Det traditionalistiska förlaget Integral Tradition Publishing har gjort något av en kulturgärning genom att ge ut en antologi med den italienske traditionalisten Julius Evolas kortare texter om krigets och krigarens roll i den traditionella världsbilden. Antologin är betitlad Metaphysics of War, och innehåller ett flertal artiklar som inte publicerats på många decennier. Den är också relativt lättläst i jämförelse med exempelvis de tunga Hermetic Tradition och Ride the Tiger, och kan därför rekommenderas som en bra Evolabok att börja med.
Evola går i boken in på synen på det heliga kriget i ett flertal traditioner, och tar både upp indo-germansk, islamisk, romersk och japansk inställning. Det är liknande teman som återkommer, även om vikingarna talade om Valhall som de fallnas mål, och islam ger det ett annat namn, och även om germanerna talar om valkyrior och perserna om fravashi. Vi får också läsa om både Bhagavad Gita, om stoiker och om hur indo-arisk krigartradition förts vidare i islam genom det persiska arvet. Han tar också upp hur kriget degenererat i vår tid, och numera sällan kan fylla en funktion annat än den rent materiella och realpolitiska.
Intressant är avsnittet där Evola tar upp korstågen, då han ibland beskrivs som antikristen och pro-muslimsk vilket detta kapitel visar är en sanning med betydande modifikationer. Det är också av extra intresse då etnomasochister idag gärna lyfter fram korstågen som ett i raden av europeiska illdåd mot en rakt igenom oskuldsfull omvärld.
Evola utgår från att det medeltida Europa var en syntes av nordiska, romerska och kristna element, och att detta även gällde korstågen. Detta innebär att äldre bilder av det heliga kriget, heroismen, och den ärofulla döden på slagfältet för en högre sak, kunde återkomma. Idag är det främst inom islam som det heliga kriget bevarats som begrepp, under namnet jihad, och de flesta läsare kommer därför mer eller mindre att utgå från detta när de läser Evolas beskrivning av korstågen.
Evola visar då både i Metaphysics of War, och i Revolt against the Modern World, att ett snarlikt synsätt en gång funnits i kristenheten. Han citerar Sankt Bernard:
…whether we live or whether we die, we belong to the Lord. It is a glory for you never to leave the battle [unless] covered with laurels. But it is an even greater glory to earn on the battlefield an immortal crown.
Men Evola understryker också att det egentligen inte ska tolkas som någon muta, där man utlovas ett evigt liv i lyx om man far iväg och dör för sin Gud. En bourgeoisie tolkar gärna allt som monetära utbyten, men i den traditionella världsbilden var detta snarare ett sätt att symboliskt uttrycka att den som övervinner sin egen rädsla i kampen för en högre sak kommer att bli en högre människa och därmed uppnå ett högre medvetandetillstånd. Dessa symboler har sedan i många fall kommit att tolkas bokstavligt, trots att de ursprungligen är ett sätt att klä svårbeskrivliga ting i ord.
När korsfararna kämpade för att erövra ”den heliga staden”, så hade det alltså två sidor. Å ena sidan var det en geografisk plats, som militärt skulle intas. Å andra sidan kunde det ses som ett tillstånd, närmast som ett kristet Valhall, där man vann evigt liv om man stupade för Staden.
Evola tar också upp skillnaden som i islam finns mellan det större heliga kriget och det mindre heliga kriget. Det mindre heliga kriget är det ”realpolitiska” och världsliga kriget, som exempelvis utkämpas för att försvara tron eller nationen. Det större heliga kriget för man däremot mot sig själv, det är det inre krig som förs för att övervinna sin rädsla, bekvämlighet och egoism. Av naturliga skäl förs ofta båda dessa krig samtidigt, då man under ett världsligt krig får många tillfällen att kämpa ner sina inre fiender.
Evola visar hur denna åtskillnad också fanns under de kristna korstågen. Detta innebär också att de högre människotyperna under dessa krig inte hatade eller föraktade sina muslimska motståndare, utan respekterade dem då de ju på många vis var varandras spegelbilder (man kan här anknyta till statsfilosofen Carl Schmitt, och hans insikt att en politisk fiende inte behöver vara varken ful, ond eller hatas). Detta synsätt kan vara viktigt i vår tid, då man måste skilja på realpolitiska hot och underlägsna kulturer. Att en given kultur är ett realpolitiskt hot behöver inte automatiskt innebära att man ska hata eller förakta den, och göra sig blind för de värden som den innehar (vilket alltså gäller både islam och judendom). Gör man sig till en slav under känslor av hat kommer man nämligen dels att mista sin klarsyn, dels att förlora sin självkontroll, och dels att begå handlingar som straffar sig i längden.
Han ser också korstågen som ett av de första exemplen på hur Europas furstar och folk kunde enas under ett övernationellt projekt, vilket ju anknyter till hans politiska ideal, det europeiska imperiet. Överlag är det i varje fall ett spännande kapitel i en intressant bok.
Om skribenten: Joakim Andersen
