Edgar Polomé – Essays on Germanic Religion

Okategoriserade

När det gäller indo-europeiska studier är en värdefull källa till kunskap JIES, Journal of Indo-European Studies. De har gett ut ett stort antal monografier, vilket i praktiken är en serie böcker med essäer och artiklar om olika indo-europeiska ämnen. En av dessa är Essays on Germanic Religion av Edgar Polomé.

Polomé tillhör de stora namnen inom sitt område, och boken innehåller fyra intressanta essäer som på olika sätt har att göra med de germanska folkens religion.

Baldermyten som en invigningsmyt
I den första essän, The Indo-European Component in Germanic Religion, tar Polomé upp tre olika perspektiv på den germanska religionen. Han beskriver i korthet den antropologiska Wienskolan, och Mircea Eliades typologiska skola, men det är Georges Dumezils perspektiv som på allvar upptar hans uppmärksamhet. Dumezil såg den germanska religionen som en del av det indo-europeiska släktträdet, och ägnade sig därför åt att urskilja likheter mellan germanska myter, ord och gudar å ena sidan, och deras italiska, hittitiska, indiska, baltiska och keltiska motsvarigheter å den andra. Polomé delar till en del Dumezils perspektiv men har en annan tolkning av vissa myter.

Intressant är hans tolkning av myten om Balder, som han ser som en invigningsmyt. Vi är idag vana vid att se Balders död som historien om en Jesusliknande gud som svekfullt mördas på grund av den elake Lokes intriger, men Polomé påpekar att denna version återfinns i den kristne Snorre Sturlassons sentida sammanställning. Istället tar han upp den danske historikern Saxo Grammaticus’ version. Här är det istället en konflikt om en dödlig kvinna, Nanna, som leder till ”Balderus'” död. Nanna är förälskad i den dödlige ”Hotherus”, som efter diverse strider dödar Balderus genom en kombination av list, magi och svärdkamp. Polomé menar att Balderus, som dessutom är son till guden Othinus, påminner starkt om Balder, medan ”Hotherus” påminner om Höder (som i Snorres version luras av Loke att dräpa Balder med en mistel).

Med detta som utgångspunkt bygger Polomé upp en tolkning där Baldermyten kan tolkas som en invigningsmyt. De tidiga indo-européerna hade invigningsriter där de unga krigarna utsattes för faror och prövningar (vilket kunde vara att de förvandlades till vargar, eller att man kastade vapen mot dem), varefter de ”dog”, och sedan ”återföddes” (och där Oden, eller någon motsvarighet, inte sällan fanns i bakgrunden). Polomé menar att Balders död för en mistel är just denna ”död”, och när hans far Oden avlar hans hämnare, Vale, så är det i själva verket den återfödde Balder det rör sig om (att Vale hämnades sin bror blott en natt gammal, tycks ju styrka Polomés tolkning). Det kan tyckas vara en djärv tolkning, men Polomé har en del argument för sin sak och det är i vilket fall som helst spännande läsning när han jämför indo-europeiska myter om två tvillinggudar, likheterna mellan Balders död och Siegfrieds i Niebelungensången, och Sinfjötlis prövningar och ”död” i Volsungasagan.

Balder

Guden Lodur
I nästa essä, Some Comments on Voluspá, Stanzas 17-18, tar Polomé upp människornas skapelse i nordgermansk myt. De ges där liv och medvetande av tre gudar, dels den välkände Oden, men även de annars okända Hönir och Lodur. Polomé analyserar figuren Lodur på djupet, och finner att han är en tredjefunktionsgud eftersom han gav de första människorna hår och ett fagert yttre. Han finner också likheter med guden Frej (om Polomé menar att Lodur är ett lokalt eller äldre namn för Frej är svårt att avgöra).

Gudarnas namn
Därefter följer en ganska kort essä om de olika gudarnas namn, där Polomé tar upp mindre framträdande gudinnor som Fjorgyn och Gullveig, och gör jämförelser med både indiska och baltiska motsvarigheter. Intressant är att han menar att Gullveig var Freja i förklädnad, som under kriget mellan asar och vaner ”nästlade” sig in i Asgård.

Germansk religion – en överblick
Den sista halvan av boken utgörs av en längre beskrivning av den germanska religionen. Polomé tar upp arkeologiska fynd, romerska källor och liknande för att ge en bild av den tidigaste germanska religionen. Intressant är att han tar upp kvinnornas roll som spåkvinnor hos germanerna, en roll som också kunde ge dem en politisk position (han nämner här bland annat sierskan och prästinnan Veledas centrala roll i batavernas uppror). Det sägs ofta att vi inget vet om de tidiga germanernas religion, men det är ändå tämligen mycket som Polomé kan rekonstruera med hjälp av de olika källorna.

Polomé går också igenom de viktigaste dragen i den senare asatron, och här är källorna verkligt omfattande. Han tar upp de olika gudarna som Oden, Tyr, Tor, Loke, Freja och Heimdal, var de hade flest anhängare, hur de dyrkades, hur de kan tolkas in i Dumezils tre funktioner, och mycket annat. Intressant är att Polomé strävar efter att finna en eventuell kontinuitet från den äldre germanska religionen, han analyserar till exempel likheterna mellan den äldre germanska gudinnan Nerthus och vikingatidens gudar Njord och Frej. Ihop med den intressanta essän om Balders död, så är den avslutande långa artikeln den verkliga behållningen i monografin.

Vikingsmycke