John Zerzan tillhör de mer kända primitivisterna, motståndarna till den teknologiska civilisationen, och ligger bakom böcker som Against Civilization. Han är något kontroversiell inom anarkistiska kretsar för sina kontakter med ”una-bombaren” Theodore Kaczynski, vars skrifter han också har publicerat. Zerzan har dock ytterligare en text på sitt samvete som kan framstå som kontroversiell, den klassiska Rank-and-File Radicalism within the Ku Klux Klan of the 1920s. Artikeln är ett intressant stycke historierevisionism, som utmanar den officiella historieskrivningen vad gäller ”det andra” Ku Klux Klan.

Den första Klanen hade grundats 1865, av sydstatsveteraner som ville försvara sina lokalsamhällen mot den nordliga ockupationen och de framflyttade positioner de svarta fått i egenskap av nordstatarnas lokala allierade. Inspirerade av äldre europeiska hemliga sällskap och ordnar skapade man ett komplext system med vita rockar, hemliga koder och internt språkbruk. Den första klanen hade många liv på sitt samvete, men bidrog till att sydstatsdemokraterna återtog makten i delstaterna och återinförde ett system av segregering.

Den andra Klanen uppstod däremot först 1915, då den första klanen sedan länge var upplöst. Inte minst var det en följd av den stora framgången för regissören Griffiths film Birth of a Nation, som skildrade de första klansmännen som frihetskämpar. Filmen blev omåttligt populär, och en våg av intresse för Ku Klux Klan svepte över USA. Snart hade den nybildade klanen miljontals medlemmar. När man läser exempelvis Wikipedias artikel om Klanen får man veta att detta berodde på ”hat”, och att den andra klanen var fientlig mot arbetarrörelsen.

The rise of the Klan began with the sharp economic depression that struck in the fall of 1920. In the South, desperate farmers organized under the Klan banner in an effort to force up the price of cotton by restricting its sale… All throughout the fall and winter of 1920-22 masked bands roamed the countryside warning ginneries and warehouses to close until prices advanced. Sometimes they set fire to establishments that defied their edict.
– Zerzan

Det är den bilden Zerzan utmanar. Han finner dels att den andra Klanen var som starkast i nordstaterna, och inte minst i urbana miljöer. Miljöer där det många gånger inte ens fanns några svarta, och de som fanns i några fall inordnades i separata klanavdelningar. Skälen till den andra klanens snabba tillväxt var bland annat en känsla av misstro riktad mot etablissemanget, och en känsla av att det vardagliga livet var tråkigt och meningslöst. Eftersom många av klansmännen själva var fattiga arbetare och bönder var de också många gånger aktiva i sociala konflikter, där klanen kom att fungera som en sorts fackförening.

Zerzan skildrar hur desperata bönder organiserade sig som klansmän för att kunna tvinga kapitalet att höja priset på bomull. Under järnvägsstrejken 1922 i Oregon spelade den lokala klanen också en betydande roll genom sitt stöd, och Zerzan ger flera liknande exempel. Detta gäller också det politiska livet, där Klanen och det Socialistiska partiet exempelvis 1924 ingick en allians i Milwaukee för att välja en socialist och klansman till högsta domstolen. Även sådana exempel ger Zerzan flera.

In fact, the Klan not infrequently attacked liquor and saloon interests explicitly as forces that kept working people down.
– Zerzan

Zerzan identifierar liknande intressen bakom klansmännens kamp mot spritintressen. Det handlade inte bara om borgerlig moralism, utan man var fullt kapabla att se att detta var intressen som slog sönder lokalsamhällen. Zerzan ger också exempel på klansmän som kunde se relationen mellan en omänsklig situation på en arbetsplats, och missbruk i hemmet. Man försökte därför också identifiera och göra något åt alkoholens orsaker, och inte bara dess yttringar.

Som helhet är det alltså en intressant liten text Zerzan skrivit. Eftersom han ser klansmännen som historiska, och komplexa, subjekt kan han undvika de ideologiska generaliseringarna och finna nya infallsvinklar på historien. Samtidigt är han medveten om de mer problematiska sidorna av sitt studieobjekt. Men sammantaget bidrar hans lilla artikel till en normalisering av historieskrivningen. Den andra klanen hade inslag av både rasism och våld, men Zerzan visar att detta var relativt underordnade aspekter. Det viktiga tycks ha varit en önskan att skapa en parallell struktur som återgav inflytande och gemenskap till ”the sons of the soil”.

Relaterat

Intervju med John Baumgardner

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.