De andras liv

Okategoriserade

Vid det här laget är vi vana vid att det görs en mängd filmer som tar upp allt från det Tredje Rikets brott mot mänskligheten till amerikansk, sydafrikansk och australisk rasism. Vi är däremot inte lika vana vid filmer som beskriver det mångåriga förtryck som ägde rum betydligt närmare oss, både i tid och rum, nämligen den östeuropeiska realsocialismen. Några filmer om den rasism som riktas mot etniska svenskar och andra europeiska folk görs överhuvudtaget inte. Förklaringen till detta är enkel, och har att göra med existensen av politiska eliter och ideologiska strukturer som hellre ser att vi skäms för vår egen historia, kultur och eventuella ”rasism”, än att vi funderar över förtrycket bakom den gamla Järnridån. Det har därför främst varit människor från de länder som levde under realsocialismen som tagit upp ämnet.

Den tyske filmskaparen Florian Henckel von Donnersmarcks film De andras liv från 2006 är en av de filmer som beskriver verkligheten i det gamla Östeuropa. Den utspelar sig i DDR, Östtyskland, det är tidigt 1980-tal, och Stasiagenten Gerd Wiesler får i uppdrag att övervaka ett par kulturarbetare som misstänks för att inte vara ideologiskt pålitliga. Övervakaren kommer dem närmare än han från början tänkt sig, men mycket mer om filmens handling kan man inte avslöja utan att förstöra filmupplevelsen.

Filmen ger en skrämmande inblick i det östtyska övervakningssamhället, där en på femtio medborgare ska ha samarbetat med säkerhetspolisen Stasi. Livet i ett samhälle där vem som helst kan vara informatör och angivare, där telefoner och lägenheter avlyssnas, och där den som angetts kan straffas på olika sätt, skulle vara nog för att göra vem som helst paranoid. Filmen fångar delvis detta, men beskriver också den andra sidan av det hela, nämligen den ovärdiga positionen som avlyssnare. Agent Wiesler spenderar sina dagar med att sitta på en kal vind och avlyssna paret, han noterar när de grälar, när de har sex, och därefter går han hem till sin ensamma lägenhet. Det östtyska systemet har alltså reducerat honom till en form av avlönad fönstertittare som lever genom andra, och det är tydligt att han antingen måste reagera mot det, eller låta det ta ifrån honom hans mänsklighet.

Det som också slår en när man ser filmen är hur ömklig verkligheten i det realsocialistiska Östtyskland faktiskt var. Var och en som någon gång sympatiserat med de vackra ord och ideal som fick många europeiska arbetare att offra sina liv för att skapa ett klasslöst samhälle kommer att ställa frågan ”var det för detta de dog?” när de ser filmen. För i grunden var det ett samhälle som inte skiljer sig nämnvärt från 70-talets Sverige vi ser, den främsta skillnaden är att östtyskarna hade lite mindre pengar och lite mindre demokratiska rättigheter. Bakom de vackra orden om rättvisa och jämlikhet hade nya hierarkier uppstått, och det är ingen vacker syn när partipamparna utnyttjar sin makt för att få sexuella tjänster från kvinnliga ”kamrater” (ungefär på samma sätt som realsocialismens ideologiska förebilder Marx och Engels beskrev att kapitalistpamparna en gång utnyttjade sin makt för att göra detsamma med sina kvinnliga anställda).

Ur ett rent politiskt perspektiv är alltså De andras liv en värdefull och viktig film. Frågan återstår då också om det är en bra film. Så är fallet, och den har också fått 8,5 i betyg av 10 möjliga av den ledande filmdatabasen International Movie Databases användare. Den fångar stämningen och tidsandan på ett bra sätt (vi som växte upp på 80-talet riskerar att bli ganska nostalgiska, för von Donnersmarck har verkligen fångat detaljerna, från kläder och tapeter till musik). Skådespelarinsatserna är också goda, det enda minuset är att agent Wieslers val inte riktigt motiveras, vi får aldrig en riktig inblick i vad som sker inom honom under handlingens gång. Det är också en riktigt spännande film, särskilt på slutet när de olika huvudpersonernas olika planer inte längre kan samexistera. Det är däremot ingen actionfilm, så om man vill se en sådan är det möjligt att De andras liv kan upplevas som långsam. Det är också en film som tar upp psykologiska och existentiella frågor, och som har en mening. Så vill man ta ett avbrott från meningslösa och ytliga Hollywoodfilmer är De andras liv ett bra alternativ.

[Dagens inlägg publicerades ursprungligen i tidskriften Nationell Idag]