Det tidiga 1900-talet bevittnade en metapolitiskt mycket intressant syntes av hedendom och nationalism, idag betitlad ariosofin. Bland ariosoferna fanns gestalter som Karl Maria Wiligut och Guido von List, och bland deras anhängare återfanns flera framträdande industrialister, aristokrater och politiker (som Wienborgmästaren Karl Lueger, familjen Wannieck och Himmler).

Guido von List (1848-1919) var en av de mest framträdande ariosoferna. Han var författare, hedning och runmagiker, och uppgav sig samtidigt ha paranormala förmågor som gav honom unik tillgång till det ario-germanska förflutna. Redan som ung hade han uttryckt hedniska känslor, som fjortonåring hade han vid ett besök i Wiens katakomber svurit att uppföra ett tempel åt Wotan.

En mycket intressant introduktion till von Lists liv och världsåskådning ges av runologen Stephen Flowers i The Secret of the Runes (som också innehåller en översättning av runmagikerns förmodligen mest kända verk, Das Geheimnis der Runen). Man kan naturligtvis, som en välkonditionerad sekularist, avfärda von Lists teorier som ovetenskapliga, men samtidigt kan man utgå från en mer metagenetisk syn på historien och det mänskliga psyket. En inte omöjlig hypotes kan då vara att von List hade starkare tillgång till det nordeuropeiska kollektiva undermedvetna än normalt, även om det inte utesluter att han också hade en del fantasifulla övertoner.

Historia

von List var opåverkad av vår tids etnomasochism och skuldkänslor, och använde det positivt laddade begreppet ”arier” för att beskriva den historiska grupp han tillhörde. Han menade att denna, och inte minst dess germanska gren, hade en lång och hedervärd historia. Denna historia hade förtigits och bekämpats först av Rom, sedan av den kristna kyrkan, i en lång kulturkamp.

Med utgångspunkt i Tacitus menade von List att det ario-germanska samhället varit indelat i tre kaster. Vid sidan av krigare och bönder hade det funnits en kast av invigda präster, de såkallade Armanerna. Denna syn på det forna europeiska samhället som indelat i tre kaster påminner om professor Dumezils mer akademiskt förankrade teori om indo-européernas trifunktionella världsbild, även om von List kopplar det till faser snarare än funktioner.

När Europa gradvis erövrats av den främmande tron hade armanerna försökt att uppnå en fungerande syntes mellan armanism och kristendom, men dessa försök hade fått ett blodigt slut bland annat genom Karl ”den Stores” massakrer på saxare och andra. von List menade att armanerna då istället försökt bevara så mycket som möjligt av sin tradition i hemliga sällskap som bland annat Minnesingers, heraldiker, arkitekter, och Vehmen. De hade också anförtrott en del av traditionen till judiska mystiker, där den gett upphov till kabbalan. Ett stort antal kristna högtider var också i själva verket inte annat än ett tunt lager främmande fernissa på uråldriga inhemska företeelser.

En viktig del av von Lists projekt var att rekonstruera den egentliga meningen i bland annat sådana högtider, runstenar, byggnader, vapensköldar, och folklore. Han grundade också en ny Armanerorden, HAO, liksom ett mer exoteriskt Guido von Listsällskap.

De armanska runorna

Idag är von List inte minst känd för sina studier av runorna och deras mysto-magiska egenskaper. Han menade att han i samband med en längre tids blindhet hade fått insikt i dessa. von List rekonstruerade det han såg som en mer ursprunglig runrad, som han kallade den armanska. Den påminner i hög grad om mer erkända runrader, men von List utvecklade runornas magiska aspekter. De armanska runorna påverkade andra runmagiker som Marby och Kummer, liksom magikerna i Fraternitas Saturni, och har fortsatt användas även under efterkrigstiden i den tyska new age- och runmiljön. I en mer vetenskaplig studie som Lars Magnar Enoksens Runor beskrivs de som ett oseriöst hopkok, medan en lika runologiskt som runmagisk förankrad författare som Stephen Flowers beskriver dem som användbara.

Kosmologi och antropologi

…to be with one’s Self is to be with God. As long as a people possesses unspoiled their entire original ”internity” as a ”natural people”, it also has no cause to worship an external divinity…

– von List

Intressant är inte minst von Lists skildring av ario-germanernas världsåskådning. Han menar att den präglas av balans, och dyader. Å ena sidan innehåller den mångfald, å andra sidan ingår denna mångfald i en enhet. Å ena sidan kan man dela in världen i begrepp som svart och vitt, kropp och själ, eller energi och materia, å andra sidan ingår de i en enhet. Det är här von Lists ario-germanska kosmologi blir intressant. Exempelvis menar han att vissa kulturer lagt för stor tonvikt på kroppen (som den grekiska), eller själen (som den kristna), medan ario-germanerna insåg behovet av balans. Detta vägleder honom exempelvis i synen på kvinnans ställning.

Lika intressant är hans syn på relationen mellan individen och kosmos/All, där individen är bärare av en del av det gudomliga men ändå en separat aktör. Han talar här om ”the internal god” på ett sätt som för tankarna till de senhedniska ”gudlösa män” som beskrivits bland annat av professor Günther. von List utgår också från en form av reinkarnation, och menar att den som dör en hjältes död går in i nästa liv med en övertygelse och en känsla av utvaldhet som gör honom eller henne oövervinnerlig. Han menade att de tyskar som stupade i Första världskriget därför skulle föra landet till seger i nästa stora sammandrabbning (detta är alltså von Lists tolkning av begrepp som enhärjare och Valhall).

…the dead hero rejuvenatingly prepares himself in death for rebirth in order to strive for a still more glorious future life…

Intressant är också hans syn på de tre faser som allt genomgår, i Flowers översättning ”arising”, ”being” och ”passing away to new beginning”. Dessa tre faser påminner om hinduismens gunas, och uttryckte von Lists dynamiska syn på världen. Samtidigt kunde de beskriva faserna i människans liv och i naturen, liksom de kopplades till de tre germanska kasterna. von List använde dem också intensivt i sina tolkningar av runorna. Kuriöst är att han här uttrycker en utvecklingsoptimistisk inställning, där evolutionen och historien kan leda till ett utopiskt tillstånd (detta är sannolikt en följd av hans teosofiska influenser).

Sammantaget är alltså dr Flowers översättning av, och introduktion till, von List en mycket intressant och givande bok (mer än hans introduktion till Wiligut). Oavsett om man läser den i egenskap av idéhistoriker, metapolitiker, hedning eller runmagiker ger den en spännande och matnyttig inblick i en hednisk världsåskådning, ett fascinerande livsöde och en framgångsrik metapolitisk strömning. Förutom Guido von List-sällskapet och Högre Armaner-orden/HAO påverkade von List stora delar av både völkisch- och den ockulta miljön, liksom mer politiska grupper som Germanerorden. Det är också fascinerande att läsa von Lists tolkningar av runor och diverse symboler och folklore.

Relaterat

Edred Thorsson – Northern Magic

The Secret King

Occult Roots of Nazism

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.