Det torde vara allmänt känt att Nationaldemokraterna har planer på etniskt svenska dagis i några av de kommuner där partiet är som starkast. Detta är ett mycket konkret och konstruktivt förslag, som också på ett genomtänkt sätt har möjligheten att öppna vanliga svenskars ögon för det mångkulturella samhällets hyckleri. Som följd av detta är det också det nationaldemokratiska förslag som gett partiet mest sympatier på länge. Det är också ett initiativ som varje identitär bör stödja, då det ligger väl i linje med de etnopluralistiska idealen om varje folks rättigheter att leva enligt sin egen särart.

Förslaget har av naturliga skäl väckt en hel del frustration hos etablerade politiker. Ett förslag som sätter fingret på det offentliga hyckleriet är ju nämligen automatiskt ”rasistiskt”. Detta är helt förutsägbart. Mindre förutsägbart är att även sverigedemokrater stämt in i klagosången.

Det rör sig om Robert Boström som på den sverigedemokratiska bloggen SD-Blogg ger sig in i en tävling i politiskt korrekta floskler med självaste Mona Sahlin, genom inlägget Nej till rasistiska friskolor.

Boström inleder sin utmaning mot PK-mästaren med att påpeka att han känner ”bestörtning” av förslaget. Detta grepp imponerar inte om man ska utmana kvinnan som förklarat att svenskar med rätta skäms för sin egen kultur i jämförelse med invandrare, så Boström inser snabbt att han är tvungen att ta till det verkligt grova artilleriet. Han slänger därför in en omotiverad bild på Adolf Hitler. Detta är ett listigt grepp, men för att vara på den säkra sidan avslutar han med att sätta ”helsvenskar” inom citationstecken (”det finns inga svenskar”, inte sant?), och att krydda det hela med de givna orden ”rasism” och ”apartheid”.

Om Boström lyckats frånta den regerande mästaren i PK hennes medalj är det dock inte vi på webblogg Oskorei som avgör. Däremot kan vi påpeka att hans inlägg är det bästa som kommit från en sverigedemokrat på mycket länge.

I samband med det förra valet var det många som oroade sig för att Sverigedemokraterna skulle framstå som det enda alternativet mot mångkulturen och massinvandringen, och därmed neutralisera den levande, mer radikala, nationalistiska sfär som vi har i vårt land. Det var till exempel många som taktikröstade på partiet.

Nu vet vi att denna risk är negligerbar. Om Sverigedemokraterna går på Boströms linje har det en gång för alla visat sina verkliga färger, har en gång för alla svikit alla de etniskt svenska arbetarklassföräldrar som inte vill utsätta sina barn för det mångkulturella samhället, och har en gång för alla visat den avgrundsdjupa ideologiska skillnaden mellan ett statsnationalistiskt och ett etnopluralistiskt parti.

Därför avslutar vi dagens inlägg med ett rungande ”tack” till Boström. Du har just visat oss alla varför vi inte kan luta oss tillbaka och ta det lugnt, i förhoppningen att ditt parti kommer att lösa våra problem åt oss.

Ett tack riktas även till bloggaren Morgoth som tagit upp det hela.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.