En klassisk distinktion i sociologin är den mellan Gemeinschaft och Gesellschaft. Begreppen formulerades av Ferdinand Tönnies, men hade förebådats redan av den arabiske historikern ibn Khaldun under medeltiden. Med Gemeinschaft avses det en traditionalist som Evola kallade organiskt samhälle, en levande gemenskap med en känsla av altruism och solidaritet mellan sina medlemmar. Gesellschaft däremot är det abstrakta samhälle, ofta urbant, som fungerar utan sådana organiska band.
Den franske samhällsfilosofen Alain de Benoist, den Nya Högerns kanske mest kända företrädare, analyserar det liberala samhället med utgångspunkt i Tönnies och Khalduns perspektiv i artikeln Gemeinschaft and Gesellschaft: A Sociological View of the Decay of Modern Society.
de Benoist ställer i artikeln två idealtypiska sätt att se på samhället mot varandra, det liberala och det nationalistiska. För liberalen finns det individer, och deras tillhörighet till exempelvis nationer betraktas som en ovidkommande slump. Det viktiga är deras mänsklighet, och detta leder till en negativ syn på nationer. de Benoist nämner Descartes som en företrädare för synsättet. För nationalisten betraktas däremot individen som tillhörande en gemenskap, och det är genom denna gemenskap han eller hon blir människa. Företrädare som de Benoist nämner för detta synsätt är Herder och Leibniz.
de Benoist beskriver hur det liberala samhällsidealet starkt påminner om Tönnies Gesellschaft. Det knyts samman av marknaden och delade regler, inte av en känsla av släktskap. Detta gör att konflikter lättare uppstår. de Benoist menar att det är i det individualistiska samhället som förfallet inträder. Liberalismen har avskaffat alla värden utöver individen, vilket gör att mening saknas. Det liberala samhället är svårförenligt med människans natur, de Benoist skriver här:
Man evolved in cooperating groups united by common cultural and genetic ties, and it is only in such a setting that the individual can feel truly free, and truly protected. Men cannot live happily alone and without values or any sense of identity… With the spread of purely egotistic goals at the expense of the altruistic regard for family and nation, the individual begins to talk of his rights rather than his duties, for he no longer feels any sense of destiny, of belonging to and being a part of a greater and more enduring entity. He no longer rejoices in the secure belief that he shares in a heritage which it is part of his common duty to protect—he no longer feels that he has anything in common with those around him. In short, he feels lonely and oppressed. Since all values have become strictly personal, everything is now equal to everything; e.g., nothing equals nothing.
Fenomen som alienering uppstår i ett sådant samhälle, med följder som drogmissbruk. Detta beror bland annat på att liberalismen utesluter en viktig aspekt av den mänskliga erfarenheten, de gemensamma projekten och den gemensamma värdegrunden. För liberalens individualism är sådant en anomali. de Benoist citerar här Regis Debray: ”A society without strong beliefs, is a society about to die.” Även Castoriadis får bidra med ett citat: ”Western societies are in absolute decomposition. There is no longer a vision of the whole that could permit them to determine and apply any political action … Western societies have practically ceased to be [nation] states … Simply put, they have become agglomerations of lobbies which, in a myopic manner, tear the society apart; where nobody can propose a coherent policy, and where everybody is capable of blocking an action deemed hostile to his own interests.”
För de Benoist behöver människan alltså ingå i en historisk och meningsfull gemenskap för att leva ett meningsfullt liv. Han beskriver också hur liberalismen undergräver förutsättningarna för denna gemenskap, i ett läsvärt stycke:
…a society or a people can survive only when: a) they remain aware of their cultural and historical origins; b) when they can assemble around a mediator, be it individual, or symbolic, who is capable of reassembling their energies and catalyzing their will to have a destiny; c) when they can retain the courage to designate their enemy. None of these conditions have been realized in societies that put economic gain above all other values, and which consequently: a) dissolve historical memories; b) extinguish the sublime and eliminate subliminal ideals; c) assume that it is possible not to have enemies.
En fråga man här kan ställa sig är naturligtvis om de Benoists text, publicerad 1994, blivit föråldrad och om man kan se den politiska korrekthetens olika projekt som en form av meningsskapande gemensamma visioner. Så tycks dock inte vara fallet, dessa projekt bygger förvisso delvis på referenser till historien men det är snarare för att hänvisa till en historisk skuld än för att erbjuda en känsla av mening. De saknar också en egentlig logik, om någon för tjugo år sedan hade sagt att ”jag tycker att vi ska föra hit och integrera en miljon utomeuropéer” hade den logiska följdfrågan varit ”varför i all sin dar skulle vi göra det?”. Absurditeten i projekten omöjliggör egentligt skapande av mening och gemensamma identiteter, och det inslag av tvång och envägskommunikation som de förutsätter bidrar till det organiska Gemeinschafts förfall.
The meaning of liberty is inseparable from the founding anthropology of man, an individual sharing a common history and common culture in a common community. Decadence vaporizes peoples, frequently in the gentlest of manners. This is the reason why individuals acting as individuals can only hope to flee tyranny, but cooperating actively as a nation they can often defeat tyranny.
– de Benoist
de Benoists beskrivning av det moderna samhällets förfall bekräftas i varje fall snabbt när man överblickar dagens Sverige. Barn som skär sig, missbrukar och säljer sina kroppar, vuxna som lever inlåsta i sina lägenheter och inte hälsar på sina grannar, försäkringssystem som måste reformeras på grund av omfattande bedrägerier, fotbollsturneringar som urartar i upplopp, rån och gruppvåldtäkter. Det mångkulturella inslag som de Benoist identifierar som en följd av liberalismen spelar här en viktig roll, men inte den enda. Sverige hade varit sjukt även utan invandring.
Mot detta ställer de Benoist det Gemeinschaft som var betydande i Sverige långt in på 1900-talet, och som ännu finns i delar av landsbygden. Värt att notera är dock att det kräver en annan syn på samhället och Sverige än den liberala individualismen.
de Benoists artikel återfinns här: Gemeinschaft and Gesellschaft: A Sociological View of the Decay of Modern Society
Relaterat
de Benoist och den klassiska liberalismen
de Benoist om identitet
de Benoist och den ekologiska frågan
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist- On Being a Pagan
de Benoist om hedniska renässanser
de Benoist och tillväxtideologin
de Benoist och Amerika
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
Johan Wennström – Var finanskrisen en kulturkris?
Om skribenten: Joakim Andersen
