Otto Strasser och den tyska socialismen

Okategoriserade

Den tyska nationalsocialismen var en historisk rörelse som rymde ett antal tämligen skiftande tendenser. En av dessa var den i huvudsak nordtyska strömning som representerades bland annat av bröderna Otto och Gregor Strasser. Den lade tonvikt på socialismen och hamnade snart i konflikt med andra kretsar som betraktade dess krav som orealistiska. Denna konflikt ledde till att Otto 1933 gick i landsflykt, varifrån han ledde en underjordisk rörelse kallad den svarta fronten. Den ledde också till att brodern Gregor var ett av offren för de långa knivarnas natt 1934. Efter Andra världskriget har den såkallade strasserismen inspirerat en del av de radikala nationalister som velat förena nationalistisk och socialistisk politik, bland annat den tredje positionen.

Det kan därför vara av intresse både för den idéhistoriskt intresserade och den mer vänstersinnade att läsa den bok av Otto Strasser som på engelska finns tillgänglig på internet: Germany Tomorrow

Ganska tidigt märker man den brist på realpolitiskt tänkande som bidrog till att författaren förlorade maktkampen i partiet. Han är övertygad om att det finns betydande potential för revolution i Tredje riket, och föreställer sig att en allierad seger i kriget kan leda till en ny europeisk ordning snarare än ett Europa ockuperat och i grunden omdanat av utomeuropeiska makter. Detta leder i sin tur till att Strasser förespråkar att oppositionella tyskar genom att utföra sina uppgifter på ett bristande vis ska bidra till att kriget snabbare tar slut. Hans brist på förståelse av vilka grupper som faktiskt stod mot tyskarna är här alltså tämligen allvarlig.

Den andra, positiva, sidan av denna brist på realpolitisk analys är Strassers idealism, han var också kristen och såg kristendomens roll som central i ett nytt Europa. Man finner heller inte vare sig klass- eller rashat i hans tänkande, likaså yttrar sig hans idealism i avsaknaden av både ekonomisk och biologisk materialism. Men de stycken där han analyserar den historiska situationen var alltså överspelade redan när de skrevs. Det är heller inte dessa stycken som är av intresse i boken, utan det som har bestående värde är hans presentation av ett tyskt och socialistiskt samhälle.

Tysk socialism

Strasser försvarar det han beskriver som en tysk socialism. Den utgår från det specifikt tyska kynnet, han menar också att olika folk har olika sociala ordningar som passar just dem bäst. För italienarna kanske Mussolinis fascism passar bäst, menar Strasser, men för tyskarna måste man utforska deras historia för att finna det bästa samhällsskicket. Hans utgångspunkt är här oförenlig med den anglo-saxiska politik som insisterar på att marknadskapitalismen och den parlamentariska demokratin är system som passar för alla världens folk. Med utgångspunkt inte minst i de germanska stammarna, det medeltida gillesystemet och det senare ståndsamhället utvecklar Strasser därför det han beskriver som den tyska socialismen.

Strasser menar i likhet med de tyska stammarna att egendomen egentligen alltid är folkets gemensamma. Generationer av tyskar hade offrat både blod och svett för att utforska, förädla och försvara Tyskland, och det vore då verklighetsfrämmande att enstaka individer skulle monopolisera frukterna av deras kamp och ansträngningar. Detta gäller särskilt land, naturtillgångar och produktionsmedel. Privat egendom i liberal mening är alltså ett tveksamt begrepp. Samtidigt menar Strasser att proletariseringen är en av den moderna erans mer problematiska aspekter, då den förvandlar människor till egendomslösa löneslavar under stat eller kapital. Privat egendom framstår här istället som en förutsättning för personens utveckling. I likhet med Proudhon löser Strasser denna paradox genom att återgå till ett historiskt europeiskt egendomsbegrepp, Erblehen. Det innebär att även när vi ”äger” en åker eller en fabrik, så är det ytterst folkets egendom, och vi brukar den med folkets intressen i åtanke. Missköter vi det grovt kan det återkallas, egendomen är villkorad och inte absolut som i nyliberalt tänkande.

