Som identitär är det svårt att inte bli imponerad av det metapolitiska arbete som den afro-amerikanska befolkningens avantgarde utfört sedan tidigt 1900-tal, och den motståndskultur som gradvis åstadkommit betydande hegemoni även över det övriga amerikanska samhället. Man bör vara medveten om att de arbetat med delvis andra förutsättningar än europeiska identitärer, bland annat har det som följd av politisk korrekthet varit näst intill förbjudet att kritisera dem. Men det finns ändå mycket av intresse i deras historia, både underhållande exempel på det vita etablissemangets politiskt korrekta dubbelmoral och inspirerande framgångar.

Jakten på en andlighet för slavarnas ättlingar

Den afro-amerikanska befolkningen befann sig redan tidigt i en ambivalent situation. Deras språk, andlighet och identitet hade med våld tagits ifrån dem, och istället hade de fått de vita herrarnas engelska, kristendom och en kastliknande identitet som pendlade mellan universalism och partikularism (en underordnad position i det amerikanska samhället). Det var ofrånkomligt att många skulle söka efter en egen andlighet, en andlighet där de inte såg sig som de vita kristnas juniorer. Detta kunde ta sig många former, från rastafarianism via svart judendom till garveyism. Ofta förespråkade man som en följd av svart stolthet också separation mellan raserna i Amerika, vilket inneburit olika samarbeten mellan svarta ledare och vita ”extremister” sedan åtminstone Marcus Garveys dagar.

I regard the Klan, the Anglo-Saxon clubs and White American societies, as far as the Negro is concerned, as better friends of the race than all other groups of hypocritical whites put together. I like honesty and fair play. You may call me a Klansman if you will, but, potentially, every white man is a Klansman, as far as the Negro in competition with whites socially, economically and politically is concerned, and there is no use lying.

– Marcus Garvey

Den grupp som på sikt kom att bli viktigast kan spåra sina rötter till Moorish Science Temple, som sedan början av 1900-talet hävdat att de svarta slavarna härstammade från muslimska morer. En av deras ledare, den mystiske Wallace Fard Muhammed, kom sedan att grunda Nation of Islam. Sedan han försvann spårlöst 1934 har han betraktats som Messias och profet av den stadigt växande rörelsen. Nation of Islam skiljer sig redan här från ortodoxa muslimer. På senare år har de närmat sig ”vanlig” islam genom att ändra sina riter och tona ner sin tidigare fientliga syn på vita som ”ormar” och ”blåögda jävlar”. Men deras historiesyn är fortfarande definitivt icke-islamisk, med inslag som att vita framavlats av vetenskapsmannen Yacub för 6000 år sedan, liksom att Fard Muhammed i ett gigantiskt rymdskepp kommer att återkomma på Domedagen.

Nation of Islam är stämplade som en ”hatgrupp” av Southern Poverty Centre, och har genom åren gjort flera kontroversiella ställningstaganden. Detta gäller sådant som synen på homosexuella, och på judars makt över de svarta.

Nation of Gods and Earths

Nation of Islam lär att mänskligheten kan indelas i tre grupper. 85% är vildar, lättlurade och manipulerade, i avsaknad av kunskap. 10% har kunskap men använder den för själviska ändamål, och håller övriga mänskligheten i slaveri och okunskap. De resterande 5% är ”poor righteous teachers”. Man uttrycker även i sina skrifter att ”the Original Blackman is God” och betraktar religioner som dyrkar ”spook gods” som falska. En av rörelsens medlemmar, Clarence 13X, fann på 1960-talet detta svårt att förena med Nationens syn på Fard Muhammed. Dels menade han att Fard inte såg särskilt svart ut på fotografier, dels hade ytterst få av rörelsens medlemmar träffat honom och han var därför enligt Clarence att betrakta som just en ”spook god”.

Clarence 13X förkunnade att de svarta män som följde honom var gudar, och att de svarta kvinnorna var jordar (Earths, därav rörelsens namn). De har kommit att kallas ”five percenters” liksom ”Gods and Earths”, och har vuxit snabbt i USA. Clarence 13X lärde också ut ett esoteriskt system för att tolka siffrors egentliga innebörd, kallat Supreme Mathematics, liksom ett motsvarande system för att tolka bokstäver kallat Supreme Alphabet. Som traditionalist blir man redan här något tveksam till det hela, när det hävdas att Allah egentligen står för ”Arm, Leg, Leg, Arm, Head” torde det antyda att Profeten Muhammed snarare talade modern engelska än klassisk arabiska, alternativt att den moderna engelskan snarare än att vara en skapelse av vita djävlar är gudomligt inspirerad.

Nationens esoteriska bruk av nummer och bokstäver har dock genom hiphopmusiken fått en betydande, om än ofta okänd, inverkan på populärkulturen. Termer som ”G” står ursprungligen för ”God” snarare än ”gangster” och är en femprocentarterm, liksom hiphoputtryck som ”Word” och ”breaking it down” har sitt ursprung i Clarence 13X system.

Det är just genom hiphopen som ”gudarna och jordarna” nått en växande hegemoni över det amerikanska samhället, vilket definitivt är en bedrift. Ett stort antal mycket framgångsrika grupper är anknutna till Nationen, betydligt fler än de anknutna till NoI tycks det. Några av dessa är Wu-Tang Clan, Nas, Rakim, Brand Nubian, Poor Righteous Teachers, Gang Starr, Eryka Badu, Fugees, Ice Cube, Public Enemy, A Tribe called Quest och Jeru the Damaja (alla dessa är inte medlemmar i någondera rörelsen, men influerade av dem).

Detta är i sig fascinerande, då både Nation of Islam och Nation of Gods and Earths trots allt har en världsbild som borde vara ganska svårsmält för de politiskt korrekta eliterna. Synen på vita (inklusive judar) och homosexuella skulle räcka för hätska anklagelser om ”rasism” och ”homofobi” om rollerna varit omvända, och synen på kvinnor/earths (motsvarande siffran 6) som underordnade män/gods (siffran 7) torde också vara potentiellt kontroversiell. Ett samhälle som bannlyser nationalromantiska, och harmlösa, musiker som Ultima Thule och Hel men ger liknande, förvisso också tämligen harmlösa, musiker med annan hudfärg rejält med tid i etern, är ett skrattretande samhälle.

Oavsett detta är det ett fängslande exempel på skapandet av en motkultur, komplett med egna symboler, historia, musik och esoterism, dessutom är inslaget av att betrakta människan som en potentiell gud fascinerande för polyteisten. Våra förutsättningar är annorlunda, men man kan ändå inspireras av de afro-amerikanska avantgardenas envisa och kreativa kamp.

Mer läsning:

Islam in the Mix

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.