Den belgiske geopolitikern, aktivisten och tänkaren Robert Steuckers tillhör den europeiska Nya Högerns främsta företrädare. Hans artikel om den ryska nationalismens rötter tillhör också det mer intressanta som skrivits om ämnet, och finns översatt till engelska här: Foundations of Russian Nationalism

Steuckers beskriver hur den ryska självidentiteten sedan tartarernas invasion under medeltiden präglats av en ambivalent känsla av attraktion och frånstötning i relationen till Europa och Väst. Detta märktes redan innan bolsjevikernas maktövertagande, då västorienterade ”occidentalister” stod mot ”slavofiler”. Dessa strömningar var inte knutna till höger eller vänster, utan det fanns både en vänster som var inspirerad av västliga tänkare och en vänster som fann sin inspiration i den ryska bondekommunen. Steuckers beskriver hur även de anti-västliga tänkarna hade skilda visioner. Slavofilen Danilevskys vision var ett nytt slaviskt Bysans, medan Leontiev istället föreställde sig en allians mellan den ortodoxa världen och islam mot liberalismens nedbrytande krafter.

Artikeln är intressant läsning, Steuckers identifierar också de ideologiska poler kring vilka ryska nationalismer rör sig (neo-slavofiler, eurasianister, national-kommunister och etniska nationalister). Han ger också ett exempel på historiens ironier. När kommunistpartierna i Västeuropa hade börjat influeras av den såkallade kulturmarxismen från USA, hade man i Sovjet inlett en helt annan utveckling. Steuckers skriver:

In the 1960s, the neo-ruralists (Valentine Raspoutin, Vassili Belov, Soloukhine, Fiodor Abramov, etc.) came to completely reject “Western liberalism," based on a veritable “conservative revolution"—all with the blessing of the Soviet power structure!

Ultimately, this “conservative revolution" was quietly imposed in Russia while in the West the “masquerade" of 1968 (De Gaulle) caused the cultural catastrophe we are still suffering.

Andra exempel på de intressanta och lovande tendenser som fanns i Sovjet mot slutet ges i blogginläggen Lev Gumilev och etnogenesis och Jean Thiriart och Nation Europa.

Vidare läsning

The Occidental Quarterly – Interview with Robert Steuckers
Euro-Synergies
Lästips: Spengler om Atlantis, Kush och Turan

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.