Neil Strauss är förmodligen mest känd som musikjournalist, och som författare till boken The Game. I The Game populariserade han den subkultur som kallas seduction community eller PUA (pick-up artistry), en subkultur som studerar attraktionens mekanismer. Som trendsättare är Strauss därför intressant.

Efter att The Game introducerat PUA för en bredare publik har delar av seduction communityt blivit mer politiserade, bland annat genom att koppla behovet av sådana tekniker till den moderna mannens kris. Exempel på denna politisering, som kan ses som embryon till en ny mansrörelse, är Roissy in DC och The Spearhead. Om en av förklaringarna till att moderna män måste lära sig metoder för att framstå som attraktiva är att de historiskt sett är omanliga, är Strauss själv ett tydligt exempel. Han är uppvuxen i staden, har traumatiska minnen av camping från barndomen, har vuxit upp enligt devisen ”hellre fly än illa fäkta” et cetera. Gissningsvis delar flera generationer av hans läsare dessa erfarenheter.

Det är därför intressant att han i sin nya bok, Emergency, behandlar den survivalistiska miljön. Dels är det ett logiskt steg för Strauss själv, då han försöker återvinna sin manlighet, dels är det av intresse då han brukar ha känsla för morgondagens trender.

Fliesianism och spenglerianism

Just miles to the south of him, [Leonard] Cohen said when he returned to the living room, were some of the most dangerous gangs in L.A. And when their anger reached critical mass, he worried that they would spill out of their neighborhoods, and the police would be too busy trying to protect their own families to stop them from terrorizing the city.
”My fear,” he concluded, ”is the social contract breaking down.”

Strauss beskriver i början av boken hur han gradvis inser att vår nutida civilisation i allmänhet och USA i synnerhet är sårbara. Terrorangrepp, översvämningen av New Orleans, kravallerna i Los Angeles, den amerikanska ekonomins nedgång, inskränkningarna av grundläggande amerikanska friheter, allt detta får honom att se sammanbrottet som något fullt möjligt. Även i Europa ser vi oroväckande händelser, som det ökade våld som lett till förslag på en ny vapenamnesti, en amnesti som dock skulle leda till att fel vapen lämnas in, och paradoxalt nog att styrkeförhållandena i samhället ändras än mer i fel riktning. De människor som lämnar in sina vapen är nämligen de som skulle ha bäst nytta av dem. Även översvämningarna i Europa och Pakistan antyder att klimatförändringarna kan leda till ett ökat inslag av tragiska naturkatastrofer. Och den närmast neurotiske, synnerligen opraktiske Strauss vill förbereda sig för den dagen. Han vill vara redo Just In Case.

Han beskriver i sammanhanget sin världsbild, som han beskriver som Fliesianism. Uttrycket är taget från boken Lord of the Flies, som sammanfattar Strauss syn på den mänskliga naturen. Han noterar att anarkister tror att utan stat kommer människor fredligt att kunna organisera sig, själv tror han snarare att de kommer börja döda varandra. Han utesluter inte att de även kommer att äta upp varandra. Som exempel tar han hur snabbt det sociala kontraktet bröt samman i Bosnien och Rwanda, där grannar började döda varandra. En representant för ordningsmakten berättar också för honom att vårt samhälle alltid är ”nio måltider ifrån sammanbrott”. Strauss syn på den mänskliga naturen är tidlös, hans syn på historien är cyklisk. Imperier uppstår och går under, det amerikanska imperiet är idag i sin nedgångsfas. Strauss refererar här inte till Oswald Spengler, utan till Paul Kennedy, men likheterna är tydliga även med Spenglers modell.

