När vi idag talar om slaveri, är det ofta vita européers omänskliga behandling av svarta afrikaner som våra samtida kommer att tänka på. Historiskt har dock i princip alla folk ägnat sig åt slaveri, och även utsatts för det. Stora delar av Sydeuropas kuster låg exempelvis öde på grund av nordafrikanska slavräder in i tidig modern tid, och svarta slavuppror har skakat det fjärran Kina. De svarta som försmäktade på slavskeppen skulle därför sannolikt förvånats om de vetat att deras öde några hundra år senare skulle ha använts som ett ideologiskt vapen mot Europas folk av ett kotteri av akademiker och journalister, och på samma vis skulle kanske de irländare och skottar som utsattes för precis samma sak ha känt en viss vrede om de vetat att deras öde skulle ha förträngts av samma politiskt korrekta kotteri, enbart på grund av färgen på deras skinn.

Britterna förde nämligen stora mängder vita européer till Amerika och Australien, i praktiken som slavar. Vissa var ”lösdrivare”, vars brott var att de hade förlorat sin plats i samhället i samband med kapitalismens ”enclosures” och utslagningen av småbrukare, andra var invånare i tyska småfurstendömen som sålts av sina egna herrar. När man hör vänsterns gnäll om ”rasism” får man därför ofta lust att handgripligt skaka om dem, och påpeka att ”it’s capitalism, stupid”.

De vita slavar som hamnade på de karibiska öarna kom att kallas redlegs, på grund av att deras skinn i slaveriet på plantagerna brann i den tropiska solen. De dog i mängder, men det finns fortfarande små etniskt distinkta samhällen av redlegs på vissa karibiska öar.

Bandet Flogging Molly hyllar dessa redlegs minne i Tobacco Island, och dagens inlägg blir därför en länk till ett youtubeklipp.

Tobacco Island

All to hell we must sail
For the Shores of sweet Barbados
Where the sugar cane grows taller
Than the god we once believed in
Till the butcher and his crown
Raped the land we used to sleep in
Now tommorow chimes of ghostly crimes
That haunt Tobacco Island

Dark is the horizon
Blackened by the sun
This rotten cage of Bridgetown
Is where I now belong

Äldre inlägg om vita slavar:

Vitt slaveri – utdrag ur Redneck Manifesto

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.