Det tidiga 1900-talets var en intellektuellt vital miljö där högerradikala tänkare som Nietzsche och Spengler, och författare som Strindberg och Ibsen, tillhörde allmänbildningen. I denna miljö levde och dog Otto Weininger (1880-1903), som trots sitt tragiskt korta liv kom att hyllas av bland annat Strindberg, läsas av Freud, och spela en betydande roll för både Julius Evola och Wittgenstein.
Weininger är idag mest känd för sitt magnum opus, Kön och karaktär, där han lägger grunden för den vetenskap han kallade karaktärologin. Oavsett om man instämmer i alla hans tankar eller inte, så är det en högerradikal klassiker som sätter fingret på själva kärnan i den moderna världens kris. Weininger rör sig som fisken i vattnet i den högerradikala traditionen, och använder både Stirner och H.S. Chamberlain, Wagner och Kant, och drar slutsatser om människor utifrån deras yttre/fysionomi (i likhet med Jünger jämför han människor med olika sorters djur, men då inte minst beroende på vilka djur de rent fysiskt liknar). Inte minst påverkad är han av den idealistiska skolan.
Manligt och kvinnligt
Weiningers mål med boken är att beskriva Mannen och Kvinnan som idealtyper. I likhet med traditionella metafysiska system ser han det manliga som aktivt och kopplat till själen, medan det kvinnliga beskrivs som passivt och kopplat till det fysiska. Det finns för Weininger inga reellt existerande individer som enbart har det ena könets egenskaper (inga absoluta män eller kvinnor), utan varje man har något eller några kvinnliga drag, och vice versa. Omfattningen av detta varierar däremot.
Detta påverkar Weiningers syn på bi- och homosexuella, som han i likhet med Evola menar är ”mellanformer” med mer av det motsatta könets egenskaper än andra män/kvinnor. Eftersom de var födda sådana var Weiningers inställning till dem präglad av grundläggande tolerans. Vad gällde feminismen anser han att den domineras av kvinnor med mer manliga drag än sina systrar. Detta innebar att det de anser vara viktigt, i själva verket bara är viktigt för dem själva. Weininger menar därför att man inte skulle lägga några hinder i vägen för dessa kvinnor att välja mer ”manliga” liv och yrken, men att de flesta kvinnor skulle tillåtas att välja som de alltid gjort. Han skulle alltså ha varit skeptisk till dagens feminism, där man bland annat tvingar fäder att ta ut föräldraledighet och där förskolelärarna aktivt arbetar för att avskaffa skillnaderna mellan könen.
Weiningers syn på Kvinnan är direkt misogyn, även om hans språk alltid är behärskat och nyktert. Kvinnans mål i tillvaron är sexakten, och han menar att hon inte har någon själ (detta beror i och för sig på hans något egenartade definition av vad en själ är). Där Mannen tänker i klara och medvetna kategorier, och har klara minnen, domineras kvinnans tankar av halvt omedvetna känslor/tankar, som Weininger kallar henider. Weininger menar att kvinnan därför är oförmögen både till att tala sanning, och till moral. Hans tankar påminner här om objektivisten Ayn Rands, som även hon menade att självbedrägeri tillhörde de verkliga synderna man kan begå mot sig själv.
Weiningers analys av hysteriska kvinnor, vilket var väldigt vanligt under hans tid, utgår exempelvis från att kvinnan dels är en skamlös och rent fysisk varelse, dels en varelse som gärna underkastar sig makthavare och allmän opinion. Detta ledde till en ohållbar inre konflikt mellan de verkliga drifterna och en kristen moral, som hos många ledde till hysteriska tillstånd.
Weininger menar också att kvinnan rör sig i den biologiska sfären, medan mannen även rör sig i andra sfärer. Han menar exempelvis, i likhet med bland annat Evola, att Staten uppstått inte ur familjen utan ur mannaförbund. Här kan man naturligtvis invända att han inledningsvis skiljer mellan de reellt existerande kvinnorna och Kvinnan som idealtyp, men så är sällan fallet i den löpande texten. För Weininger finns det två sorters kvinnor; prostituerade och mödrar. För den prostituerade typen är sexakten i sig det centrala i livet, för den moderliga typen är den däremot ett medel för att uppnå ett mål (barn).
Judefrågan
Själv av judisk börd går Weininger också in på den vid hans tid framträdande judefrågan. Han poängterar att med judisk syftar han på en viss mentalitet, och att en ”arier” kan ha denna mentalitet i högre grad än en född ”jude”. Det är för Weininger rentav antisemiterna som har flest judiska drag, eftersom deras antisemitism beror på att de hos judarna känner igen drag som de avskyr eller inte vill kännas vid hos sig själva. Den verkliga ariern är däremot inte antisemit.