Kryogenetik och Permanent Traveller

Strauss bestämmer sig för att han vill förbereda sin reträtt, ifall det värsta skulle hända. Till en början är det flykt han föreställer sig som sin reträtt, han skriver att han alltid varit en som flyr när problem uppstår. Därför utforskar han det koncept som kallas PT, permanent traveller, och bygger på att man har flera medborgarskap, ständigt befinner sig på resande fot, har sina tillgångar i skatteparadis, et cetera. Miljön har en stark koppling till den libertarianska ideologin, Strauss tvingar också sig själv att ta sig igenom en av objektivisten Ayn Rands tjocka böcker. Han studerar hur man tvättar pengar, och försöker skaffa sig medborgarskap i den karibiska önationen St Kitts. Här upptäcker han även oväntat att flera miljardärer rör sig i PT-miljön, och försöker förbereda sig för apokalypsen genom att bland annat skaffa multipla medborgarskap och köpa privata ubåtar och öar.

Under denna period följer Strauss också med en vän till ett företag som fryser ner människor efter döden i hopp om att man i framtiden ska kunna återuppliva dem. Konceptet kallas kryogenetik, och Strauss träffar här på den kände gerontologen och odödlighetsforskaren Aubrey de Grey. Kryogenetiken tilltalar dock inte Strauss, bland annat inser han att om civilisationen går under är det inte så troligt att de nedfrysta liken lämnas orörda.

Strauss som survivalist

Bröder skola slåss och bli varandras bane, barn utav systrar skola bryta mot seden,
det är hårt i världen, hordom mycken, yxtid, knivtid, kluvna sköldar,
stormtid, vargtid, förrn världen störtar, ingen man skall den andre skona.
– Eddan

Istället tar han kontakt med den survivalistiska miljön. Denna miljö bygger dels på övertygelsen att det moderna samhället inom kort kan kollapsa, dels på insikten att det då kan vara bra att vara förberedd. Under den era då hotet föreföll komma från kärnvapenkrig, byggde många survivalister egna skyddsrum som de fyllde med mat, medicin, och vapen. Återkommande teman är också vikten av att ha lärt sig överleva utan dagens teknologi, exempelvis att kunna försörja sin familj med mat. Många survivalister har också insett att den mänskliga naturen i kombination med brist på mat kommer att göra det nödvändigt att vara beväpnad.

Av utomstående ses survivalisterna inte sällan som galningar och ”högerextremister”, och sådana inslag förekommer. I sin linda hade miljön kopplingar främst till libertarianer, men under det kalla kriget kom den att domineras av en mer hårdför höger. Kurt Saxon, en av de viktigaste företrädarna, var exempelvis under 1960-talet medlem av nationalsocialistiska grupper, Church of Satan, och MC-gäng. Men det är denne Saxon Strauss kontaktar för att få mer kunskap om hur man överlever efter civilisationens undergång. Under deras första samtal förklarar den åldrade Saxon dels att han idag inte är nazist, dels att Strauss borde flytta till norra Arkansas eftersom det där gått ett helt år utan att Saxon sett en afro-amerikan. Han skickar också en mängd litteratur till den urbane journalisten.

The only inalienable right is to die for ones beliefs. Those who choose beliefs over knowledge, as well as those who don’t know the difference, will not survive the collapse. In most cases, they will have done the only good thing they have ever done, which is to take their defective genes out of our species.
– Kurt Saxon

Strauss fortsätter sedan sin resa genom att bli medlem på survivalistforum. Gradvis utmanar han den uppfostran som gjort att han flyr från alla faror, är opraktisk, och aldrig ägt ett vapen. Han utmanar kort sagt sin brist på det som traditionellt setts som manlighet. Strauss är ofta en underhållande författare, och beskrivningen av hur han försöker sova i ett iskallt och genomblött tält som dessutom stinker efter att han misslyckats att urinera i en flaska, är bara ett av flera givande partier.

Men gradvis återvinner Strauss det hans uppväxt undanhållit från honom. Han lär sig hantera skjutvapen, och konstaterar förvånat både att han blivit en ”gun nut” och att det ger honom en ny självsäkerhet. Han lär sig att köra motorcykel, och att överleva i naturen. Här träffar han bland annat Tom Brown, en indianättling som levt i naturen under långa perioder, och som lär marinsoldater och andra att spåra och överleva i vildmarken. Under denna period konfronteras Strauss med vad som närmast får ses som primitivistisk anti-modernism, där indiansk filosofi och livsstil kontrasteras mot hans beroende av teknologi. Han får också lära sig att hantera knivar och att döda, slakta och äta djur. Strauss lär sig också att hitta ätliga växter, kampsporten Krav Maga, och att ge första hjälpen. Han inser också värdet av nätverk och familj i händelse av att katastrofen blir verklighet (ur ett sådant perspektiv blir både milisgrupper och kontakter inom ”systemet” av intresse).