In current parlance… we therefore speak of ”capitalism” when liberalism is dominant on the bodily economic plane; speak of ”individualism” when liberalism is dominant on the mental-social plane (ie. in the State); speak of ”materialism” when liberalism is dominant culturally and on the plane of the soul (ie. in religious matters)… the we-idea of conservatism likewise manifests itself equably on the three planes of life: as ”socialism” on the bodily economic plane; as ”nationalism” on the mental-social plane (the State); and as ”popular idealism” on the soul-cultural plane (religion).
– Otto Strasser

Intressant är att Strasser beskriver sig själv både som socialist och konservativ, och ser dessa båda egenskaper som naturligt kopplade till varandra. Detta beror på att han identifierar två tendenser i Europas historia. Å ena sidan den betoning av individen som han kallar liberal, å andra sidan den betoning av gruppen som han benämner konservativ. Marxismen uppstod under en era som var liberalt färgad, och Strasser menar att den därför har inbyggda brister. Det är en liberal ideologi, men en verklig socialism måste vara konservativ. Strasser befinner sig här nära de tänkare som identifierat likheter mellan (marxistisk) socialism och liberalism, och sett dem som tvillingideologier.

…for us Marxism is a socialism both liberal and alien, a doctrine whose liberal factors necessarily unfit it for the upbuilding of the socialist (ie. conservative) future.
– Otto Strasser

Strasser beskriver den tyska socialismen som en naturlig historisk utveckling. Han ser här Hitler som en historisk fas, förstörelsens fas. Han skriver att ”…from this outlook Hitler is really no more than the testing ”hammer of God”, och avser då att det i den gamla ordningen som inte var livskraftigt måste slås i spillror innan något nytt kan byggas. I likhet med F.P. Yockey menar Strasser att i Europas utveckling hade olika nationer olika roller att spela, och under 1900-talet var det tyskarna som skulle visa hur nationalism och socialism kunde förenas. Han skiljer sig dock från Yockeys och Spenglers betoning av auktoritetens roll i denna syntes (Spengler kallade den preussisk socialism, Strasser såg den preussiska militarismen och junkerklassen med betydligt mer kritisk blick).

National autarchy cannot and must not be the last aim of a socialist economic policy, for we are not concerned with a Spartan ideal, but with a Dionysiac ideal, in the profoundest sense of the term.
– Otto Strasser

Strasser var samtidigt kritisk till den totalitära statssocialism han sett i Sovjet, och eftersträvade en ordning byggd på frihet och självbestämmande. Han var negativ till urbaniseringen och den moderna staden, och föreställde sig en återkolonisering av landsbygden med många mindre jordbruk. Intressant är att hans modell skilde sig från marxismen på så vis att de ägare av storgods och fabriker som fråntogs sin egendom skulle kompenseras. Man finner heller inget klasshat hos Strasser, utan han erkänner vikten av både entreprenörer och en elit i den folkgemenskap han beskriver.

När det gällde fabriker föreställde sig Strasser ett partnerskap mellan arbetarna, ”managern” och staten (som här representerar samhällets och konsumenternas intressen). Strasser föreställde sig att dagens kapitalistklass skulle ersättas av ett stånd, en korporation, av ”managers”. Vad gällde mindre företagare och utövare av ”fria yrken” föreställde sig Strasser att de skulle bilda egna gillen. Här skulle det också finnas lärlings- och gesällsystem. Man kan här jämföra med de ”individualister” vars existens tidvis accepterades av de spanska anarkisterna. Skillnaden är att för Strasser var deras existens en självklar följd av hans världsåskådning. Man kan i varje fall jämföra Strassers modell med Per Engdahls och den Nysvenska Rörelsens tankar kring det självägande företaget.

We want a new kind of man, we want the State of these new human beings who evoke in its pristine purity from the bourgeoisie the idea of nationalism which issues from the depths of the blood, and evoke from the proletariat the idea of socialism, redoubled in strength by the injustice the proletarians have suffered…
– Gregor Strasser

De olika yrkesgrupper Strasser beskrivit; bönder, arbetare, fria yrken, managers, tjänstemän, skulle bilda grunden i den socialistiska staten. De skulle bilda fem stånd eller korporationer, som skulle välja representanter till staten. Samhället skulle också vara geografiskt indelat i cirklar, provinser och rike. Även dessa nivåer skulle organiseras politiskt med yrkesgrupperna i centrum.

