”Demokrati” har kommit att bli ett ord som betyder allt och ingenting. Det kan därför vara värdefullt att få en djupare analys av begreppet, och dess historia. En sådan analys gör den franske identitären Alain de Benoist i artikeln Democracy Revisited: The Ancients and the Moderns i Occidental Quarterly.
de Benoist tar inledningsvis avstånd från den förenklade linjära historiesynen, som ser allt som en fråga om ”framsteg” och som ser demokratin som historiens ”mål”. Istället påpekar Benoist att olika former av folkligt inflytande var vanligt redan i forntiden i Europa. Man kan alltså knappast tala om en linjär utveckling, med ”framsteg” från tyranni till demokrati, utan snarare en cyklisk ”utveckling” i stil med den Platon beskrev.
de Benoist påpekar att den absoluta despotismen sällan existerat i Europas historia, och han ger exempel på folkligt inflytande. Vi vet redan att både germanerna och svenskarna ursprungligen valde sina kungar, och de Benoist tar också upp andra exempel på folkligt inflytande och styre (såsom traditionen med parlament och riksdagar, som i många länder har en lång förmodern historia. Benoist tar också upp det isländska altinget).
Han tar också upp medeltiden, då man inte bara trodde att kungar var kungar ”av Guds nåde”, utan då många också menade att kungarna fick denna legitimitet från Gud men via folket. de Benoist är uppenbarligen spränglärd, och det är en ren njutning när han delar med sig av sina kunskaper om allt från frisisk boerenvrijheid (”bondefrihet”) till skrån och gillen (här påminner han förövrigt något om anarkisten Krapotkins positiva syn på medeltiden).
de Benoist påpekar dock även att de flesta historiska system varit ”blandade”, alltså med inslag både av demokrati, aristokrati, monarki och/eller oligarki. Likaså understryker han att ett folks styrelsesätt inte säger allt om dess samhälle.
Grekisk och modern demokrati
I den sista halvan av artikeln jämför de Benoist den grekiska och den moderna demokratin, och finner att skillnaderna är stora, faktiskt kvalitativa. Den atenska demokratin hade tre förutsättningar; isonomi (likhet inför lagarna), isotimi (lika rätt till offentliga poster) och isegori (yttrandefrihet), och det påminner ju mycket om vårt styrelseskick.
Men skillnaden är att i Aten sågs demokratin som ett folks sätt att styra sig självt, alltså inte som en ansamling av individer. de Benoist skriver:
Each of them has a different concept of man and a different concept of the world, as well as a different vision of social bonds. The democracy of antiquity was communitarian and “holist"; modern democracy is primarily individualist. Ancient democracy defined citizenship by a man’s origins, and provided him with the opportunity to participate in the life of the city. Modern democracy organizes atomized individuals into citizens viewed through the prism of abstract egalitarianism. Ancient democracy was based on the idea of organic community; modern democracy, heir to Christianity and the philosophy of the Enlightenment, on the individual. In both cases the meaning of the words “city," “people," “nation," and “liberty" are totally changed.
de Benoist understryker att en fungerande demokrati bygger på att folket delar en känsla av ursprung och öde, och att de har ganska lika värderingar och kultur. Man kan alltså misstänka att en ”mångkulturell” demokrati kommer att fungera dåligt, och kräva ständiga inskränkningar och ständigt nya institutioner och lagar för att inte falla sönder. de Benoist skriver om detta:
The effective functioning of both Greek and Icelandic democracy was the result of cultural cohesion and a clear sense of shared heritage. The closer the members of a community are to each other, the more likely they are to have common sentiments, identical values, and the same way of looking at the world, and the easier it is for them to make collective decisions without needing the help of mediators.
In contrast, having ceased to be places of collectively lived meaning, modern societies require a multitude of intermediaries. The aspirations that surface in this type of democracy spring from contradictory value systems that are no longer reconcilable with unified decisions.
Det är i vilket fall som helst en mycket lärd och läsvärd analys av demokratin och dess förutsättningar som de Benoist skrivit. Vid en första anblick kan den tyckas vara av intresse enbart för nationaldemokrater, men en närmare studie visar att den kan vara givande även för allt från nationalsocialister till anarkister.
Om skribenten: Joakim Andersen