Under Strauss resa utvecklar han en självkänsla och en insikt att det han behöver för att överleva efter en katastrof snarare kommer inifrån än genom externa ting man kan köpa. Han blir kort sagt en man. Under resans gång inser han också att de kunskaper och erfarenheter han skaffar sig inte är värdelösa ifall katastrofen aldrig kommer, utan att de gör hans liv rikare. Den Strauss som från början drevs av rädsla och egoism upptäcker också värdet av att ta ansvar för andra människor även när det medför hårt arbete och risker, en inte oviktig aspekt av den traditionella synen på vad det innebär att vara en man.

Perhaps we make fun of those we’re most afraid of becoming.
– Neil Strauss

Boken ger inblickar i olika subkulturer och miljöer som inom kort kan nå mainstreamen. Den ger också en del praktiska råd kring hur man överlever i vildmarken, gör ett vapen av sitt kontokort, och oskadliggör vilda hundar. Samtidigt är det intressant ur ett metakulturellt perspektiv. Strauss har tidigare varit en trendsättare eller tidig igenkännare av nya trender, och om Emergency har detta gemensamt med The Game kan man dra några slutsatser.
För det första att civilisationens framtid och statens förmåga att skydda oss känns mer osäkra än på länge, det ökade våldet i samhället och den ekonomiska nedgången börjar bli så tydliga att även vanliga svenssons talar om dem. Man kan också se filmer som The Road och I Am Legend som tecken på att detta tema finns i det undermedvetna både hos allmänhet och filmskapare.

För det andra att marginella miljöer och subkulturer som survivalismen och PT kan komma att nå mainstreamen på samma sätt som tidigare subkulturella fenomen som vampyrtrenden och seduction community gjort. Strauss har varit först innan.

För det tredje att mainstreamens syn på tidigare förkastade gestalter som Kurt Saxon, rednecks och de amerikanska miliserna då kan genomgå en viss förändring, där de framstår som lärare värda respekt snarare än obildade demoner. Strauss ord om att vi gör narr av dem vi fruktar att bli kan antyda något om ett alltmer instabilt samhälles framtida syn på både Saxon och än mer demoniserade grupper.

För det fjärde att det som började med PUA som nästa logiska steg har en återupptäckt av traditionellt manliga värden, i vad som sannolikt kommer kunna jämföras med det tidiga 1900-talets mansrörelser. Många gamla ”pick-up artister” har idag gått vidare till att ägna sig åt bland annat kroppsbyggnad och kampsport. Värt att notera är att en sådan ny manlighet kommer vara något som kommer inifrån, en naturlig karisma baserad på kompetens, och inte så mycket bygga på ressentimentfyllda angrepp på ”feministerna” och rentav ”kvinnor”. Den nya mansrörelsen kommer därför att ligga i linje med den Nya Högerns tankar kring en komplementär relation mellan könen, snarare än någon sorts fiendskap.

Sammantaget är alltså Strauss bok intressant, både som en skildring av en urbaniserad mans resa och mindre kända subkulturer och miljöer. Den varvas också med citat från Gilgamesheposet. Man kan avslutningsvis konstatera att det kommer att bli spännande att se vad den gamle raggningsexperten tar upp för fenomen härnäst.

Intressanta svenska länkar (flera har bra länklistor för den som vill utforska områdena på egen hand)

Survivalism

Survivalistforum
Survivalist.se

Raw food och annat

Raw’n Wild

Grön anarkism och primitivism

Fimbulvinter

Mansrörelse

Mellanskiktet

Historiska perspektiv

Gudomlig komedi
Ny Moral

Relaterat

Lage Aupus
Into the Wild
Blodsbrödraskap
Edward Abbey – Black Sun
Post-apokalyptika

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.