Har man stött på uttrycket ”civilisationernas kamp” eller ”the West against the Rest” har man också stött på den amerikanske statsvetaren och professorn Samuel Huntington. Huntington avled på julafton, vid en ålder av 81 år. Hans världsbild var komplex, och hade både goda och mindre goda inslag. Det hör dock till hans starka sidor att ha fört fram konfliktperspektivet i en period då många bedömare var så segerrusiga efter Sovjets fall att de instämde i Fukuyamas tal om ”historiens slut”. Den liberala modellen hade visat sig överlägsen kommunism och fascism, enligt Fukuyama, och nu återstod en process där den gradvis kommer omfatta hela världen.
Kriget är allts moder
-Heraklitos
I det läget invände Huntington likt en modern Kassandra att den ledande hegemonen, USA, befinner sig i en historisk nedgångsprocess. Han noterade det paradigmskifte som världspolitiken genomgick efter det Kalla krigets slut. Tidigare hade man kunnat förklara många händelser och konflikter med hjälp av motsättningen mellan amerikansk liberalism och sovjetisk kommunism, men i den nya situationen var dessa begrepp föråldrade. Huntington menade att konfliktlinjerna framöver alltmer skulle vara kulturella, och talade rentav om civilisationernas kamp.
I en situation där ortodoxa serber stod mot katolska kroater, och senare muslimska bosnier och albaner, där muslimer och hinduer dödade varandra på den indiska subkontinenten, och där al-Qaida slog till mot hegemonens symboliska hjärta, tycktes alltmer ge Huntington rätt.
Värt att notera är att Huntington också tidigt insåg den svaghet som massinvandringen innebar för USA (och andra länder i samma situation). Den innebär också att ”civilisationerna” inte alltid kommer vara geografiska enheter, utan existera som enklaver på varandras territorium. Något som kan göra konflikterna desto mer intensiva.
Will the new immigrants be assimilated into the hitherto dominant European culture of the United States? If they are not, if the United States becomes truly multicultural and pervaded with an internal clash of civilizations, will it survive as a liberal democracy?
– Huntington
Han noterade också något vi systemkritiker hävdat länge, nämligen att det inte är ”brist på kunskap” som orsakar konflikter mellan grupper. Tvärtom är det för mycket kunskap, för många möten, kort sagt för stor konkurrens om status, positioner, pengar, makt och kvinnor som leder till de blodiga etniska konflikter som skakar vår värld. Det är andra eller tredje generationens invandrare som i England blir terrorbombare, det är de unga svenskar som vuxit upp mitt i det mångkulturella samhället som blir ”högerextrema”.
…wars occur most frequently between societies with high levels of interaction, and interaction frequently reinforces existing identities and produces resistance, reaction and confrontation.– Huntington
Huntingtons begränsningar
Faith and family, blood and belief, are what people identify with and what they will fight and die for.
-Huntington
Huntington var länge nära knuten till den amerikanska administrationens kamp mot kommunismen, och det får ses som något av en bedrift att han så tidigt lyckades ställa om sig mentalt till situationen efter det Kalla kriget. Samtidigt innebär hans koppling till den amerikanska makten att hans analys har brister.
Av hans teori följer implicit att alla andra civilisationer hotfullt tornar upp sig runt Västerlandet, som därför gör bäst i att följa det land han själv råkade tillhöra; USA. Huntingtons teori legitimerar därför USA:s ledarskap även i en post-kommunistisk värld. Han kritiserade också visserligen det han kallade ”Davos-människan”, alltså den elit som inte identifierade sig med sin nation, men gick inte in på djupet av hur det såkallade ”Väst” slits av en konflikt mellan falska eliter och sina egentliga intressen. Många talar här hellre om Europa än ”Väst”, Europa är en gemenskap med rötter både i blod och kultur, medan ”Väst” snarare leder tankarna till sådana universalistiska ideologier som liberalism och frihandel. I vår tid har dessa universalistiska ideologier blivit ett dödligt hot mot européerna, genom bland annat massinvandring och meningslösa krig i fjärran länder. För att Europa ska leva måste hennes folk därför ersätta det ledarskap som förknippas med ”Västs” idéer. Här kan det ibland rentav vara aktuellt med allianser med aktörer från andra civilisationer.
Huntingtons teorier är ibland också väl förenklade. Han har rätt i att konflikter mellan etniska grupper (ibland etno-religiösa) kommer dominera världen, men ofta kommer deras konflikter att vara betydligt mer komplicerade än vad ett begrepp som ”civilisationernas kamp” antyder. En del kommer alliera sig med utomstående aktörer (många muslimska ledare har exempelvis lierat USA, mest uppseendeväckande det fundamentalistiska saudiska kungahuset), en del kommer slåss ”inbördes”. Det är tveksamt om man som Huntington kan tala om en afrikansk civilisation, Afrika är snarare pre-civilisationellt och konfliktlinjerna här går istället mellan stammar/etniska grupper. Vilket striderna mellan muslimer i Darfur illustrerar. Det kommer alltså att finnas inslag av civilisationernas kamp i framtiden, men också av annat (både klass och etnicitet, den saudiska elitens allians med USA kan exempelvis förklaras delvis som ett svar på ”klass”- och andra konflikter i det egna samhället).
Samtidigt var Huntingtons tankar ofta korrekta, och de drog på honom en hel del kritik från politiskt korrekta bedömare. Det kan därför vara av värde att sätta sig in i en del av hans teorier, men som vanligt att läsa dem kritiskt.
Vidare läsning:
If not Civilizations, then what?
Om skribenten: Joakim Andersen
