De skandinaviska folken delar sedan gammalt tron på olika övernaturliga raser som levde mer eller mindre sida vid sida med människorna. Namn kan variera mellan olika landsändar, och detaljer kan skilja sig åt, men det finns uppenbara likheter mellan gotlänningarnas ”di sma undar jordi”, det norrländska vitterfolket, ”de osynliga”, och så vidare. I Norge kallades de ofta hulder, och tas upp i en läsvärd artikel betitlad Norwegian Folk Narrative in America av Ella Valborg Røvaag.

Artikeln följer egentligen de norska amerikaemigranternas folktro, och hur denna bevarades, och tar därför också mer i förbigående upp sådant som att den sista draken i Norge siktades 1814 och att tron på övernaturliga makters ritt genom luften vid juletid inte dog med kristnandet. Men tonvikten ligger på hulderfolket.

Artikeln beskriver hur man trodde att hulderfolket levde parallellt med människornas samhällen, till stor del på samma vis. I likhet med människorna hade de hus, boskap, och liknande. Relationerna mellan dessa båda folk spelade en viktig roll, genom allt från rena kidnappningar till besök. Föremål och djur som hämtades från hulderfolkets rike ansågs ha övernaturliga kvaliteter, till exempel var hulderboskap värdefulla. Tidvis kunde hela landområden hämtas till människornas sfär, och den norska ön Sklinna var ursprungligen hulderön Sandflesen.

Valborg Røvaag går också in på hur hulderfolkets ursprung kom att passas in i en kristen världsbild, där man förklarade dem som de änglar som kastades ut ur Himlen, som ättlingar till Adams första fru Lilith, och som ättlingar till de smutsiga barn som Eva gömde för Herren och som därefter fick förbli gömda.

Som helhet är artikeln alltså mycket matnyttig och intressant, och som svensk känner man igen mycket av sägnerna från våra egna troll.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.