Strasser framstår i sin skildring av det framtida Tyskland som korporatist. Han vill ersätta den individualistiska och massbaserade partidemokratin med en korporativ demokrati, där olika yrkesgrupper utser sina representanter. Likaså menar han att risken för ”valfläsk” minskar om man har en president eller kung vald på livstid, detta är också något han ser som en historiskt germansk sedvänja.

Strasser utvecklar i boken även sin syn på sådant som stöd till de arbetsoförmögna grupperna, utbildning, germanskt rättsväsende (fokuserat på kompensation snarare än straff), religion (Strasser såg kristendomen som en grund för Europa), et cetera. Likheterna är i varje fall betydande med den tidiga anarkismen och rådssocialismen, även om Strasser i jämförelse med dessa har en tydligare verklighetsförankring och också för in ett sådant viktigt begrepp som folket i sin samhällsvision. Man skulle alltså kunna kalla honom ”realanarkist”. Intressant är att han föregriper en del idéer som blev populära 1968, som den positiva synen på minskad arbetstid och ökad fritid, och den negativa synen på den moderna staden och den moderna byråkratin. Den hugade vänsterläsaren kan jämföra honom med sådana gestalter som Gorz, Lafargue, Illich och Bakunin.

Europeiskt samarbete och minoriteters situation

The ideas that will bring about the new order that is vital to a better future and essential to our very lives are the ideas of the German Revolution, the ideas of:

National Freedom,
Social Justice,
European Collaboration…

For this, and nothing else, is the meaning and the content of the German Revolution: The Resurrection of the West.
– Otto Strasser

Strasser förespråkar också en federation av de europeiska folken, en federation med både militära, ekonomiska och kulturella aspekter. Han menar att en europeisk armé kan garantera att de olika folken inte hotar varandra i framtiden, och att olika europeiska folk kan bidra med olika vapenslag till den. Han menade också att Europas kolonier i ökande grad skulle kunna hanteras gemensamt.

Samtidigt förespråkar han autarki, inledningsvis för Tyskland och senare för den europeiska federationen och dess kolonialsystem. Han menade också att Nationernas Förbund skulle omvandlas till att representera kontinentala block, en tanke som påminner om många geopolitikers visioner. En positiv syn på andra folk och deras rätt till liv och existens, som ligger nära etnopluralismens och Engdahls samnationalism, är implicit i Strassers resonemang.

Bitvis är Strasser profetisk. Han menar att Europas framtid avgörs av om slaver och germaner kan övervinna sin historiska fiendskap, och han menar att de västslaviska folken och den ortodoxa kyrkan kan ha mycket att bidra med i en europeisk renässans. Denna insikt har först nyligen börjat bli mainstream inom systemkritiska grupper.

Strasser utvecklar sin syn på minoriteter i ett stycke om den judiska minoriteten. Han betonar att han själv inte var antisemit, och bland annat hört till Streichers motståndare i partiet. Strasser föreslår tre alternativ för de tyska judarna, alternativ individen själv får välja. Antingen skulle de ses som främlingar, Strasser menade att många sionister skulle välja detta alternativ. Eller så skulle de ses som en nationell minoritet, med de rättigheter och skyldigheter detta medför. De skulle också kunna assimileras in i den tyska folkgruppen, men detta förutsatte enligt Strasser att de övergav sin religion. Man kan ha flera synpunkter på Strassers lösning av minoritetsfrågan, den utgår oavsett vilket från ett försök att kombinera gruppers politiska erkännande med individens frihet. På så vis för den tankarna till den Nya Högerns gruppbaserade samhällsideal, snarare än den liberala individualismen.

Sammantaget finns det alltså en hel del som är orealistiskt och bristfälligt hos Strasser. Samtidigt är hans tyska socialism en helgjuten och sammanhängande presentation av ett alternativ till dagens ordning. Man behöver inte fullt ut dela det för att finna det givande, det är också troligt att den nya generation som försöker förena nationalism och socialism kan finna delar av Germany Tomorrow inspirerande. Dagens socio-ekonomiska och politiska ordning är i varje fall inte särskilt tilltalande.

Relaterat

Karl Paetel och den socialrevolutionära nationalismen
Jean Thiriart och Nation Europa
Oswald Mosleys europeiska socialism
Anna Bramwell – Blood and Soil
Ernst von Salomon – Der Fragebogen