Som nationalist har man tillgång till många böcker och resurser som tar upp ideologi och historia. Man har också tillgång till många bra argument. Vad man däremot kan sakna är böcker som tar upp mer strategiska frågor, böcker som inte bara tar upp vad som bör göras, och varför, utan även hur. Denna brist är särskilt tydlig om man jämför med vänstern, som har tillgång till många broschyrer och böcker som tar upp just denna mer praktiska och strategiska sida av den politiska kampen.
Jean Ousset
En värdefull resurs är då den franske katoliken Jean Oussets bok Action. Jean Ousset (1914-1994) var en veteran inom fransk nationalism. Under sin ungdom var han sekreterare åt Charles Maurras i den nationalistiska rörelsen L’Action Francaise, under Andra Världskriget var han en viktig funktionär i Vichyregeringen. 1946 grundade han La Cité Catholique, som verkade för att sprida och förverkliga den katolska socialfilosofins ideal. Han skrev även ett flertal böcker, och var en flitig föredragshållare.
Vid en första anblick kan man tycka att Ousset främst borde vara av intresse för katoliker, och att värdet av hans bok alltså är ganska begränsat i vårt land. Detta är dock tveksamt av två skäl. Dels eftersom den katolska traditionalism han företräder befinner sig nära de ideal och den vision de flesta nationalister är anhängare av. Detta gäller naturligtvis sådant som synen på familjen och hur en god och hedervärd människa bör leva och verka, men i den katolska traditionalismen är också en sund nationalism en naturlig del. Av stort intresse är också den katolska samhällsfilosofin, som är ett inspirerande alternativ både till totalitär kommunism och själlös, ”individualistisk” liberalism. Detta för oss naturligt över till det andra skälet; de råd och rekommendationer Ousset ger är värdefulla och användbara även för icke-katoliker. Detta är inte minst fallet då han till skillnad från exempelvis kommunister och marknadsföringsexperter hela tiden är medveten om att ändamålet inte helgar medlen. När man försöker använda vänsterns stratgier är detta en ständig svaghet, man tvingas hela tiden fråga sig själv om de råd man erbjuds går att använda eller om de är oförenliga med ens känsla för heder och rätt och fel. Så är däremot inte fallet med Ousset, som undviker både en världsfrånvänd idealism och en cynisk realism.
Handling
Tvärtom hittar man hos Ousset en syntes av ideal och råd, av ”teori och praktik” som en marxist skulle uttrycka det. Den katolska socialfilosofin utgår exempelvis från att samhället består av ett flertal naturliga gemenskaper, som finns mellan familjen och staten. I Oussets strategier spelar dessa en naturlig roll, och hans strategier har också som effekt att stärka dessa. Detta innebär både att den rörelse som använder dessa strategier blir starkare, men också att det omgivande samhället återfår sin livskraft och sin förmåga att stå emot en alltmer totalitär stat. På samma sätt utgår traditionell katolicism från att människor är olika, och har olika uppgifter i samhället. Även detta är något Ousset har som utgångspunkt, och han visar här hur marxismens ”ändamålen helgar medlen”-filosofi är i grunden felaktig. För om man strävar efter att återge samhället dess livskraft och moral, så kan man inte använda metoder som dödar just samhällets moral och gemenskap. Tvärtom måste man verka på ett sätt som stärker dessa.
Styrkan hos Ousset är att hans bok ger en redskap att använda när man tänker kring sådant som strategi och politiskt handlande. Han utgår från tre grundbegrepp som kan användas för att analysera varje given utmaning, dessa är Människor, Verktyg och Situationer. Av dessa är människorna, ”humankapitalet”, det centrala. Har man byggt upp en medveten och motiverad grupp av aktivister så kan man hantera även svåra och tillsynes tröstlösa situationer. Men den mänskliga faktorns kapacitet kan användas på ett extra effektivt sätt om man även analyserat de olika verktyg man har tillgång till, och den situation man befinner sig i. Ousset analyserar dessa tre grundbegrepp på djupet, han går bland annat in på vilka olika typer av mänskliga resurser man normalt kan ha tillgång till, och de olika för- och nackdelar dessa medför. Det är en tidlös manual, eftersom dessa grundbegrepp går att använda på vilken situation som helst. De var användbara då boken skrevs, och de är användbara nu, trots att hotet då tycktes komma från kommunismen medan det idag är en ”mjukare” radikalism som är huvudmotståndaren (i form av radikalfeminism, ”antirasism”, konsumtionssamhällets ”individualism” och liknande). Ousset upprepar också flera gånger att den strategi som fungerat vid en tidpunkt inte får bli ett självändamål, man måste hela tiden analysera hur samhället förändras och svara på detta genom att anpassa sina strategier. Råden är tillräckligt konkreta för att vara användbara, men tillräckligt tidlösa för att läsaren själv tvingas tänka, själv måste tillämpa dem på sin egen tid och situation. Positivt är även att Ousset bygger sina råd på en mångårig erfarenhet av att bygga en folkrörelse i en mer eller mindre fientlig omgivning. Detta innebär att de är användbara inte minst för oliktänkande i det politiskt korrekta samhället.
Intressant är att Ousset utgår från behovet av enhet i mångfald. Han menar att man idag inte kan förvänta sig att alla som delar sunda värderingar kommer att enas under samma fana, och att det kanske inte ens är önskvärt rent taktiskt. Istället bör man uppnå en enhet vad gäller idealen, men en mångfald av metoder.
Action är alltså en värdefull bok för den som vill förändra samhället, då den erbjuder ett antal redskap, ett sätt att tänka, som kan användas effektivt och flexibelt oavsett vilken situation man befinner sig i. Detta innebär att man inte slösar sin entusiasm och sin energi på vägar och metoder som är återvändsgränder, eller som ger väldigt litet utbyte, utan att man kan hitta de områden och de metoder som ger störst och bäst effekt. Det är också en mycket inspirerande bok, och läsningen kan därför också bidra till att motivera läsaren, att få honom/henne att inse vikten av just handling.
[Ursprungligen publicerad i Nationell Idag]
Om skribenten: Joakim Andersen
