Länge har teorier om att dagens européer skulle vara bärare även av arv från neanderthalarna betraktats som ovetenskapliga. Det är därför närmast att jämföra med ett paradigmskifte när Max-Planck-Institut für evolutionäre Anthropologie kartlagt DNA från neanderthalare och funnit att de icke-afrikanska människorna faktiskt har ett visst arv från neanderthalare. De metodologiska problemen i frågan är betydande, vilket innebär att dessa rön kan komma att korrigeras framöver, men det hela är ändå intressant av flera skäl.
Politiskt korrekta kommentatorer, ofta utan någon egentlig kunskap om historia eller genetik, har generellt tagit det hela till intäkt för att håna sin egen folkgrupp. Det har då hetat att vi härstammar från neanderthalarna, som underförstått skulle varit ointelligenta. Modern forskning visar dock inte att så skulle varit fallet. Man har också valt att se det som ett exempel på ”rasblandning”, och att dagens afrikaner skulle vara mer ”rasrena”. Denna vilja att angripa och håna vad som idag är en marginell och mycket liten minoritet av rasmedvetna européer är överlag lika fascinerande som fixeringen vid politiker som dog under 1940-talet, men man missar då även de fulla implikationerna av Max-Planck-institutets rön.
The proportion of Neanderthal-inherited genetic material is about 1 to 4 percent. It is a small but very real proportion of ancestry in non-Africans today.
– Dr David Reich
Dessa rön innebär för det första att de moderna européernas historia i Europa är ännu längre än vad som först trotts. I media har det talats om att ”våra förfäder hade sex med neanderthalare”, en mer adekvat rubrik hade varit ”neanderthalarna var också våra förfäder”. Detta gör att vår hemortsrätt till Europa är ännu längre än vad som tidigare trotts.
Intressant är också att studierna av neanderthals-DNA visar att neanderthalare och moderna människor var mycket nära besläktade. Vi delar cirka 99,7% av vår DNA med våra neanderthalförfäder. Frågan man då ställer sig är hur många procent av det genetiska arvet exempelvis européer och afrikaner delar med varandra, något som ytterligare kan få oss att lägga fokus på den godtycklighet som präglar synen på arter och raser när det gäller människor respektive andra djur. Det är, mycket riktigt, viktigt att bevara den sibiriska tigern, men inte den nordeuropeiska människotypen.
Oavsett vilket är mediaintresset för Max-Planck-institutets rön av metapolitiskt värde. Vi befinner oss i ett begynnande paradigmskifte, där generna i takt med att de utforskas mer kommer att ses som allt viktigare. Detta kommer dels att ha en effekt på politiken, dels leda till ett ökat intresse för frågor kring identitet och arv. Oavsett om det finns ”raser” eller inte finns det onekligen betydelsefulla och intressanta skillnader och särarter.
Läs även
Neanderthals, Humans Interbred
Scientists Decode Majority of Neanderthal Man’s Genome
Multiregional origin of modern humans
Relaterat
Raymond Sidris – The Light Eye and Hair Cline
En kontroversiell Nobelpristagare
Adam Bellow – In Praise of Nepotism