Doug Peacock är för många mest känd för att miljöaktivisten och författaren Edward Abbey baserade figuren Hayduke i Monkeywrench Gang på honom. Efter sina upplevelser under Vietnamkriget var Peacock så desillusionerad av mänskligheten att han sökte sig till vildmarken, och kom att leva bland grizzlybjörnarna. Hans själsliga sår läkte gradvis, men känslan för de nordamerikanska björnarna har fortsatt varit med honom. I boken In the Presence of Grizzlies utforskar Peacock ihop med sin fru Andrea relationen mellan människa och björn, främst i Nordamerika. Grizzlybjörnen är mer aggressiv än sin europeiska släkting, men det är ändå intressant läsning. Inte minst då den tar upp relationen mellan människa och björn, som i den moderna eran präglats av att vildmarken trängts tillbaka till en försvinnande bråkdel av sin forna yta och de stora rovdjuren jagats näst intill utrotning. Peacock påpekar att detta är en katastrof av flera skäl, även för människan själv.
Fear of Bears – Människan som bytesdjur
Peacock menar att björnen påminner oss om en tid då människans herravälde över vildmarken var omstritt, och hon när som helst kunde gå från jägare till bytesdjur. Björnen, som är både intelligent och kraftfull, var under denna tid ett av de mest imponerande rovdjuren. Människoätaren, rovdjuret som inkluderat människor i sin diet, väcker fortfarande en primal, närmast mytisk, fruktan. Ett möte med en björn i dess naturliga miljö blir därför en påminnelse om något ursprungligt. Om björnen försvinner helt så försvinner också en grundläggande mänsklig erfarenhet, som format oss historiskt och skänkt våra förfäder en grundläggande ödmjukhet. Peacock återger flera möten han, och andra, haft med björnar. Bland dem finns också möten som slutat med att björnar dödat eller ätit människor, men han understryker att detta är väldigt ovanligt och att björnar normalt undviker människor (med undantag för isbjörnar). Det krävs normalt ett stort mått av otur för att man ska angripas av en björn, och boken innehåller också en uppsättning råd för hur ett angrepp ska undvikas och avstyras.
Björnen påminner samtidigt på många sätt om människan. Peacocks beskrivningar målar upp en intelligent allätare med stark känsla för sina ungar, en flådd björn har också kusliga likheter med en människa. Björnen har också en social sida, och utpräglade personligheter. Detta innebär att gränsen mellan de båda arterna kan vara frestande att överskrida. I en era då människans samhälle är ytligt och förljuget kan rentav äktheten i umgänget med grizzlybjörnar för vissa fylla en terapeutisk funktion. Peacock beskriver här Timothy Treadwells samtidigt fascinerande och tragiska öde. Treadwell hade vuxit upp som föräldralös och drogmissbrukare, men efter att ha börjat besöka vildmarken med dess björnar blev han fri från sitt beroende. Han umgicks med vilda grizzlybjörnar på mycket nära håll, och tycks ha haft en önskan att accepteras av dem som en like. Det slutade med att både Treadwell och hans flickvän dödades av en björn, men innan dess hade han under flera år levt det liv han önskade. Andra människor för vilka kontakten med björnen fyllt en terapeutisk funktion är Peacock själv, och krigsjournalisten Bill Campbell.
Den tama björnen
Björnen tycks ha fyllt en viktig kultisk roll under den paleolitiska stenåldern, ett eko av denna era återfanns in på 1900-talet hos den japanska urbefolkning som kallas ainu. Ainu har ett proto-europeiskt utseende som skiljer sig kraftigt från andra ostasiatiska folk, deras kvinnor hade fascinerande ansiktstatueringar, och deras björnkult inkluderade bland annat ett björnoffer där en björnunge som uppfostrats av människor, ibland även diats av dem, offrades. Bland de indo-europeiska folken finner man liknande spår av björnens kultiska roll i den grekiska jaktgudinnan Artemis koppling till björnen, liksom i de nordeuropeiska mannaförbundens starka koppling till björnen bland annat i form av bärsärkarna. Tama björnar var vanliga under vikingatiden, björnnamn är det än idag. Starka spår av den paleolitiska björnkulten återfanns också hos de finsk-ugriska folken. Björnen var på många sätt en kraftfull krigare, den årliga cykeln där björnen går i ide och sedan ”återföds” kopplade den också till naturens cykler och de livgivande krafterna. Metamorfoser mellan människan och den människoliknande, mäktiga björnen var också vanliga i sagor och myter.
Peacock beskriver flera människor som har tama björnar. Där finns oseriösa och penninggiriga entreprenörer, som vet att björnungar drar många besökare till privata parker, men att det är mest lönsamt att avliva dem därefter. Men Peacock beskriver också eldsjälar som Doug Seuss, som med sin relation till björnen Bart tog relationen mellan björn och människa till oanade nivåer. Den enorme Bart var bland annat en uppskattad aktör i mängder av filmer, och björnarna kan knyta nära band till sina människor. De björnskötare Peacock talat med är dock ambivalenta i synen på det de gör. Å ena sidan inser de att deras björnar bidrar till artens överlevnad, och att deras liv har många rika sidor, å andra sidan får de inte uppleva livet i vildmarken.
Peacock talar även med människor som jagat björnar. Å ena sidan är han ovillig att se det mäktiga djuret fällas av jägare, å andra sidan ser han att jakten är en del av den mångtusenåriga relationen mellan de båda arterna. Dock understryks att jakten måste vara rättvis, jägaren ska kunna bli byte för att Peacock ska kunna respektera den. Några exempel på detta är de jägare som enbart använder pil och båge. Dessa menar också att jakten kan underlätta för arbetet med att skydda arten, då den ger fler människor ett direkt intresse av att bevara den.
Som helhet är In the Presence of Grizzlies en väldigt informativ och läsvärd bok. Peacocks tankar om att björnen fyller en unik funktion genom att påminna oss om vår litenhet och dödlighet är intressanta, och de ”porträtt” av några björnar han ger målar upp intelligenta och individuella djur vars öden engagerar. Styckena om björnens mytiska roll är något korta, men istället tar Peacock upp mycket om politiken kring stora rovdjurs bevarande på ett sätt som också är intressant för en svensk (även om det väl här snarare är vargen som väcker känslor). Boken rekommenderas varmt för den som är intresserad av relationen mellan människa och björn. Peacock lyckas inte alltid skriva lika bra som sin vän Abbey, men när det handlar om björnar gör han det.
Om skribenten: Joakim Andersen