Weininger jämför den judiska mentaliteten med kvinnan. Han menar att varken judar eller kvinnor kan vara religiösa i egentlig mening, istället handlar det för dem om underkastelse under regelverk och hotfulla despoter. Detta innebär att de också lätt blir ateister. Han anser också att de båda grupperna har ett intresse för sexakten som den genuine ariern finner ovärdigt, liksom att de är kollektivister snarare än individualister.
När det gäller judarna finns det enligt Weininger dock hopp, de kan genom inre kamp övervinna sina sämre drag. Han hade själv konverterat till kristendomen. Gällande kvinnorna är han mer tveksam.
Oavsett om man delar Weiningers negativa syn på kvinnor och judar (om man menar att kabbalan enbart är ”vidskepelse” exempelvis), är hans beskrivning av en viss mentalitet mycket värdefull (oavsett vad man kallar den, bör tilläggas). Weininger menar nämligen att det moderna samhället till sitt väsen är kvinnligt/judiskt. Det märks genom dess ovilja och oförmåga att acceptera gränser mellan individer, det märks genom dess kommunism (för Weininger är socialismen arisk, med företrädare som Ruskin och Owen, medan kommunismen är judisk). Detsamma gäller dess materialism, inte minst tydlig i vetenskaperna. Weininger är bitvis oöverträffad i sin beskrivning, som exempelvis när han menar att den kvinnliga synen på gott och ont bygger på känslor medan den manliga bygger på moral. Detta är en effektiv insikt vad gäller det moderna ”tyck-synd-om”-samhället.
I sin syn på andra raser är Weininger också kontroversiell, hans syn på svarta och kineser är exempelvis inte smickrande.
Genier
Weininger företräder också en utpräglad genikult, påverkad av bland annat Carlyle. Han menar att geniet alltid är en man, eftersom geniets inre är ett mikrokosmos kan denne sätta sig in i det mesta, vilket ger honom ett universellt drag. Värt att notera är att Weininger ser religiösa ledare som Jesus och Buddha som genier, däremot inte Muhammed. Inte heller politiska ledare ser han normalt som genier, istället jämför han de flesta av dem med kriminella.
Vetenskapsfilosofi och brister
Samtidigt finns det brister hos Weininger. Hans syn på kvinnorna är överdrivet negativ, och bygger dessutom huvudsakligen på anekdoter och egna iakttagelser i en given historisk miljö. Till och från låter han visserligen antyda att det kan finnas mer eller mindre differentierade kvinnor, men det är sällan. Hans syn på det kvinnliga påminner en del om den traditionella, men hans värdering är till skillnad från denna direkt negativ. Weininger är medveten om att kvinnor och män skiljer sig åt i olika kulturer och delar av världen, men den nordiska kvinnans traditionellt goda ställning berör han överhuvudtaget inte och kan sannolikt ha varit omedveten om.
Hans slutsatser är också bitvis märkliga. Å ena sidan tar han avstånd från förtryck mot kvinnor och judar (han anser däremot inte att kvinnor ska ha rösträtt), vilket inte torde vara så chockerande. Å andra sidan har han en syn på sex som av den konsekvente weiningerianen skulle kunna förklaras med att han inte övervunnit sin egen kvinnliga sida och den därav följande fixeringen vid det sexuella (han gör en liknande analys av hysteriska kvinnor). Weininger anser nämligen att kärlek och sex inte går att förena. Oavsett hur förälskad en man är, försvinner känslorna när han har sex, och detta innebär dessutom att kvinnan utnyttjas som ett objekt vilket är moraliskt oförsvarbart. Weiningers lösning på kvinnans problematik är därför kort sagt att avskaffa sexakten tills en ny situation inträtt. Invändningar om att detta skulle leda till den mänskliga rasens utdöende bemöter han med att man som individ inte har några förpliktelser mot denna.
Det finns alltså punkter där man som läsare inte instämmer med Weininger, men det är trots detta en synnerligen värdefull bok, som dessutom är en frisk fläkt i en unken och död debatt. Den innehåller också ett stort antal koncisa citat och betraktelser, från mindre tilltalande som There is no friendship between men that has not an element of sexuality in it till politiska analyser där han jämför den moderna ledaren av massorna med en hallick, he has to court the populace, and here he joins with the prostitute. Hans kyliga misogyni leder också till ett flertal oförglömliga citat, i stil med No men who really think deeply about women retain a high opinion of them; men either despise women or they have never thought seriously about them. Som helhet är det alltså en klassiker.
Länk: Otto Weininger on the internet
Om skribenten: Joakim Andersen
