Vi lever uppenbarligen i en ny tid. En av de utmaningar som möter en när man står inför nya situationer är hur man kan förverkliga eviga ideal och sanningar i nya former, alltså det som kallas kreativ konservatism. Eller som Lampedusa uttryckte sig: Allt måste förändras för att allt ska kunna förbli som det var. En rörelse som tycks ha insett detta behov av ständig förändring är den såkallade nationalbolsjevismen. Dagens inlägg kommer därför att ta en närmare titt på den ideologiska hybrid och språkliga missfoster som är nationalbolsjevismen, för att se vad som är konstruktivt och vad som är skadligt. Vi kommer främst att utgå från den ryske nationalbolsjeviken Edward Limonov och hans bok Ett annat Ryssland.
Boken finns online via Internet Archive Wayback Machine här: Edward Limonov – Another Russia (några kapitel saknas dock)
Familjen och skolan som repressiva institutioner
Limonov har lyckats rekrytera många ungdomar till sin rörelse, och det blir tydligt hur han burit sig åt när man läser Another Russia. Det är nämligen de unga ryssarnas vardagliga problem han utgår ifrån, och han angriper därför häftigt den ryska familjen och skolsystemet (faktum är att dessa institutioner får mer utrymme än klassamhället och den etniska frågan). Här påminner Limonov om de gamla situationisterna, som också angrep det moderna samhället i alla dess aspekter, och som skrev broschyren Misären i studentens miljö (även den riktad till de yngre).
Limonov menar att familjen är en vidrig plats, där man tvingas trängas med stinkande släktingar och bittra tyranner. Han menar också att den ryska familjen är en del av förklaringen till att människor blir mjuka, trygghetssökande och bekväma, och inte vågar vara aktiva i hans rörelse. Limonov skriver:
The family, bitchy guts, a putrid appendicitis, a group of bodies clutched together in a mutual embrace of fear: “Sasha, don’t go out on the street, there are some guys on the porch!" The family teaches to fear, to shake, to shit from fear. It is the school of cowardice.
Mot detta ställer han den muslimska familjen, där pojkarna från en tidig ålder lever i en värld av män:
From snoting age the Chechen boy revolves around men. Ours spends too much time among women. The Russian family stifles the man. (Of course, there are exceptions, often more manly boys come from villages and small towns) For a good formation of the man, the boy needs to be taken as early as possible from the family. It is a harmful place, like the Chernobyl nuclear plant.
Limonov menar därför att barn så tidigt som möjligt ska tas från sina föräldrar och fostras kollektivt. Denna fostran ska dock vara ganska kort, men hård och inriktad på livets framtida realiteter. Detta då han är mycket negativ till dagens skolsystem, som är utformat för att fostra lydiga slavar:
School is intended as a repressive institution. It has to be put in the same rank after a coma, before the prison. It is a misunderstanding that school is put in the same rank as libraries and museums and teachers are written a coma after the doctors, they should be put before the supervisors and the top dogs.
Istället vill han se en praktisk skola, som lär ut stridskonst, heroiska personligheters biografier, sex och geografi:
There will be the following disciplines in the program:
History: With the account of “The New Chronology" of Fomenko / Nosovsky and the discoveries of Lev Gumilev.
Manuals will have to be elaborated.
Geography and knowledge of other countries, ethnography.
Foreign languages (western and eastern ones more of eastern ones).
Weapons and military training. The teaching is not giving in classrooms. The skills of shooting, handling a grenade thrower, a mine thrower, driving and shooting from armored carriers, etc.
The art of public-speaking, poetry, composition and exposition.
Historical personalities; Stalin, Hitler, Mao, Mussolini and personalities of culture: Nietzsche, Pazolini, Dostoevski, etc.
The secrets of life. Human knowledge: the secrets of sex, the art of dealing with people, how to recognize a false person, how to react to an insult, to a failure in life, to the death of a friend, to the betraying of a woman.
Martial arts: combat, box, kung fu, real teaching of a hard fight.
Using a typewriter, Internet.
Only in exceptional cases will the teaching take place in classrooms. The details of the new educational system have to be elaborated in the future. The basic principle: the teacher, the Master with a capital letter, man of experience and knowledge will personally teach the group of students. Like the eastern teacher of wisdom and martial arts.
