Norman Cohn beskriver i Pursuit of the Millennium ett antal fascinerande religiösa riktningar från det medeltida Europa. De tidiga exemplen kan upplevas ganska främmande för den nutida läsaren, och för kanske tankarna till märkliga religiösa upprormän i dagens Tredje Världen (likheterna mellan Lords Resistance Army-ledaren Josef Kony eller karen-tvillingarna som ledde Gods Army i kampen mot Burma å ena sidan, och många av de ledare Cohn beskriver å den andra, är uppenbara). När han når 1500-talet börjar de dock bli relativt bekanta, och han gör också själv jämförelser med det han ser som 1900-talets totalitära rörelser.
Cohn tar upp sådant som de tyska bondekrigen och Luthers revolutionära och direkt blodtörstiga ”konkurrent” Thomas Müntzers roll i dessa, och även de anarko-kommunistiska taboriternas roll i religionskrigens Tjeckien. Dessa inslag torde dock vara relativt välkända.
Rhenlandsrevolutionären
The Germans once held the whole world in their hands and they will do so again, and with more power than ever.– Rhenlandsrevolutionären
På 1500-talet fanns det en tämligen omfattande litterär tradition som de religiösa revolutionärerna kunde röra sig i. Ofta var de föredetta präster eller munkar med en viss bildning, och de kände därför till profetiorna om den bestående världens undergång, och hur den skulle ersättas av en ordning där de rättfärdiga upphöjdes (i kombination med kristendomens betoning av fattigdom som en dygd tolkade de gärna detta som att det var de fattiga som skulle upphöjas).
En av de författare som Cohn beskriver mer i detalj var den anonyme ”Revolutionären” från dagens Tyskland, en äldre fanatiker som var väl insatt i den apokalyptiska traditionen. Det påstås idag ofta att nationalism är ett nytt påfund, men Cohn ger flera exempel på att ”Revolutionären”, taboriterna och andra samtida var mycket väl medvetna om sin nationalitet. Hos ”Revolutionären” fanns därför både etniska och sociala inslag. Han skrev att han fått ett budskap från Herren, förmedlat av ärkeängeln Mikael. Herren var så förargad över människornas synd att han allvarligt övervägde att förgöra dem, men de hade fått en sista chans.
Revolutionären utgick från den tro på ”sovande kejsare” som var så vanlig i det medeltida Europa. Den populäre kejsar Fredrik framstod för honom som en krigare, med starka drag av den indo-ariske Saosyant eller Kalki, och gränsen mellan Kristus och kejsare är ofta svår att dra i hans skrifter. Kejsaren skulle återvända, och leda ett brödraskap av ”nya riddare”, som skulle rekryteras från de fattiga. Dessa skulle rensa världen i blod, och härska ”från öst till väst”. Hans verk genomsyras av ett glödande hat och ren blodtörst, och han såg bland annat fram mot hur prästernas barn skulle säljas som slavar till turken eller lämnas att svälta ihjäl. Den sociala ordning han föreställde sig var direkt kommunistisk, och han erkände öppet att detta skulle kräva återkommande terror mot alla som motsatte sig hans program.
Samtidigt finns det märkliga etniska övertoner hos den anonyme revolutionären, som påminner oss om vissa ariosofers påstådda ”nedärvda minnen”. Han menade att de ursprungliga tyskarna levt i egendomsgemenskap, men att detta saboterats av Rom och kyrkan som infört distinktionen mellan ”Mitt” och ”Ditt”. Han menade att Gamla Testamentet var värdelöst, eftersom det egentligen var tyskarna som var det utvalda folket. Adam och patriarkerna hade egentligen talat tyska, de andra språken hade uppstått i samband med Babels torn. Utifrån en obskyr tradition menade revolutionären att Jafet och hans ätt bosatt sig i Elsass där de grundat ett mäktigt, tyskt imperium. Den gud de dyrkat hade varit identisk med Jupiter och deras heliga dag hade varit torsdagen. Andra folkslag såg revolutionären som underlägsna, och han såg fram mot det slutliga krig där kejsar Fredrik skulle krossa de latinska folken, turken, de rika, prästerna, och andra.
Rhenlandsrevolutionären beskrivs av Cohn som ett extremt exempel, och hans verk hade en begränsad betydelse, men tron på en ”sann” eller sovande folkets kejsare och den tyska, eller hos taboriterna tjeckiska, nationalismen förenade honom med många av de fattiga revolutionärerna.
Münsterteokratin
Ytterst sällan lyckades de revolutionärer som Cohn beskriver erövra en hel stad under tillräckligt lång tid för att förverkliga sitt program. I fallet Münster gjorde de dock detta, och det tog en ände med förskräckelse.
