Det är idag exakt 40 år sedan den brittiske konservative politikern Enoch Powell höll sitt kända Rivers of Blood-tal. Powell hade fram till dess varit en av de ledande konservativa politikerna, men trots att han fick ett översvallande stöd av det brittiska folket ledde det till att han redan dagen efter förlorade sin post i partiets ”skuggkabinett”. Opinionsundersökningar visade att närmare 80% av britterna instämde i hans tal, och tusentals hamnarbetare gick ut i strejk på grund av behandlingen av honom. Men det var inte deras röster som kom att avgöra den brittiska politiken, och idag kan var och en själv se följderna av denna. I en tid då infödda britter blir i minoritet i allt större delar av landet, och då etniska konflikter och terrorism hör till vardagen, kan man också fråga sig om han verkligen var så fel ute med sitt tal.
De som bara haft tillgång till medias budskap tror sig inte sällan veta blott alltför väl vem denne Powell var, och vilken oförbätterlig rashatare han var. För dessa individer kan det vara intressant att läsa vad han faktiskt skrev, och själva bedöma om det egentligen var särskilt hatiskt. Powells tal står därför att läsa i sin helhet här: Rivers of Blood
Mycket av det Powell skrev är ganska grundläggande saker för var och en som ser verkligheten som den är, men kunde ändå ha skrivits idag och riktats till den svenska politiker- och journalistklassen:
The supreme function of statesmanship is to provide against preventable evils. In seeking to do so, it encounters obstacles which are deeply rooted in human nature.
Han fortsätter med att nämna en av sina väljare, som tagit upp att han inte ser någon anledning att bo kvar i det land som varit hans förfäders, eftersom han inte ser någon framtid för sina barn i det.
The answer is that I do not have the right not to do so. Here is a decent, ordinary fellow Englishman, who in broad daylight in my own town says to me, his Member of Parliament, that his country will not be worth living in for his children.
I simply do not have the right to shrug my shoulders and think about something else. What he is saying, thousands and hundreds of thousands are saying and thinking – not throughout Great Britain, perhaps, but in the areas that are already undergoing the total transformation to which there is no parallel in a thousand years of English history.
Powell tar sedan upp dels den demografiska statistiken, och hur denna kommer förändras framöver, och han tar upp exempel på det bittra öde det kan vara att vara ensam infödd britt i ett bostadsområde. Avslutningsvis går han in på hur framtiden kan komma att bli om inget görs. Det han skriver är inget överraskande för någon med minsta insikt i historia eller etniska relationer:
For these dangerous and divisive elements the legislation proposed in the Race Relations Bill is the very pabulum they need to flourish. Here is the means of showing that the immigrant communities can organise to consolidate their members, to agitate and campaign against their fellow citizens, and to overawe and dominate the rest with the legal weapons which the ignorant and the ill-informed have provided. As I look ahead, I am filled with foreboding; like the Roman, I seem to see ”the River Tiber foaming with much blood.”
That tragic and intractable phenomenon which we watch with horror on the other side of the Atlantic but which there is interwoven with the history and existence of the States itself, is coming upon us here by our own volition and our own neglect. Indeed, it has all but come. In numerical terms, it will be of American proportions long before the end of the century.
Om skribenten: Joakim Andersen