För att råda bot på den ryska demografiska krisen vill han också se polygami, och han funderar också på om det skulle vara obligatoriskt för kvinnor att få fyra barn. Redan här ser vi alltså den blandning av spektakulära galenskaper och insikter om det senmoderna samhällets kris som präglar Limonov. Å ena sidan kan man hålla med honom i en del när det gäller dagens skolsystem, men de recept han föreslår är ofta minst lika dödliga för patienten som sjukdomen.
Heroism eller borgerlighet
Limonov riktar sig egentligen inte till arbetarklassen, och när han kallar sig bolsjevik är det något mycket specifikt han avser. Han ser de tre revolutionära rörelserna under 1900-talets början (rysk, tysk och italiensk) som sammanslutningar av genier, galningar och ”misfits”, alltså samhällets kreativa minoriteter. Det är i den betydelsen man får tolka hans ”bolsjevism”, alltså att han hämtar inspiration från en grupp geniala och kompromisslösa misfits som försökte förändra en hel värld. Här måste man som marxist kategorisera Limonov som idealist, då det snarare är världsbilder och värderingar han är intresserad av än klasser i social konflikt och rörelse. Limonov menar att dagens samhälle är tråkigt, småaktigt och lumpet, att det har produktionen i centrum och skapar slavar. Mot detta ställer han ett heroiskt ideal och en livssyn som präglas av kamp:
It is long known that life’s happiness and pleasure are different for the bourgeois and the aggressive minority of heroes. In essence they should live in distinct States. The old people and the young also need opposed states. Possibly people of the future will eventually reach this. It is not important what the majority thinks or wants. It’s about time to forego the flattery before the crowds of citizens, the electorate, the majority. And we will forego. The majority of people don’t even have an opinion of their own. Reread my book “The Disciplinary Sanatorium". It is important to orient oneself on the satisfaction of the interests of the heroic, superhuman part of the population of our planet, and the majority will adapt itself. We will not forget them. We will take care of them. It is the majority that needs scanty increases in rubles and dollars. The minority requires an increase in freedom, in the possibility to operate its aggressiveness. Therefore we will orient our civilization on the aggressive minority on the misfits. They are the salt of the earth. We will call them to the Second Russia, not only the Russians. Everybody.
The basic principle of the old civilization is the protestant principle of labor in the name of productivity. The person is promised a sated life till late old age, the life of a moderately working domestic animal. The basic principle of the new civilization has to be a dangerous, heroic, full life in armed nomadic communes, free communities of women and men on the base of fraternity, free love and communal education of the children.
Limonov menar att den ryska revolutionen gradvis förlorade sin revolutionära essens, och att livet i Sovjet kom att påminna mycket om livet i Väst (här påminner han återigen om situationisterna):
Why did communist and socialist parties degenerate? Because they function with the same categories as the liberals, call for the same goals. But if our ideological enemies preach the productivity of labor, then it is stupid to preach a still larger productivity of labor. Besides, knowing for certain that it works better for them, with mechanical labor and productivity. One needs to preach something different, totally-totally different. The fraternity of people, freedom of man from mechanical labor. Sexual comfort. Right for war.
The governments of Western countries subjugate the person, leaving him only one permitted autonomous activity the chase after females. In all the rest the Western man is extremely limited in his life by laws. Man was enslaved and domesticated. There was a different regime in the USSR but even there man was enslaved and domesticated. Actually the modern man was accustomed to the fact that everything is forbidden to him, that he only needs to work all his life like crazy and then to die without rebelling. A quality life is considered to be the life of a well-fed slave.
Den etniska frågan
Med tanke på att Limonov kallar sig national-bolsjevik, hyllar Hitler och Mussolini, och ofta lekt med nationalsocialismens bildspråk, så blir det naturligt att ställa frågan om hans ideologiska relation till nationalsocialismen. Man finner då att det finns ett betydande avstånd. Kärnan i nationalsocialismen är rasfrågan (inklusive judefrågan), en ideologisk kärna man som nationalsocialist inte kan kompromissa med. Limonov underordnar sig däremot inte rasfrågan, utan tycks se den som underordnad och milt sagt föränderlig. Detta märks inte minst när han talar om att nationalbolsjevikerna ska skapa ett nytt samhälle, dit de ska bjuda in alla som känner sig manade:
We have to select the people for a new nation. It should be called something else, not Russians but say, “Eurasians" or “scythes". It is not that important but the new nation should be built on other principles, not by the color of hair or eyes but the courage, the loyalty to the belonging to our community.
