Den moderna miljörörelsen är ofta politiskt korrekt, dominerad av feminism och etnomasochism. Det har dock funnits många undantag från detta, bland annat Edward Goldsmith, Pentti Linkola, och Walther Darré. Bland dessa återfinner vi också Edward Abbey (1927-1989), kallad ”the desert anarchist” och en inspirationskälla för både Hunter S. Thompson och Cormac McCarthy (och illustrerad av Robert Crumb).

Abbeys kanske mest kända verk är The Monkey Wrench Gang, där han beskriver fyra miljökämpars försök att försvara den amerikanska öknen mot exploatering under mottot ”keep it like it was”. Boken är en kultklassiker och inspirerade miljörörelsen Earth First. Den är också kontroversiell, eftersom Abbeys huvudpersoner för sin kamp genom vandalisering och sabotage. De bränner ner reklamaffischer, spränger broar, och förstör maskiner. Om detta egentligen är en konstruktiv kampmetod kan definitivt ifrågasättas, skrivandet av boken var i varje fall en lustfylld litterär fantasi för Abbey och läsningen torde även vara det för hans läsare.

Abbeys fyra hjältar är milt sagt osannolika, och har inte mycket gemensamt med dagens politiskt korrekta ”miljöpartier”. Där finns den medelålders läkaren Sarvis, som oroar sig över föroreningarnas effekter på människans hälsa och med jämna mellanrum far ut i ekologiska diatriber. Där finns doktor Sarvis älskarinna Bonnie Abbzug, en brooklynjudisk ”drop-out”. Där finns också den avfällige mormonen Seldom Seen Smith, en vildmarksman med tre fruar som sörjer den slakt av Glen Canyon som byggandet av en stor damm innebar. Där finns också den egensinnige George Washington Hayduke. Verklighetens haiduks var kristna banditer och motståndsmän som bekämpade det ottomanska väldet på Balkan, och Abbeys huvudperson lever upp till sitt namn. Han är antitesen till feministiska/-nina och politiskt korrekta miljöpartister som gråter varje gång sverigedemokraterna ökar sina röster. Hayduke är arbetarklass och Vietnamveteran, smått alkoholiserad och fylld av vrede mot samhället (Abbey inspirerades av sin vän Doug Peacock när han skapade Hayduke, en veteran som lämnade samhället för att leva bland grizzlybjörnar). Abbey anger tidigt tonen genom att låta Hayduke återge ett motto från dennes tid som grön basker.

If you kill for money you´re a mercenary.
If you kill for pleasure you´re a sadist.
If you do both you´re a Green Beret.

Ingen av huvudpersonerna är heller politiskt korrekt. Hayduke kastar ölburkar i naturen och brinner av iver att spränga saker och skjuta människor, Abbzug uttalar sig politiskt inkorrekt både om indianer och mexikaner. De könsroller som framträder i romanen är heller inte särskilt förenliga med feminismens androgyna ideal.

Mytologins återkomst

– Nietzsche said God is dead.
– I’m talking about Pan. My God.
– God is dead.
– My God is alive and kicking. Sorry about yours.

En intressant aspekt av romanen är det sätt på vilket Abbey låter naturen re-mytologiseras. Doktor Sarvis beskriver i ett samtal med Bonnie att hans gud är den grekiske naturguden Pan, den hårige och förvildade Hayduke möter också en enögd man under mystiska omständigheter.

Hayduke stared harder at the face before him, ten feet away in the starlight, gradually becoming clear. He saw that the stranger was wearing a mask. Not a black mask over the eyes but simply a big bandana draped outlaw-style over the nose, mouth and chin. Above the mask one dark right eye, vaguely shining, peered at him from under the droopy brim of a black hat. The other eye stayed closed in what appeared to be a permanent wink. Hayduke finally realized that the man’s left eyeball was gone, long gone, lost and forgotten no doubt in some ancient barroom quarrel, some legendary war.

Detta ger en annan dimension till kampen för öknen, liksom huvudpersonernas jämförelser mellan maskiner och enorma ståldinosaurier eller tankar kring om uppslitna träd kan känna smärta när de tar flera dagar på sig att dö.

Jämfört med Abbeys andra verk saknar Monkey Wrench Gang den närmast poetiska beskrivningen av öknen som är så fängslande i Desert Solitaire. Däremot framstår den som en genuint människofientlig miljö, och Abbey förmedlar en realistisk känsla av huvudpersonernas ojämna och desperata kamp. Flera gånger blir det riktigt spännande, särskilt mot slutet.

Som läsning för miljömedvetna är det också en inspirerande klassiker. De metoder som huvudpersonerna använder är visserligen sällan aktuella, och den svenska naturen är inte den amerikanska. Inte heller kan ett samhälle egentligen fungera byggt på det kompromisslösa ”keep it like it was”. Men Abbey förmedlar en känsla, och ett alternativ till den politiskt korrekta miljöpartismen. Hayduke visar att man kan vara både en man och en krigare samtidigt som man är miljömedveten, liksom Abbey genom hela sitt liv visade att man inte behöver vara någon vän av etnomasochism, restriktiva vapenlagar eller massinvandring. Det är därför en värdefull bok, som också är spännande och fängslande.

Relaterat

Edward Abbey – Desert Solitaire

Edward Abbey – En barbars bekännelser

The environmentalist as macho, working class, cowboy

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.