Slaveri och slavhandel är något de flesta folk ägnat sig åt genom historien, och Europa är en av ganska få civilisationer som avskaffat det (för att ersätta det med löneslaveri istället, kan man förvisso frestas att tillägga). I den senmoderna vänsterns svar på medeltidens demonologi har dock slavhandeln kommit att spela en relativt viktig roll, och särskilt i USA har Slaveriet och Slavhandeln kommit att bli en av de viktigare företeelser som används för att få vita euro-amerikaner att känna senmodern arvsynd. Den europeiska vänsterns amerikanisering, och överhuvudtaget Hollywoods kulturella hegemoni över Europa, bekräftas då av att detta gradvis tycks ha blivit fallet även i Europa.
Detta visas med all önskvärd tydlighet när vår integrationsminister Nyamko Sabuni, som så många ”realister” en gång fäste höga förhoppningar vid, offentligt uttalat att svenskarna har dålig koll på sin (mörka) historia och att deras skolböcker därför behöver uppdateras, så att även Sveriges del i slavhandeln lyfts fram. Detta vittnar om hur effektiv ”vänsterns” metapolitiska kontroll över media och universitet är, för vår tids ”höger” har svalt ”vänsterns” etnomasochism med hull och hår. Faktum är att den nya borgerliga regeringen med framgång kan tävla med självaste Mona Sahlin i att komma med svenskfientliga uttalanden, och aktivt försöker nedvärdera det egna folket (både Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt har gjort det, fler står säkert på tur).
Etnomasochismen som en Stor Berättelse
Det fanns alltså en svensk slavhandel, även om man frestas att citera den franske politikern Jean-Marie Lepen och kalla den en parentes i historien. Den svenska slavhandeln var alltså inte särskilt omfattande. Vän av ordning frestas alltså att påpeka att afrikanska stammar ägnat sig åt slavhandel i hundratals år innan de europeiska slavhandlarna dök upp vid deras kuster. Vän av ordning frestas också att påpeka att den arabiska människohandeln med Afrika var mycket omfattande, eller att det också fanns judiska slavhandlare vars affärsverksamhet var väl så betydelsefull som den svenska. Vän av ordning frestas också att påpeka att det inte bara var svarta som med våld fördes till Amerika, utan att detta även gällde fattiga engelsmän, irländare och tyskar. Det förekom också omfattande slavräder från Nordafrika, där européer fördes som slavar till den muslimska världen.
När man påtalar sådant kommer man dock snabbt att märka att de verkligt politiskt korrekta slår dövörat till (i bästa fall) eller rentav börjar ifrågasätta ens avsikter (i värsta fall kan man bli stämplad som antisemit eller islamofob, beroende på vilket folks slavhandel man intresserar sig för). Anledningen till detta är att etnomasochismen, och den politiskt korrekta världsbilden, är det som postmodernisterna kallar en Stor Berättelse. En etnomasochist ser därför historien som en historia med mening, med skurkar och offer och hjältar, med en hemsk början och ett lyckligt slut. För etnomasochisten handlar historien först och främst om de onda Vita, som betedde sig illa mot de oskuldsfulla Mörka. Händelser som passar in i den historien, som svensk slavhandel, blir då intressant och angeläget att belysa, men händelser som faller utanför framstår för etnomasochisten som ointressanta och meningslösa (som arabisk slavhandel med islänningar).
Skuld är makt
Etnomaschismen är dock inte bara en historieuppfattning, utan även en politisk praktik. En politisk praktik som bygger på användandet av Skuld. För att de onda Vita ska kunna fås att bidra till det historiens ”lyckliga slut” som etnomasochisterna hoppas på, så måste de fås att känna kollektiv skuld för det deras förfäder gjort. Detta är själva kärnan i att Sabuni vill att skolböckerna ska politiseras ytterligare.
Värt att notera här är även att kollektiv skuld ses som något förkastligt när det är något som kommer från de onda Vita, och som de vill pådyvla andra folk eller grupper (muslimer har exempelvis aldrig någon skuld för vad muslimska minoriteter gör, men du och jag bär på en sådan ansamling av skuld för vad vita heterosexuella män gjort genom historien att det är ett mirakel att vi ens kommer upp ur sängen på morgonen). I det etnomasochistiska samhället har den makten som har rätt att bestämma hur skulden ska fördelas, skuldens fördelningspolitik är en politisk fråga av rang. Den paradoxala situationen att de Vita ska känna kollektiv skuld, men aldrig kollektiv stolthet, uppstår också i detta samhälle.
Att Sabunis uttalande, likt det mesta av etnomasochismen, bygger på en fullständig avsaknad av klassmedvetande, kanske inte ens behöver nämnas. Antalet svenskar som faktiskt ägde slavar torde ha varit extremt begränsat, och det är faktiskt mer troligt att överklassafrikanen Sabuni har slavägare i sitt släktträd än att du eller jag har det. Man kan också fråga sig om Sabuni ser sig själv som ”svensk” när hon talar om svenskarnas historiska skuld, eller om det i just dessa sammanhang bara avser rasrena arier med blåa ögon, blont hår och svenska rötter tio generationer bakåt… Att etnomasochismen är en rasism torde alltså stå klart för var och en, och även att det är den allra sämsta formen av rasism för oss svenskar.
Så tyvärr, Sabuni, jag har inga planer på att känna någon skuld för en människohandel som varken jag eller mina förfäder hade någon del i.
Artiklar om Sabunis uttalande:
Sabuni talade om svensk slavskuld
Sabuni talade om svensk slavskuld
Rakryggad bloggar om Sabunis utspel
Av intresse är också följande artikel om slaveri i vår tid, även om rubriken är lite missvisande: Slaveriet i Sverige
Äldre inlägg om fattiga vita, etnomasochism, vita slavar och liknande (en del av kommentarerna till dessa innehåller också värdefulla länkar om de miljontals vita slavar som fördes till Nordafrika och USA):
White trash ur ett marxistiskt perspektiv
Bullshit/Politiserade college och slaveridebatten
Vitt slaveri; utdrag ur Redneck Manifesto
Om skribenten: Joakim Andersen
