En viktig fråga i vår tids Europa rör de historiskt muslimska folkens relation till sina grannfolk, inte minst inom ramen för ett sådant federalt Imperium Europa som förespråkas av den Nya Högern. Sådana folk inkluderar allt från albaner, tjetjener och bosnier till mindre grupper som tjerkesser, gorani och ashkali. Inte sällan räknas de till fienden i ett globalt religionskrig där ett homogent ”islam” ställs mot ett lika homogent ”Väst”. Vi ser också tecken på att främmande krafter försöker rekrytera bland dem, exempelvis har Saudiarabien försökt sprida wahabismen i Bosnien och Tjetjenien på bekostnad av inhemska folktraditioner.

Fullt så dualistisk behöver situationen dock inte vara, något som illustreras av den tjetjenske politikern och krigsherren Khozh-Ahmed Noukhaevs liv och öden. Noukhaevs liv tas till stor del upp i dokumentären The Making of a New Empire från 1999. Det är inte den bästa dokumentär som gjorts, men följer i varje fall Noukhaev när han likt en syntes av gudfader, krigsherre och politiker färdas genom ett krigshärjat Tjetjenien. Lokalbefolkningen berättar om den ställning ”banditer” haft i landets historia, och muslimska traditionalister berättar om zikr-dansen, stavens roll i Tjetjenien och traditionella huvudbonader. Parallellt färdas Noukhaev genom landet, och besöker Istanbul och London i sina diplomatiska försök att vinna stöd för sitt folk.

Green is the color of Islam, for muslims. And red indicates the colour of the nation, that is built on blood. Blood bonds, blood is the cement of the nation. The third force is authority, which I have left white. White is the colour of purity… in other words: power.

– Noukhaev

Han återger sina minnen av hur han kom som ung man till Moskva, och lärde känna den kommunistiska maktapparat han snart identifierade som en ren maffiaorganisation. Möjligen något tillrättalagt beskriver han sedan hur han insåg att denna bara kunde utmanas av en annan maffia, och hur han blev en mäktig kriminell gudfader. I sin självbeskrivning framstår Noukhaev som den ultimate gudfadern, en man av ära som också försvarar sina landsmäns intressen mot den officiella förtryckarstaten. Han beskriver också sin respekt för den tjetjenske landsfadern Dzhokhar Dudayev, och man får en viss inblick i hur de sovjetiska myndigheterna deporterade hela det tjetjenska folket till Sibirien efter Andra världskriget (ihop med ingusjer, volgatyskar, balkarer och många andra folk). När Tjetjenien invaderades av ryska trupper deltog Noukhaev i hemlandets försvar.

God did not create all people equal. From inside they are all created different. And if you look at families, at the members of the tribe, there is always one who looks after the others… those people have to be chosen for the highest functions.

– Noukhaev

Noukhaev stupade sannolikt 2004. Intressant är att han mot slutet av sitt liv hade närmat sig den inflytelserike ryske samhällsfilosofen Aleksandr Dugin och dennes eurasiska rörelse. Dugins eurasianism, med dess arv från den ryska imperiella traditionen och dess likheter med den Nya Högerns Imperium Europa, torde för honom ha framstått som en realistisk lösning på det tjetjenska folkets utmaningar. Han betraktade det tjetjenska klan- och stambaserade samhället som överlägset det dekadenta USA, och betraktade sig med stolthet som en ”barbar”. Noukhaev stod då också nära traditionella ståndpunkter. Som helhet är hans liv alltså både ett exempel på en resursstark och begåvad individ som kämpade för sitt folk, och en syntes av ståndpunkter som annars ses som oförenliga.

Googlevideo – The Making of a New Empire

Vidare läsning

Wikipedia – Khozh-Ahmed Noukhayev

Traditionalists – Khoj-Ahmed Noukhaev

Traditionalists – Is Hanifi Traditionalism Traditionalist?

Relaterat

Den Nya Högern och Imperium Europa

Pogromer i Karelen

Traditionella banditer

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.