Begreppet liberal har i vår tid kommit att bli något av en amöba, och kan betyda snart sagt vad som helst. De som håller fast vid liberalismen från 1800-talet kallar sig därför ibland klassiska liberaler. Detta för att förtydliga skillnaden gentemot sådana liberaler som är positiva till skatter och statsingripanden som historiskt skulle betraktats som socialistiska. En snarlik term som ibland används är nyliberalism.
Både nyliberaler och franska samhällsfilosofer som Alain de Benoist beskrivs av sina belackare som ”höger”, och det kan då vara av intresse att se hur stora skillnaderna faktiskt är. En bra introduktion är de Benoists artikel Hayek: A Critique.
Med anledning av att Club de l’Horloge hade börjat tala om ”nationalliberalism” och ”liberal konservatism” och föreslagit klassiskt liberale Friedrich von Hayek som en förebild, analyserade de Benoist von Hayeks system för att visa hur svårförenligt det är med något som ens påminner om nationalism och konservatism.
Taxis och kosmos
de Benoist börjar med att beskriva von Hayeks historiesyn. von Hayek menar att människan först levde i stamsamhällen, som präglades av direkta relationer mellan medlemmarna och gemensamma projekt. Gradvis blev relationerna mer vittfamnande, och även mer abstrakta (exempelvis varuutbyten över halva globen mellan totala främlingar). Resultatet blev det moderna samhället, som von Hayek kallar grand society. Han använder sig av en modell lånad från biologin, där han menar att de regler som fungerade bäst också under historien var de som blev framgångsrika. Den västerländska marknaden är därför den bästa av världar, eftersom den ersatt andra system.
Marknaden är också unik som ordning, kosmos, genom att den inte drivs av några kollektiva projekt utan genom aktörernas individuella handlingar. Samtidigt identifierar von Hayek hotet från en återgång till stamsamhällets ordning, taxis, i form av kollektivistiska projekt som socialism, fascism, välfärdsstat. Han menar att eftersom vi aldrig har fullständig information om hur samhället ser ut vid en given tidpunkt, är sådana centralstyrda projekt dömda att misslyckas. von Hayek betraktar dem som exempel på det han kallar konstruktivism.
Social rättvisa och det politiska
Jag bor gärna i ett samhälle med en marknad, men inte i ett marknadssamhälle.
– de Benoist
Särskilt intressant blir von Hayek när han tar upp den kritik som ofta riktas mot marknaden för att vara orättvis. Han menar här att eftersom den snarast kan jämföras med ett spel, och det inte finns någon aktör som styr spelet, så blir det absurt att tala om rättvisa och orättvisa. Spelets förlorare bör därför finna sig i utgången, precis som den som inte vinner på lotteri.
de Benoist finner här von Hayeks resonemang bristfälligt och oärligt. Han skriver:
Hayek forgets that the chance to win is not the same for all, and that the losers are often always the same ones. Hence, the results of the game cannot be regarded as uncertain. In order for them to become uncertain, it would be necessary for the game to be ”corrected” by the willful intervention of public power, which Hayek vigorously rejects. What is one to think of a game where, as if by chance, the winners keep winning, while the losers keep losing?
Vidare konstaterar de Benoist att von Hayeks beskrivning av marknadens naturliga framväxt är historiskt felaktig. Nedmonteringen av hinder för marknadssamhällets framväxt, som avskaffandet av gillen, allmänningar och adliga privilegier, eller förbudet mot fackföreningar, sköttes historiskt av staten i en ofta synnerligen brutal process. Man kan alltså utan problem tala om sådan konstruktivism som von Hayek annars ogillar. Att skapa den ordning von Hayek önskade skulle också kräva omfattande politiska ingrepp. de Benoist skriver:
A society based on Hayek’s principles would explode in a short time. Furthermore, its institution can only be the product of a pure ”constructivism” and would undoubtedly require a dictatorial state. As Albert O. Hirschman writes, ”this allegedly idyllic privatized citizenship, which only pays attention to its economic interests and indirectly serves the public interest without ever playing a direct role — all of this can only be achieved within nightmarish political conditions.”
