De europeiska folken kan på den egna kontinenten spåra sitt ursprung tiotusentals år tillbaka i tiden. Vi vet en hel del även om våra riktigt tidiga förfäder, eftersom man hittat allt från keramik och grottmålningar till skallar och fossil som ger oss flera ledtrådar om deras sätt att leva och hur de såg ut. Samtidigt finns det mycket vi inte vet, eller bara kan gissa oss till, eftersom de inte tycks ha haft vare sig skriftspråk eller kameror.
Intresset för våra allra tidigaste europeiska förfäder har uttryckts genom bland annat författarinnan Jean M. Auels mycket populära serie om Grottbjörnens folk, och genom professor MacDonalds teorier om hur många av vår tids nordeuropeiska folks särdrag utvecklades under den istida förhistorien. Detta intresse ligger också bakom filmen 10,000 BC.
Filmen följer en liten stam av mammutjägare i ett Europa som präglas av istiden och där megafaunan av mammutar, sabeltandade tigrar, och liknande väldiga djur ännu lever. Stammens uråldriga shaman, ”Gammelmor”, spår en tid av katastrofer, och att fyrbenta demoner kommer att slå ner på dem, men hon förutspår även att en krigare kommer att uppstå och försvara stammen. Intimt knuten till denna profetia är den blåögda flicka som stammen hittat och tagit hand om, och ”legenden om barnet med de blå ögonen” spelar en viktig roll i filmen. Gissningsvis ska man tolka detta som att den ”recessiva mutation” som leder till blå ögon uppstod under den tid då filmen utspelar sig, och detta är ju en trevlig detalj i filmen med tanke på att denna globalt mycket ovanliga ögonfärg är något av det som hör till de nordeuropeiska folkens verkliga särdrag.
Filmen följer sedan jägaren D’Leh och hans äventyr efter att de fyrbenta demonerna slagit ner på stammen och tagit med sig bland annat hans blåögda kärlek till sitt land bortom de stora bergen.
10,000 BC är inte särskilt historiskt korrekt, utan det rör sig om en fantasyfilm. Filmens skapare, Emmerich, har också nämnt Conans skapare Robert E Howard som en influens. Detta märks, inte minst genom de inslag av profetior som är en del av handlingen. ”Gammelmors” krafter är dessutom inte begränsade till att sia, utan det visar sig att hon har fler förmågor. Astronomisk symbolik spelar också en central roll, liksom en förhistorisk, pyramidbyggande slavcivilisation som antyds vara en spillra av det sjunkna Atlantis. Kampen mellan denna dekadenta despoti, och de frihetsälskande jägarna från Norr, kunde vara hämtad direkt från Howard. Dessa inslag är det som lyfter filmen från att vara bara en genomsnittlig actionfilm, men problemet är att handlingen är lite väl linjär och oproblematisk. Huvudpersonen utvecklas visserligen under skeendet, men detta förmedlas aldrig särskilt bra. På samma sätt är den atlantida civilisationen oproblematiskt och tydligt ond, så några mer filosofiska inslag finns det inte plats för. Riktigt engagerande blir heller aldrig kärlekshistorien, om detta beror på skådespelarna eller på att den är för banal är svårt att avgöra.
10,000 BC har generellt fått dåliga recensioner, något som jag alltså delvis instämmer i. Vissa avsnitt är i längsta laget, och skådespelarinsatserna är inte något utöver det vanliga. Någon dålig film är det dock heller inte, men det beror förmodligen mycket på smak och intresse. Filmen innehåller exempelvis flera spännande scener (att se en grupp mammutar löpa amok inne i en förhistorisk stad tillhör höjdpunkterna), och inte minst är det kul att se allt från sabeltandade tigrar till jättelika rovfåglar (som egentligen levde i Sydamerika) på vita duken. Det är kort sagt en hyfsad film, som tar upp ett intressant och viktigt ämne. Det kunde ha gjorts bättre, men 10,000 BC fungerar som en stunds avkoppling och kan förhoppningsvis väcka ett intresse hos en och annan för den egna historien (i bästa fall inspirera till egna försök att skapa istidsfantasy). Detta innebär att den står sig väl i konkurrensen med de andra filmer som går på bio just nu.
The Man From Earth
Är man intresserad av våra förhistoriska förfäder rekommenderas även The Man From Earth, en mer filosofisk lågbudgetfilm. Handlingen i korthet går ut på att en professor Oldman samlar sina kollegor till en avskedsfest, och under denna avslöjar han att han egentligen är en 14,000 år gammal cro magnonmänniska som av okänd anledning aldrig dött. Detta ger upphov till en hel del diskussion och funderingar bland de församlade vetenskapsmännen (alla sväljer inte hans påstående utan protester). The Man From Earth är en verklig lågbudgetfilm, och kan nog upplevas som olidligt tråkig av många, men för den rätta tittaren är det en trevlig film, som dessutom komprimerar våra folks historia de senaste millennierna till individnivå.
Äldre inlägg om istiden:
Kevin MacDonald och den nordeuropeiska individualismen
Tilaks The Arctic Home in the Vedas
Polyamori ur ett nordiskt perspektiv
Om skribenten: Joakim Andersen