Faktum är att Limonov går så långt i sin syn på etnopluralism och historiska etniska gemenskaper att han förebrår Sovjetledarna för att de inte aktivt blandade alla folk som ingick i Sovjetunionen och skapade Homo Sovieticus även som etnisk grupp:
When for a hundred years they should have relentlessly physically mixed the USSR peoples, creating a single, ethnically soviet people. They had to, like it is done now in Saudi Arabia to conduct single demonstrative many thousands’ marriages of northern peoples with the southern, western with the eastern or even select couples at random, or to draw the grooms and the brides in a daily All-Union lottery. To change their names and families on Ivanovs, Petrovs and Sidorovs. They had to starve all languages except Russian. They had to do everything in order that the Latvians, Lithuanians, Kazaks, Kamchadals and others forget their history, if they had one.
Limonov står alltså långt ifrån de flesta nationalister i den etniska frågan.
Traditioner
Även som traditionalist är Limonovs meriter tveksamma. Traditionalister hyllar sällan förbehållslöst alla ett folks traditioner bara för att de är gamla, men Limonov ser Rysslands traditioner i ett väldigt negativt ljus:
“Adat" in the Muslim world precisely means the traditional customs of the ancestors, s opposed to the “shariat" the coranic law of the Muslims, brought by the prophet Muhammad. Russia just attempted, pretended that it attempted, but never in real fact lived by socialism, and now does not live by capitalism, and even less so by democracy. Our “adat", concepts, turned out to be stronger than socialism and capitalism. These are ancient, reactionary and angry customs, and this is why the archetypes formed by them of judges, cops, investigators, pensioners with the unchanged psychology of serfs, vile functionaries (in a genius way seen by Griboedov, Gogol, Saltikov-Shedrin), an insolent unfashionable intelligentsia are ancient harming types.
In order for the New Russia to take place, it is vitally necessary to destroy the angry customs of the Russian “adat" and in this way stop the eternal reproduction of miserable and negative archetypes. So that Gogol’s functionaries do not multiply, museum judges and their nun shoes do not multiply, degraders-peasants, archers-cops.
Having destroyed the institutions of the old society the Bolsheviks could not handle the “adat", the set of archetypes of the Russian people, stipulated by the traditions. “Adat" turned out to be stronger than the tsars and more powerful than the revolutionaries, and outlived Lenin, Stalin, Beria and the GULAG. The Bolsheviks, in my opinion, have even reinforced the Russian “adat". Rephrasing the Roman patrician Cato, I scream: “Adat" has to be destroyed!
Marx och socialismen
Är då Limonov marxist? Faktum är att i hans återkommande uppradningar av heroiska förebilder, så dyker det upp allt från konstnärer som situationisterna, Genet och Pasolini, till filosofer som Nietzsche och politiker som Hitler och Stalin, men Marx lyser med sin frånvaro. Det tycks också som om hans kunskaper om Marx är begränsade, för han kan skriva följande (vilket tyder på bristande kunskap om den äldre Marx, och hans brevväxling med Vera Sasulich):
The First Proletarian nevertheless happened, despite the rules, violating all the rules! And also happened in a country that Marx openly disliked, did not care for.
Limonov ser i första hand Lenin som en i raden av heroiska och geniala misfits, snarare än som marxist:
And the fact that Lenin had won under the flag of Marxism, well, what can one say, throw up one’s hands and say: a genial misfit who assembled a priceless human material under his command, he would have won under any flag. And another commentary.
Som marxist ser man i första hand historien som en historia om klasskamp, alltså i modern tid som arbetarklassens gradvisa kamp och rörelse. I denna kamp är partier och organisationsformer något som kommer och går, allteftersom kampens förutsättningar och klassens sammansättning förändras. Limonov däremot talar mycket sällan om arbetarklassens kamp, utan ”fetischiserar” dess passerade organisationsformer. Han är intresserad av partier, men inte av arbetarklassens kamp. Han vänder sig också i första hand till ungdomar och misfits, snarare än till arbetarna. Man kan därför inte kategorisera honom som marxist.
