Särskilt intressant i sammanhanget är oppositionens reaktion på Venstres och DF:s förslag, en reaktion som visar hur debattklimatet i vårt södra grannland normaliserats. Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti motsätter sig nämligen förslagets utformning, men har accepterat idén om ett poängsystem och därför utformat ett eget (mer generöst). Detta har visserligen lett till interna reaktioner från den del av vänstern som mer drivs av indignering än realism, men det hela är ändå ett tecken på en positiv utveckling. I sammanhanget kan också nämnas att Socialistisk Folkeparti närmast motsvarar det svenska Vänsterpartiet, medan Enhedslisten som helt vänder sig mot poängsystem står längre till vänster och också är betydligt mindre (SF är också ovanligt på så vis att en av partiets kulturpolitiska tänkare, Henning Eichberg, har rötter i den tyska Nya Högern).

Sammantaget visar vårt södra grannland alltså hur en normalisering av politiken kan ta form. Den svenska borgerlighetens utlovade krav på ordnad försörjning för anhöriginvandringen hade däremot så många undantag att den på sin höjd kunde ha retoriskt värde och tilltala förvirrade folkpartister i jakt på ”hårdare tag”.

Vidare läsning:

Berlingske – Rønn afviser kritik af pointsystem
Berlingske – Pointsystem deler danskere
Jyllands-Posten – Pointsystem skriver historie
24-årsreglen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.