Robert E. Howard tillhör 1900-talets och fantasygenrens främsta författare. Genom sina noveller om barbaren Conan och den hyboriska tidsåldern skrev han för alltid in sig i litteraturhistorien, och säkrade samtidigt en plats åt sin egen närmast nietzscheanska och identitära världsbild. Howard var också vän med skräckförfattaren H.P. Lovecraft, en antiliberal eurocentrist även han, och inspirerad av sin vän skapade han ett flertal odödliga historier i Lovecrafts Cthulhu-mytos.

He was a man born out of his time – a strange blending of Puritan and Cavalier… a knight errant in the somber clothes of a fanatic… Wayward and restless as the wind, he was consistent in only one respect – he was true to his ideals of justice and right. Such was Solomon Kane.

– Robert E. Howard

Howard skapade, utöver cimmeriern Conan, ett stort antal fängslande huvudpersoner. En av dessa är Solomon Kane, en brittisk puritan från det sena 1500- och tidiga 1600-talet. Kane har drag både av medeltida knight-errant och västerns ensamma revolverman. Svartklädd, dyster och ensam färdas han över både Europa och Afrika, och skipar sin egen rättvisa. Figuren avviker en del från Howards andra huvudpersoner, och är exempelvis inte lika levnadsglad som Conan. Istället drivs han av sin puritanska tro och vilja att rensa världen från orättvisa. Samtidigt noterar Howard flera gånger att Kane inte är fullt så puritansk som han egentligen tror, utan drivs av mer hedniska motiv som längtan efter äventyr. Detta gör att figuren tillhör Howards mest fängslande. Till detta kommer att antagonisterna flera gånger är girardska spegelbilder av Kane, inte minst gäller detta Hardraker och Le Loup.

En central roll i novellerna om Kane spelar dialektiken mellan civilisation och barbari, där Kanes äventyr i Afrika ger Howard stora möjligheter att utforska detta. Det Afrika som framträder är en mörk och primitiv värld, styrd av blodiga gudars logik, präglad av ”war and death… blood and lust… human sacrifice and human feast… the soul of Africa… the spirit of the jungle; the chant of the gods of outer darkness, the gods that roar and gibber, the gods men knew when dawns were young, beast-eyed, gaping-mouthed, huge-bellied, bloody-handed, the Black Gods”, kort sagt de ktoniska och infernaliska gudar som är motsatsen till den hyperboreanska traditionen. Samtidigt är också Kane en bärare av ett barbariskt arv, och detta enligt Howard på en högre nivå än de stamfolk han ömsom hjälper, ömsom bekrigar. Dialektiken är inte dualistisk, och Kane blir exempelvis blodsbroder med häxmästaren N’Longa för att kunna bekämpa sina fiender. ”He who stares into the abyss”…

Kane stood, an unconsious statue of triumph – the ancient empires fall, the dark-skinned peoples fade and even the demons of antiquity gasp their last, but over all stands the Aryan barbarian, white-skinned, cold eyed, dominant, the supreme fighting man of the earth, whether he be clad in wolf-hide and horned helmet, or boots and doublet – whether he bear in his hand battle-axe or rapier – whether he be called Dorian, Saxon or Englishman…

– Robert E. Howard, Wings in the Night

Återkommande i Kanes afrikanska äventyr är att han stöter på spillror av uråldriga civilisationer, som hållit de svarta som slavar, själva krympt i antal, och gått under när slavarna tagit över. I dessa avseenden är Howard inte särskilt politiskt korrekt, även om hans iakttagelser ligger mer i linje med historien än den politiskt korrekta inställningen. Påverkan från Lovecrafts Ctulhumytos är också tydligt i flera av Kane-novellerna, och överhuvudtaget är det en mörk värld som målas upp.

Filmen

Howard ger ingen egentlig bakgrund vad gäller Solomon Kanes uppväxt, och hur han blev den varglika jägare han är när vi möter honom i novellerna. Man får veta att han kommer från Devon där han känt en ”Bess”, att han besökt ”Hindustan och Cathay” och kämpat mot spanjorerna, men i övrigt är hans historia en gåta. Detta hål i hans liv försöker filmen från 2009, med titeln Solomon Kane, fylla. Filmen är en lågbudgetproduktion, även om det med några undantag inte är särskilt tydligt. Olyckligt är dock att den utgår från en hollywoodkristen symbolik, med fördömelse och frälsning som centrala teman, när Howards historier snarare äger rum i en värld där det knappast kan sägas finnas några högre väsen som bryr sig om människorna och deras själar. Det lovecraftianska inslaget har ersatts av ett mer klassiskt hollywood-demonologiskt.

Detta gör att man kan vara kluven till filmen. Den är dock inte dålig, och fångar en hel del av känslan från Howards historier. Det är också uppenbart att skaparna fängslats av den mörka arketyp Howard skapat, och filmen är som helhet ett positivt initiativ. Den får därför tre indo-europeiska trollkarlshattar i betyg av fem möjliga.

Relaterat

Robert E. Howard och hans världsbild

Robert E. Howard och hans livssyn

Conan och den Hyboriska tidsåldern

H.P. Lovecraft och hans mytos

Harold Covington – Vindictus

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.