Estetik och etos – det sista konstnärsavantgardet
Detta innebär att det är mer fruktbart att se Limonovs nationalbolsjevism som ett i raden av konstnärsavantgarden som historiskt angripit kapitalismen och det moderna samhället. Deras angrepp har normalt varit totalt, och de har alltså angripit lönearbetet, den moderna kulturen, konsumtionssamhället, religionen, städerna, skolan, familjen, och så vidare. Bland dessa avantgarden märks inte minst futuristerna och situationisterna (den hugade kan göra en sökning på Motpol.nu på ”futurism” och ”situationist” för att läsa äldre inlägg om dessa), men även surrealisterna och dadaisterna.
Nationalbolsjevikerna är, med sitt tal om kreativa minoriteter och sitt angrepp på det moderna samhället för att det är så tråkigt, det sista konstnärsavantgardet. Det dyker upp i en situation då konsumtionssamhället redan är extremt, och måste därför ta till extrema medel för att uppnå någon som helst reaktion, och detta är förmodligen anledningen till att Limonov använder de två mest demoniserade massrörelserna i namn och i symbolspråk.
Det handlar dock mer om estetik och etos för honom, om att skapa en ny människa, än om klasskamp. Han vill skapa en elit av geniala och heroiska misfits, som ska skapa ett helt nytt och annorlunda samhälle. Detta nya samhälle har flera rent arkeofuturistiska inslag, såsom att det ska vara nomadiskt och krigiskt, och att städerna ska överges. Limonov skriver till exempel:
The living way in the cities permits to totally control man. Therefore for the achievement of man’s freedom cities must be left. In a certain sense, one needs to return to traditionalism. Armed communes will look like primitive tribes. This will be our traditionalism. The communes will be administrated by a Union of Communes.
Det är också denna strävan efter total palingenesis, pånyttfödelse, som attraherar hos Lenin, Mussolini och Hitler:
And precisely because it was a party of misfits it was talented, effective and could carry out the revolution. Like the Bolsheviks’ party, the fascists in Italy and the national-socialists in Germany assembled misfits’ parties and not parties of the proletarians or the bourgeoisie. (That is why they produced such hatred and that is why they were trampled, all of them. Some earlier, some later! They did not belong.)
And so, personally the power of the proletariat (the working people), the people (volk), the popolo did not happen. That was the failure and the lie of the Great Revolutions of 1917, 1922, 1933. And in large part the self-deceit of the Great Parties.
They wanted to remake the world thoroughly and to set themselves for a long time in this “millenary Reich", in “the communist future", in “the Italian Mediterranean civilization". They wanted to create a new man.
Limonov förknippar också palingenesis och ungdom:
Summing up the above mentioned I repeat: power and ownership in Russia (and the rest of the world) are unequally distributed among the generations. Not only between classes or social types of society (which is the same thing as “class"). But between generations. More precisely between the two principal productive manly classes of society: between the youth of 14-35 years of age and the middle age of 35-56, power is distributed flagrantly unequally. Notice the similarity of the terms “middle class" and “middle age" and you will see here more than a vulgar coincidence.
It is an unjust, it is a very unjust distortion that did not exist in traditional societies. There the warrior precisely from 14 to 35 years of age the best warrior age was the most important part of society. And received his worth.
A revolution is always carried out by the young people, the reaction is the work of the middle age and the elderly.
As far as I know, historians did not study revolutions as a phenomenon of war between generations
Slutsatser
Limonov och hans nationalbolsjevism torde vara synnerligen intressant för idéhistoriker. För oss andra är det en fascinerande blandning av rena galenskaper och insikter i det senmoderna samhället. Värt att notera är dock att även galenskaperna är skickligt utformade och spektakulära, och bidrar till att dra människor till hans rörelse. Det har dykt upp flera nationalbolsjevikiska rörelser utanför Ryssland, och det är ofta intelligenta och kreativa människor som står bakom dem. Limonovs mål är att attrahera geniala misfits, och det tycks han ha lyckats relativt väl med. ”Limonka” är alltså skickliga på att skapa vinnande symbolik och bilder, och där kan man säkert lära mycket av dem.
Däremot är det inte den ideologiska syntes som vår tid behöver, även om man kan inspireras av den, och lära av dess misstag. Man kommer dock inte ifrån att Limonov är en skicklig författare, och det är ofta underhållande att läsa honom, även när det passerar gränsen för det sunda.
Intressanta artiklar:
Each year I get closer to islam
Andra tänkare som är av intresse i sammanhanget är Dugin, med sin hemsida Arctogaia, och Constantin von Hoffmeister med sin ”nationalfuturistiska” ideologi.
Om skribenten: Joakim Andersen
