I studierna av politisk strategi är det ofta av värde att få ett mer distanserat perspektiv på den egna situationen genom att närmare betrakta vitt skilda historiska rörelser, både framgångar och misslyckanden. Intressant är då inte minst den japanska radikala högern, den såkallade uyoku dantai.
Historia
Uyoku dantai kan spåra sin historia tillbaka till sent 1800-tal, då det feodala systemet avskaffades. Detta ledde till en period av militant motstånd från föredetta samurajer och fattiga bönder, vilket gradvis utvecklades till mer eller mindre hemliga sällskap av ultranationalister och antikommunister. Dessa kom i många fall att vara allierade med regeringen i dess imperialistiska projekt. Det fruktade Black Dragon Society bedrev till exempel egen framgångsrik spionageverksamhet inför och under Andra världskriget.
Efter kriget ockuperades Japan, och flera ultranationalistiska organisationer förbjöds. I samband med det kalla kriget kom de dock åter till heders, i kampen mot kommunismen. De har idag något i stil med 100,000 medlemmar, och en del av dem ser numera USA som det främsta globala hotet. I samband med den långdragna ekonomiska krisen har de gradvis vunnit ett ökat inflytande i Japan, och en del av deras hjärtefrågor har försiktigt anammats av etablerade politiker.
Ideologi
I jämförelse med många europeiska och nordamerikanska ”radikala” rörelser har uyoku dantai en fördel genom att de anknyter till en lång, och relativt respektabel, ideologisk inhemsk tradition. Central i denna är den gamla kejsarkulten, och många av dem menar att kejsaren ska ges ökad makt. Angrepp på kejsarfamiljen besvaras ibland också med politiskt våld och hot av uyokuaktivister.
En annan viktig fråga är det självhat som man menar ockupationsmakten tvingat på det japanska folket. Man anser att nationen måste kunna hedra sina döda krigshjältar, se det positiva i kamikazepiloternas ideal, och kritiskt granska överdrifter och rena lögner om Japans brott under världskriget. Aktivister besöker därför inte sällan tempel, där de bland annat hjälper till med rent praktiska göromål och hedrar kontroversiella krigshjältar.
Viktig är även nationens suveränitet, vilket bland annat innebär att man är hårdföra försvarare av omstridda territorier, och rätten för Japan att ha en omfattande krigsmakt.
Avseende den etniska frågan är situationen mer diffus. Japan har inte en främmande massinvandring som Europa, och har historiskt assimilerat en del koreaner och kineser (dessa var bland annat kamikazepiloter, och är också representerade i yakuzan och som uyokuaktivister). En del menar därför att det viktiga är lojaliteten mot Japan och kejsaren. I takt med en ökad massinvandring, bland annat av nordkoreaner, har en del aktivister utvecklat en mer fientlig inställning till icke-japaner, något som sannolikt kommer att fortsätta.
Uyoku och yakuzan
Något förvånande för en västerlänning är sannolikt uyoku-gruppernas kopplingar till den japanska ”maffian”, yakuzan. Denna koppling mellan ultranationalism och organiserad brottslighet går tillbaka nästan 100 år i tiden, och många yakuzamedlemmar är samtidigt uyokuaktivister. Detta ger dem resurser både i form av pengar och våldspotential, samtidigt som det håller dem tillbaka i den etniska frågan (yakuzan innehåller en hel del koreaner, och ägnar sig bland annat åt import av ytterligare).
Vissa uyokugrupper har därför tagit avstånd från de äldre grupperna, och de grupper som drivs av yakuzafamiljer. Detta är inte sällan de såkallade shin-uyoku, den ”nya” ultrahögern, som också tar avstånd från USA.
Sitt begränsade medlemsantal till trots har uyokugrupperna inte sällan kopplingar till det respektabla japanska samhället, och har kontakter både med affärsmän, tempel och konservativa politiker.
Aktivism
Uyokuaktivister har gjort sig kända för spektakulära och inte sällan våldsamma aktioner bland annat mot politiker och journalister som förolämpat den kejserliga armén eller kejsarfamiljen, och mot utländska ambassader från kommunistiska stater. Dessa aktioner är dock väl planerade och avvägda, för att inte skada grupperna.
De är också kända för att åka runt i särskilda bussar och genom högtalare sprida sitt budskap och hög militärmusik. Under senare år har de också börjat påverka populärkulturen, genom allt från kejsartrogen punkrock till manga.
Uyokus aktivistideal påminner mycket om det gamla samurajidealet, där herrelösa samurajer vandrade i utkanterna av det borgerliga samhället och ställde saker och ting till rätta, och de föraktar inte sällan mer stadgade inkomstkällor. Detta ideal kallas uyoku ronin do, och dess hederskodex kan vara en förklaring till avsaknaden av fysiskt våld mot försvarslösa immigranter.
Frågan man naturligtvis ställer sig under en studie av uyoku dantai är vad som skiljer deras situation från deras svenska ”motsvarigheter”, vad som gör att de får stöd av affärsmän och politiker, överhuvudtaget att en såpass radikal rörelse får stöd av vuxna och framgångsrika människor. Det finns rent strukturella förklaringar till detta, som har med det japanska samhället att göra. Det är ett samhälle där det fortfarande är legitimt att hylla kejsaren, och där yakuzan är relativt respektabel. Det är också ett samhälle med en ideologisk tradition, till skillnad från Sverige där mycket av den ultranationalism som kan identifieras kan härleda sina rötter tillbaka till 1990-talet eller möjligen 1940-talet, rötter som dessutom saknar en naturlig koppling till vanliga svenskar. Att lösa detta är inte en helt enkel uppgift, men i arbetet med detta kan det alltså vara av värde att jämföra sin situation med andra rörelser, även sådana relativt framgångsrika som de japanska uyoku dantai.
Intressant vidare läsning är ett antal intervjuer med uyokumedlemmar här: Uyoku Ronin Do
Om skribenten: Joakim Andersen
