Det har i samband med angreppen på konstnären Vilks skrivits ett flertal artiklar i etablerade tidningar, där ledarredaktioner försvarat hans yttrandefrihet och tagit avstånd från hoten mot hans person. Detta kan ge ett intryck av att ledarredaktioner i gemen värdesätter yttrandefrihet och tar avstånd från politiskt våld, kanske rentav att även om de ”avskyr din åsikt” skulle de vara ”beredda att dö för att försvara din rätt att uttrycka den”.

Sådan är dock inte verkligheten, utan försvaret av yttrandefriheten är för dessa människor ett politiskt vapen, som används ytterst selektivt. Detta blir tydligt på ett sätt som bara kan beskrivas som motbjudande när man ser mediernas rapportering kring det mordförsök som ”vänsteraktivister” utfört på två unga nationalister i Hallstahammar. De båda ungdomarna överfölls av en beväpnad, större grupp ”antifascister” när de delade ut flygblad inför en demonstration mot det mångkulturella våldet.

Allt väsentligt har redan sagts om detta av Erik Almqvist från Sverigedemokratisk Ungdom/SDU och Björn Björkqvist från Realisten.se. Den som är intresserad av de lite mindre ytliga sammanhangen när det gäller media, makt, yttrandefrihet och hyckleri rekommenderas därför att läsa följande artiklar:

Erik Almqvist – Mordförsök

Björn Björkqvist – Medias hantering av mordförsöken i Hallstahammar

Avslutningsvis går våra tankar till de båda drabbade ungdomarna, och vårt odelade förakt till de grupper och individer som direkt och indirekt utövar och försvarar våld mot oliktänkande. Vilket i förbigående sagt inkluderar hela den mediala ”eliten”.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.