Fattiga europeiskättade amerikaner är inte en grupp som spelar huvudrollen i amerikanska filmer särskilt ofta, vanligare är att de framställs som intoleranta ”rednecks” eller som inavlade och perverterade. Amerikanska filmer ger också en snedvriden bild av det amerikanska klassamhället, en bild som missar att många fattiga amerikaner är europeiskättade snarare än ”minoriteter”.

En film som bryter med dessa stereotyper är Winter’s Bone från 2010. Filmen utspelar sig på den amerikanska landsbygden, i den del av USA som tillsammans med Sydstaterna i högst grad associeras med de fattiga vita, närmare bestämt Ozark.

Huvudpersonen, sjuttonåriga Ree Dolly, tillhör den fattiga och kriminellt belastade familjen Dolly. Hon lever med sina två småsyskon och sin sjuka mor i ett omodernt hus på landet. Rees far är en lokalt känd tillverkare av drogen meth, även hennes farbror Teardrop är missbrukare och kriminell. Handlingen tar sin början när den frånvarande familjefadern använt familjens hem för sin borgen, och sedan försvunnit. Detta innebär att Ree bara har några dagar på sig att finna honom, innan familjen förlorar sitt hem.

Manusförfattarna Anne Rosellini och Debra Granik har med Ree Dolly skapat en stark och ansvarstagande kvinnlig huvudperson, trots hennes ungdom är det tydligt att det under många år i praktiken varit Ree som tagit hand om både modern och syskonen. Jennifer Lawrence gör också en god skådespelarinsats i rollen som den mogna och modiga storasystern.

Det står nämligen snabbt klart att Rees sökande efter fadern inte uppskattas i de hotfulla sociala miljöer där han rört sig. Filmen ger här samtidigt en tragisk skildring av miljöer som förstörts av droger och den korruption de för med sig, av det ”methland” många amerikanska småstäder förvandlats till.

Men Winter’s bone har, i likhet med Precious för några år sedan, inte det sedvanliga anslaget. Ree är fattig, och hon tillhör en kriminell familj, men detta gör henne aldrig till något offer. Tvärtom är det med stolthet hon förklarar att hon är en Dolly, och tanken att överge familjen slår henne aldrig. I delar av bland annat Ozark ska arkaiska kulturella mönster ha bevarats in i modern tid, och det är intressant att följa det sociala samspelets regler i filmen ur ett indo-europeiskt perspektiv. Den korthuggna men kärnfulla dialogen för tankarna till en fornnordisk saga, liksom vikten av att få en formell inbjudan innan man träder över någons tröskel och vikten av att ge en varning innan man skadar någon. Ree hänvisar också till blodsband när hon ber om hjälp av de människor som kanske vet var fadern befinner sig, en hänvisning som har reell betydelse.

Fattigdomen och den bristande integrationen i den moderna ekonomin framställs heller inte enbart som något negativt. Ree och hennes familj och grannar har också genom sin närhet till naturen en betydande grad av självförsörjning. Hon lär bland annat syskonen att jaga, och i symbolmättade scener får familjen tillökning i form av en hundvalp och ett par kycklingar. Hästar, hundar och vapen är en naturlig del av deras liv. Genom denna närhet till naturen, och de praktiska färdigheter den förutsätter, har Ree alltså ett betydande oberoende. Filmen bryter också med det individualistiska idealet, när Ree medvetet väljer ansvaret för sin familj framför ett mer glamoröst liv. Det framgår tydligt att detta val också är det mer meningsfulla och mänskliga, även om Ree uttrycker att ”I’d be lost without the weight of you two on my back”.

Filmen lyckas också fånga känslan av det liv Ree och hennes familj lever, genom detaljer som rör allt från kläder till musik. Det är också en miljö som helt präglas av europeiskättade människor och deras kultur. Även de musikaliska inslagen bidrar till detta, det är överhuvudtaget en film där både människor och miljöer känns väldigt äkta.

Någon actionfilm är det inte, även om det flera gånger uppstår en genuint obehaglig stämning. Denna åstadkoms dock genom det sociala spelet mellan Ree och de kretsar där hennes far rört sig, snarare än genom spektakulära effekter. Sammantaget är det i varje fall en bra film, som både lyckas fånga de fattiga vitas liv på Ozarks landsbygd och ge ett porträtt av en ung kvinna med en karaktärsstyrka som inte undgår att påverka både hennes omgivning och filmens publik. Att den samtidigt bryter med flera av filmvärldens stereotyper är mest en extra bonus.

Tipstack till John T.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.