Vid sidan av de mer kända Luther och Calvin fanns det ett stort antal predikanter under Reformationen, och bland dessa var anabaptisterna, ”vederdöparna”, bland de mest radikala. De menade bland annat att dopet skulle ske när man var vuxen, men det förekom också krav på egendomsgemenskap. Vederdöparna kom ofta från de fattiga skikten, och förföljdes mer eller mindre konstant av världsliga och andliga myndigheter.
I staden Münster lyckades de gripa makten 1534, och höll den i över ett år. Vederdöparna fördrev tidigt katoliker och andra protestanter, och bjöd in sina trosfränder från andra städer. Dessa immigranter kom snart att i praktiken kontrollera staden. Cohn beskriver hur de införde ett system av egendomsgemenskap, och hur de på grund av ett stort överskott av kvinnor införde polygami. Redan tidigt fanns ett framträdande inslag av våld och tvång, de som opponerade sig avrättades. Jan Bockelson, eller Jan av Leiden, kom senare att låta utropa sig till kung. Han hävdade att han härstammade från den bibliske kung David, och överhuvudtaget var inslaget av profetior och utlovade mirakel stort i det ”nya Sion” han ledde. Under hela denna tid var staden också belägrad av sin biskop, och försvarade sig med stort mod och skicklighet.
Münster har historiskt inspirerat en del inom vänstern, på grund av dess socialrevolutionära program och försök till egendomsgemenskap. Många av de fattiga i regionen såg det också som en förebild, och det gjordes flera försök av vederdöpare att ta över sina egna städer för att komma till Münsters undsättning, i ett tidigt exempel på revolutionär internationalism. Samtidigt uppvisar Münster flera tendenser som vi också såg i Sovjet. I Münster tog immigranter snabbt kontrollen, och Bockelson tycks ha varit väl medveten om att det var hos dem han hade sina mest pålitliga anhängare. Även i Sovjet fanns intrikata etniska mekanismer av lojalitet och förtryck. Det som började som en folklig och radikal rörelse av motstånd mot de tidigare ledarna kom också i båda fallen att tas över av en liten grupp, som utsatte folket för minst lika hård terror. Jan av Leiden levde också med sina närmaste livvakter i stor lyx, något han försvarade med att han inte hade några världsliga begär och att anhängarna snart skulle vara precis lika rika. Samtidigt kan man naturligtvis hävda att de sociala projekten både i Münster och Sovjet försvårades av att de omgavs av en hotfull omvärld.
Efter Münsters fall tonade de andra anabaptistiska rörelserna kraftigt ner sina radikala inslag (många av dem hade förövrigt inte haft något med Münster att göra). En tid av än hårdare förtryck väntade dem nu, och många av dem flyttade på sikt till Ryssland eller Nordamerika. Dagens amish, mennoniter och hutteriter härstammar från dessa jagade minoriteter.
Den grupp som under längst tid bevarade Münsters revolutionära arv var Jan Van Batenburg och hans trogna, de såkallade Zwaardgeesten (”svärdsinnade”). Han lät utropa sig till ”den nye David”, menade att det var behagligt för Herren när de dödade ”otrogna”, och predikade att kvinnor och egendom skulle ägas gemensamt. Batenburgarna kom att utvecklas till små mordiska och hämndgiriga rövarband, innan de slutligen försvann.
Konklusion
Det torde vara uppenbart att de revolutionära rörelserna från 1500-talet mer är att betrakta som historiska fakta än som inspirationskällor för vår tids radikaler. Dessa historiska fakta är dock intressanta. Dels visar de att när akademiker som Benedict Anderson i Imagined Communities hävdar att nationalism är något nytt, så är det en sanning med stora modifikationer. Vidare visar de att kampen för etnisk och social frihet från förtryck ofta gått hand i hand. Samtidigt illustrerar de dock massans psykologi och eliters rotation, och hur den upproriska massan både i Münster och Sovjet kunde manipuleras av mindre grupper vilka på sikt bildade nya eliter. Detta blir också tydligt om vi närmare studerar de anarko-kommunistiska taboriterna, som ganska tidigt började beskatta och plundra sina grannbyar.
Sammantaget innebär detta att Cohns bok både ger värdefulla inblickar i historiska och sociala ”lagar”, och en hel del intressant historisk kuriosa. Är man intresserad av religionshistoria är den därför av stort intresse.
Ytterligare läsning:
Google Books: In the Shadow of ”Savage Wolves” – Sigrun Haude
Om skribenten: Joakim Andersen
