Heinrich Jordis von Lohausen (1907-2002) var både general, europé och geopolitiker. Då han föddes i en familj med militära anor var det självklart att han skulle göra karriär som officer, men han kom också att förena detta med ett försvar av Europa som geopolitisk analytiker och författare. Som geopolitiker och europeisk patriot kom han bland annat att influera Jean Thiriart och Robert Steuckers, han menade att i en era där den muslimska världens befolkning snabbt växer, där Fjärran Östern blir ekonomiskt alltmer konkurrenskraftig, och där amerikaniseringen hotar Europas mänskliga och kulturella arv, är ett förenat Europa redo att försvara sina intressen definitivt viktigt.

En artikel av von Lohausen finns tillgänglig på resursen Vouloir, med den tankeväckande titeln La guerre du Golfe a-t-elle été une guerre contre l’Europe? I dessa dagar av stöd för amerikanska invasioner av allt från Irak till Afghanistan frågar sig von Lohausen helt enkelt om Gulfkriget var ett krig riktat mot Europa. Han noterar att i många krig finns det en annan fiende än den officiella. På sin tid var romarna mästare på att genom gemensam krigföring förvandla sina allierade till vasaller, och idag har USA övertagit deras arbetssätt. Detta innebär att samtidigt som flera europeiska nationer deltog i ockupationen av Irak, förstörde de samtidigt sin egen förmåga att i framtiden föra en självständig politik.

von Lohausen förklarar detta geopolitiskt. Han ser världen som indelad i tre geopolitiska block. Dessa är Eurafrika, från Nordeuropa till Sydafrika, Amerika, samt Australasien. Ryssland binder samman Eurafrika och Australasien genom sitt centrala läge i Eurasien. USA har länge använt sig av brohuvuden i sin utrikespolitik, exempelvis Filippinerna i Östasien och Israel i Mellanöstern. Irak är brohuvudet par excellence i Eurasien, från denna bas kan USA dels kontrollera oljan, dels når man djupt in i det eurasiatiska hjärtlandet och separerar Eurafrika och Australasien.

von Lohausen beskriver också hur något liknande tidigare ägt rum i Sydafrika, ”Godahoppsuddens nya Europa”. Även där verkade Europas ledare mot sina egna intressen. Man kan också nämna det franska studentupproret 1968, som kom i direkt anslutning till att de Gaulle utmanade amerikanska monetära och militära intressen. Eftersom USA, till skillnad från Sovjet, ännu inte fallit och öppnat sina arkiv, förblir detta spekulationer men det finns en del som tyder på att CIA hade ett finger med i spelet inför upproret. På samma vis har man uppmuntrat en invandringspolitik som i överskådlig framtid riskerar att göra de europeiska länderna handlingsoförmögna och låsta av interna konflikter. Sammantaget rör det sig alltså i fallet med USA om en allierad man inte skulle önska sin värsta ovän, och europeiska ”ledare” som i många fall kan betecknas som nyttiga idioter eller rena förrädare.

Detta gör att von Lohausens studie av Gulfkrigets verkliga orsaker är väl värd en närmare bekantskap. Den är visserligen på franska, men det finns idag så bra översättningsprogram tillgängliga på internet att språkförbistring inte är en ursäkt.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.