Det svenska samhället har länge befunnit sig i ett tillstånd av mjuk totalitarism. Detta innebär att trots att det inte funnits särskilt många direkta lagar mot kritik av massinvandringen eller mångkulturalismen som ideologi, så har det haft mer eller mindre tråkiga effekter för de individer som framfört sådan kritik. Dels har media och förlag låtit bli att publicera dem, dels har arbetsgivare och fack riktat olika repressiva åtgärder mot dem. Listan kan göras lång på den mjuka totalitarismens metoder, men idag finns det tecken på att den långsamt börjar förlora sitt herravälde. Detta kommer att röra sig om en längre process, och då historien inte är förutbestämd så är det inget skäl för att passivt luta sig tillbaka och vänta på att det blir bättre.
Det som nu skett är att en Nobelpristagare i medicin, dr James Watson, öppet säger det som snart är allmänt erkänt inom hans vetenskapliga fält. Nämligen att det finns mätbara skillnader i intelligens/IQ mellan olika grupper av människor, och att dessa grupper relativt väl stämmer överens med det som i folkmun kallas raser. Svenska Dagbladet har haft en kortare artikel om Watsons uttalanden här: Nobelpristagare: ”Svarta mindre smarta än vita”
En längre artikel om det hela återfinns på Timesonline här: Black people ’less intelligent’ scientist claims
Timesartikeln påpekar att dr Watson är en av världens ledande forskare, medan Svenska Dagbladet nöjer sig med att kalla honom ”den 79-årige mannen”. Vad man dock kan förvänta sig är att de människor som är förmögna att tänka själva kommer att reagera på att journalister och politiker uttalar sig om ett ämne där de helt saknar kunskap, och att dessa dessutom brännmärker dr Watson som ”ovetenskaplig”. Vi kan därför förvänta oss en försiktigt positiv trend på detta område, och man bör heller inte bli helt förvånad om andra forskare än dr Watson inom en relativt snar framtid talar mer öppet i dessa frågor. Det tycks som om uppståndelsen fått dr Watson att retirera och ”be om ursäkt”, men sannolikt är detta i senaste laget för att hans uttalande ska kunna glömmas av alla.
Bloggosfärens reaktioner
Vi kan alltså förvänta oss att den naturliga ”eliten”, alltså de människor som är kapabla att tänka själva, i många fall kommer att ta ställning till dr Watsons uttalanden utan att låta sig styras av politiskt korrekta floskler. Det visar sig dock tydligt att den så kallade bloggosfären inte till sin huvuddel befolkas av en sådan elit, då man läser reaktionerna på dr Watsons uttalande.
Bloggaren Rabulist påstår att dr Watson ”inte är klok”, och utser honom till ”veckans stolpskott” utan att ens anföra några argument för varför den gode doktorn har fel.
Bloggaren Risigt a la Malta kallar dr Watsons uttalande för ”hjärndött”, återigen utan några närmare orsaker till varför så skulle vara fallet.
Bloggaren Stationsvakt frågar sig om vi hade varit rasistiska mot neanderthalarna om de levt idag.
Bloggen Med egna ord försöker göra sig lustig över att dr Watson generaliserar alla svarta som dumma och alla vita som intelligenta, vilket man ju vet inte är fallet om man läser Timesartikeln.
Bloggaren Opassande kallar dr Watson för posterboy för galet ointelligenta människor.
Robsten tar däremot i ett välskrivet inlägg upp det centrala i frågan.
Gustafsson i Säffle tar också upp kärnan i hela diskussionen, nämligen att många innerst inne sätter likhetstecken mellan intelligens och människovärde. Detta innebär att de tror att om svarta i genomsnitt har lägre IQ än gula, så innebär det att de är mindre värda. Gustafsson har helt rätt i att detta är pudelns kärna, samtidigt som det ju är ett väldigt märkligt synsätt. Olika grupper har olika starka och svaga sidor, och dessa bildar tillsammans den rika mosaik som är vår världs mångfald. En frisk människa vill inte se de svarta utrotade på grund av några IQ-poäng hit eller dit, lika lite som han/hon vill se de vita utrotade genom en vansinnig invandringspolitik.
Samtidigt bör man vara medveten om de negativa sidor som finns hos den biologism där man fetischiserar intelligens och IQ. Intelligens är viktigt, men detsamma gäller kreativitet och livsvilja, och oavsett hur intelligenta de må vara så har dagens européer förlorat sin vilja till liv. Inga IQ-mätningar i världen kan återge dem detta, även om de möjligtvis kan spela en positiv roll. Den logiska följden av IQ-fetischismen är också att man välkomnar massinvandring av högintelligenta nordasiater till Europa, vilket en del människor redan idag gör.
En fri diskussion i denna fråga kan därför ses som viktig ur ett yttrandefrihetsperspektiv, och för att demonstrera hur den politiskt korrekta världsbilden kolliderar med verkligheten, men det verkligt centrala är fortfarande rätten till särart, där man ser olika folk som helheter av både IQ, fysik, estetik, kultur, traditioner, andlighet, värderingar och så vidare. För när man försöker att bryta ut en enda av dessa aspekter och bygga skrivbordskonstruktioner runt denna, missar man den naturliga helheten och förlorar även möjligheten att intressera normala människor i sin omgivning.
Den som är nyfiken på forskningen på området rekommenderas Ras och IQ, IQ and the Wealth of Nations, eller Superhjärnornas kamp.
Den traditionalistiska skriftställaren Frithjof Schuons syn på ras tas upp i detta inlägg: Castes and Races
Om skribenten: Joakim Andersen
