Ernst Jünger tillhör den högerradikala traditionens giganter. Man kan ha invändningar både mot ungdomens nihilism (uttryckt i Der Arbeiter), och ålderdomens apolitiska anark-begrepp, men som helhet utgör hans verk en veritabel skattkammare.

I den svenska bloggosfären finns flera värdefulla artiklar om Jünger. Det rör inte minst Café Exposés samling av excerpter från Jüngers dagboksanteckningar från det andra världskrigets ockuperade Frankrike. Jünger ger där dels en inblick i sin syn på historien och vår plats i den, dels en konservativ syn på krigets och politikens lagar. Bäst uttrycks det i följande stycke.

Det kommer alltid att finnas områden där man inte får låta motståndaren utforma lagarna åt sig. Kriget är inte någon kaka som parterna delar till sista smulan; det blir alltid en gemensam bit över. Det är den gudomliga del som är undandragen striden och som håller kampen borta från den rena bestialiteten och det demoniska våldet. Redan Homeros kände till och respekterade den. Den verkligt starke, den som är bestämd att härska, känns igen på att han inte uppträder alltigenom som fiende, som en person fylld av hat; han känner också ansvar för motståndaren. Att man har mera kraft än de andra, visar sig på ett högre plan än där det fysiska våldet finns, som ju bara övertygar subalterna naturer.

En värdefull komplettering är också Svenssongalaxens artikel om samma ämne (även om den bitvis blir lite märklig. Man kan säga mycket om det ockuperade Frankrike, men att jämföra det med det fallna Gondor är en överdrift).

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.