På nyår har det uppstått en sekulär tradition där man avger nyårslöften. Detta är en sund sedvänja, som också kan kopplas till mer traditionella koncept.
Liminala sfärer
I den traditionella tidsuppfattningen är nyåret nämligen ett exempel på en liminal tidsperiod, en tid som varken tillhör det gamla året eller det nya. Sådana liminala sfärer identifierade man både i tid och rum, dörröppningar och korsvägar ansågs också vara magiskt laddade på olika vis, liksom gränslandet mellan olika faser i livet. Att vara född på en sådan tidpunkt sågs som något speciellt. Delvis lever detta tänkande kvar. På nyår ska man exempelvis kyssa någon, ett vagt eko av de ”primitiva” samhällen där alla sociala gränser upphävdes och rena orgier praktiserades. Man kan också se ”svensexan” som en liknande rit i mellanrummet mellan två sociala faser i livet, eller för den delen dop, konfirmation och begravning.
Under dessa liminala perioder utfördes ofta olika kollektiva riter, avsedda att säkra att det nya året fick en god början. Gränserna mellan olika världar ansågs vara svagare under sådana tider, och även de rent demoniska krafterna kunde röra sig i människornas värld. Bland indo-européerna var det ofta särskilda Mannaförbund som höll i vissa riter, sentida exempel på detta är de rumänska calusari och den litauiske Thiess varulvssällskap.
Nyår är alltså ett ”mellanrum” i tiden, då det nya året ännu håller på att formas. Tanken att man då bör passa på att ge det en särskild inriktning genom att avge ett nyårslöfte är inte så främmande från den traditionella världsbilden, och kan också väcka viss genklang i de delar av psyket som tänker i mytiska termer även hos den mest sekulariserade modernist.
Sanningens betydelse hos de indo-ariska folken
Värt att notera är då även den sakrala betydelse Sanningen hade hos de indo-europeiska folken. Hos de tidiga iranierna sågs en lögn exempelvis som likvärdigt med ett mord, och man beskrev sitt livsideal med orden ”att rida, skjuta rakt, och tala sanning”. Att i en sådan tradition inte klara av att hålla sitt ord är undermänniskans kännetecken, ett bevis på att man varken respekterar sin omgivning eller sig själv. Detta torde gälla oavsett om man inte klarar att passa tider, betala tillbaka lån, eller vad det nu är man har problem med, och alltså även misslyckanden med nyårslöften.
För att slippa det självförakt som kan vara en följd av misslyckade nyårslöften kan det därför vara värt att reflektera över det klassiska uttrycket ”känn dig själv”, och formulera löften som å ena sidan innehåller ett krav och en utmaning, å andra sidan är realistiska. Vet man med sig att man inte klarar att sluta röka rakt av kan det ofta undermedvetet vara frestande att lova sig själv att man ”ska sluta röka”, eftersom man vet att det ändå inte är möjligt och då slipper försöka. I ett sådant läge kan det vara mer genomtänkt att börja med att halvera sin cigarettkonsumtion, eller att bara äta godis på lördagar. Målet bör däremot på längre sikt vara att bli fri från beroendet, för det är inte särskilt bra för självrespekten att vara slav under ett nikotinberoende eller ett tröstätande.
Väl genomtänkta nyårslöften kan däremot vara ett bra sätt att steg för steg leda sitt liv in på den väg man egentligen vill gå, och att gradvis bli den man vill vara.
Och med detta önskas alla läsare och med- och Motpolare Gott Nytt År!
Om skribenten: Joakim Andersen
