De bistra herrarna bakom webblogg Oskorei är egentligen inga stora Stephen King-fantaster (även om han skriver bra, så är det snarare Lovecraft och Clive Barker som historiskt fallit dessa identitära herrar i smaken). Detta har dock förändrats, och orsaken till det är Kings magnum opus The Dark Tower.

Westernfantasy

Vid en första anblick är den värld King målar upp i serien en märklig hybrid mellan fantasy och western, med inslag av den post-apokalyptiska ”efter katastrofen”-genren, skräck, och science fiction. Vi följer Roland Deschain av Gilead, den siste gunslingern, bördig från In-World. Hans värld påminner om Vilda Västern. King har också sagt att han fick inspirationen till sin bistre huvudperson från spaghettivästerns ensamma och fåordiga revolvermän. Socialt är det dock i många avseenden ett feodalt samhälle, och vad gäller religionen har den polyteistiska och hedniska inslag. Där finns de som tror på ”the Man Jesus”, men där finns också de mystiska Manni och risgudinnan Orizas anhängare.

Man kan samtidigt ana att In-World på något vis är vår egen framtid, efter en stor katastrof. Ruiner, spillror av högteknologi (både robotar och stridsvagnar) förekommer, liksom ”muties” (mutanter) och strålskador. Fantasyinslagen är också tydliga, med häxkonst, magiker, och demoner, och bitvis inspireras rentav King av Lovecrafts Cthulhumytos.

Det kan låta som en bisarr hybrid mellan olika genrer, men King lyckas väl med att göra In-World levande och trovärdig. När man läst klart serien önskar man därför att han gett ännu mer bakgrundsinformation om In-Worlds länder och Rolands liv.

Gunslingers

Det som gör The Dark Tower fascinerande är inte minst den vision av en krigarkast som King målar upp. Roland Deschain är den siste gunslingern, en krigarkast jämförbar med Europas riddare och Japans samurajer. Han må vara inspirerad av Clint Eastwoods revolvermän, men King har broderat ut detta på ett sätt som låter ana att han är lika fascinerad av detta människoideal som de flesta traditionalister. Deschain är således en människa som kan hantera och överleva snart sagt alla situationer och miljöer. King ger genom återblickar en bild av hur krävande och grundläggande den fostran som skapar en krigarkast måste vara, där Roland lärt stridskonst genom sin lärare Cort, och mer fredlig konst genom Vannay.

Detta mångsidiga människoideal, och dess vikt vid inre kontroll, återspeglas i de olika citat som Roland bär med sig från sin träning:

I do not aim with my hand.
He who aims with his hand has forgotten the face of his father.
I aim with my Eye.

I do not kill with my hand.
He who kills with his hand has forgotten the face of his father.
I kill with my Heart.

Likt de japanska samurajerna, som skulle vara mästare både på krigskonsten och fredligare göromål som den intrikata teceremonin, behärskar gunslingern allt från diplomati och dans till strid och vildmarksliv.

First comes the smiles. Then comes the lies. Last comes gunfire.

Likt de japanska samurajerna, som ofta var influerade av zenbuddhismen, är Rolands ödestro också fast (även om ödet kallas ka i The Dark Tower, snarare än det hedniska wyrd). Dödsskräck är inget han ödslar tid på. Lite ovanligt i vår tid av politiskt korrekt fantasy är också att Roland ser sitt feodala och aristokratiska samhälle som det naturliga. Han blir förvånad över att vissa samhällen består av ”får”, och i viss mån när han hamnar i Callas demokratiska samhällen. När han leder en grupp är han också ”dinh”, ledare, och hans auktoritet är självklar. I sin ungdom kämpar han också för Gilead mot en egalitär upprorsman.

Roland söker det Mörka Tornet, som likt asken Yggdrasil eller Irminsul är pol och centrum i hans värld (och alla andra världar). Tornet vacklar, och detta har negativa effekter för hela världen. Samhällen slits i stycken av inbördeskrig, länder går under, sjukdomar sprids, själva tiden och rummet blir mindre tydliga och regelbundna. The world has moved on, som det uttrycks i In-World.

Denna jakt är meningen med hans liv, och han är villig att offra allt för att nå Tornet. King lyckas här skildra besatthet på ett mycket trovärdigt, närmast skrämmande, sätt.

Inspirationskällor

King är tydligt inspirerad av flera sagor och figurer ur europeisk historia. Gileads herrar härstammar således från gunslingern Artur Eld (kung Artur), och magikern Maerlyn och Mordredfiguren dyker också upp på ett par hörn. Roland av Gilead kan också spåras till Robert Brownings poem Childe Roland to the Dark Tower Came från 1855. Referenser till både David och Goliat(/King Perth), Oz, Richard Adams och Alice i Underlandet dyker också upp.

King låter dock sin kreativa ådra få fritt utlopp, och skapar en mångfald av nya fantasyraser, ord och koncept som låter närmast egyptiska eller orientaliska, med mera.

Metaversum eller multiversum; Kings metafysik

Gradvis för King in ett tema som vid det här laget är välkänt i fantasygenren, nämligen Multiversum, tanken att det finns ett otal olika världar som existerar parallellt. Elricsagans skapare Michael Moorcock använder detta, så även Roger Zelazny i Amber. I Kings metafysiska uppbyggnad är dock några världar mer verkliga än andra, och man kan kanske därför snarare tala om ett Meta-versum. Oavsett vilket utnyttjar han detta litterära grepp skickligt, och det är bitvis en hisnande och förvirrande historia om tidsresor mellan olika världar.

King får på detta vis dessutom med ett flertal personer från sina andra verk, även om inte för mycket ska ordas om detta (det skulle förstöra upplevelsen). Han utvecklar också en intressant metafysisk bakgrund till sitt epos, som påminner något om både kabbalismen, kristendomen och hinduismen. Det är inte traditionalism, men det märks att King lagt ner tid på bakgrunden till sitt epos. Mot slutet för han också in en del tankar om kontrasten mellan magi och vetenskap, där det senare framstår som ett sämre substitut (hur bokstavligt detta ska tolkas är upp till läsaren, det skapande och förmedlande av myter som en författare ägnar sig åt har hur som helst mer gemensamt med magins värld än med vetenskapens).

Recension

Det Mörka Tornet är en fängslande serie böcker. King beskriver sina huvudpersoner på ett trovärdigt och äkta sätt, och handlingen är både invecklad, full av överraskningar och svår att slita sig från. Han lånar friskt från olika myter och gestalter, men han gör detta på ett kreativt sätt. Resultatet är en modern saga. Under läsningen inser man hur fascinerad författaren varit av revolvermannen och hans torn under nedtecknandet av sagan, och detta smittar av sig.

Om man ska kritisera något i The Dark Tower är det att Kings berättarstil är lite långsam, och att han inte hade en klar bild av hur händelsekedjan skulle utvecklas i början. Detta gör att det kanske kunde ha räckt med fem eller sex böcker. Användandet av deus ex machina faller heller inte mig riktigt i smaken. Men bortsett från detta är det en mycket suggestiv och fängslande serie, som varmt rekommenderas fantasyfantasten.

Sagan om det mörka tornet har också gett upphov till ett par seriealbum, åtminstone det första av dessa är ett litet mästerverk.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.