Detta blir särskilt paradoxalt eftersom von Hayek och de klassiska liberalerna med Marx och socialisterna delar drömmen om en värld där det politiska upphävts. När marknaden blir den enda sfär inom vilken människor handlar finns det inget utrymme för gemensamma projekt, ingen gud över marknaden. En sådan ordning är också svårförenlig med det demokratiska idealet, i varje fall om det ska ha någon egentlig substans. För de Benoist är det gemensamma livet och det politiska en del av den mänskliga erfarenheten, och han är därför av naturliga skäl skeptisk till von Hayeks och Marx apolitiska utopier.
de Benoist påtalar också svårigheterna att förena von Hayeks kosmos med nationen. Marknad och nation är skilda begrepp, och ur ett ekonomiskt perspektiv är gränser mellan länder hinder för den fria rörligheten av varor, arbetskraft och kapital. de Benoist påvisar också skillnaden mellan von Hayeks ”traditioner” och konservatismens traditioner, liksom von Hayeks bristfälliga insikt i hur traditionella samhällen fungerar.
de Benoist reser också frågan om varför grand society endast uppstod i Europa, om dess framväxt är så naturlig. Likaså identifierar han den diffusa relationen mellan det faktiska och det önskvärda i von Hayeks tänkande. de Benoist skriver:
Similarly, there is a constant surreptitious shift from facts to norms: liberal society and the market economy are values since they have been ”naturally selected” in the course of evolution… But then he becomes caught in a classic aporia: ”is” is not equivalent to ”should be.” In reality, Hayek knows very well that his preference for a system of particular values, in this case the liberal order, cannot be logically grounded. This is why he conceals his choice behind evolutionary considerations, which confers upon his reasoning an air of objectivity.
Sammantaget är det alltså en givande analys av en av nyliberalismens förebilder som de Benoist levererar, en analys som samtidigt indikerar hans egen syn på skillnaden mellan ett samhälle med en marknad och ett marknadssamhälle. Man får också en inblick i hur de Benoist ser på social rättvisa genom hans kritik av von Hayeks syn på ”förlorarna” i spelet. Under läsningen får man också en viss inblick i den klassiskt liberala argumentationen, inklusive de aspekter som är av värde (von Hayeks resonemang i Vägen till träldom har exempelvis ett värde när man argumenterar mot totalitärer och företrädare för den terapeutiska staten, det finns tillfällen när marknaden är överlägsen staten). Man får också en bild av hur de Benoists tankar fortsätter en idétradition med indo-europeiska rötter, där det politiska ses som överordnat den ekonomiska sfären, och där människan ses som en mer mångdimensionell varelse än homo economicus. Det är alltså en idétradition förenlig med exempelvis mycket av den klassiska välfärdsstaten (men utan den växande överbyggnaden av mångkulturalism och radikalfeminism). Den möjliggör också att samhället skyddar sig mot marknadens misslyckanden, exempelvis genom lagar och kontroller av bankerna.
Hayek: A Critique återfinns här: Hayek: A Critique
Relaterat, de Benoist
de Benoist om identitet
de Benoist och den ekologiska frågan
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist- On Being a Pagan
de Benoist om hedniska renässanser
de Benoist och tillväxtideologin
de Benoist och Amerika
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
Relaterat, marknad och samhälle
De Landa – Marknader och antimarknader
Lästips: Realkapitalism
Marknaden och kontramarknaden
Karl Polanyi och den stora omdaningen
Nätokraterna
2008 – att leva i spännande tider
Wallerstein och liberalismens död
Den historiska kapitalismen – utdrag
Pasolini och konsumismen
Saviano – Gomorra
Om skribenten: Joakim Andersen
