När den borgerliga regeringens medlemmar ska presentera sina olika förslag drabbas man ofta av den obehagliga misstanken att det är en grupp glada skolelever som berättar om sitt senaste specialarbete. Detta, och en känsla av att de nätt och jämnt kommer att få ett G.
I dagarna har de tre glada ministrarna Leijonborg, Billström och Sabuni presenterat sitt förslag till ny integrationspolitik. Vi kan redan nu slå fast att den förtjänar inget G.
”Ökade krav”
När man läser regeringens utspel på integrationsområdet drabbas man ofta av misstanken att de antingen inte vet hur det fungerar idag eller har ett flexibelt förhållande till sanningen. De är nämligen alltid måna om att påpeka att de kommer att ställa ”krav” på invandrarna. Men de nämner mer sällan att dessa krav i många fall redan ingår i den politik som redan förs (höjdpunkten var kanske när Folkpartiet förde fram krav på att brottslingar ska kunna utvisas som något mycket nytt, när det i själva verket redan fanns sådana möjligheter).
Man kan alltså misstänka att dessa förslag på självklara, och redan existerande, ”krav” är ett försök att flirta med en pro-svensk opinion. Någonstans sitter det säkert någon arg farbror som har dålig koll på hur det fungerar men som ändå slår näven i bordet när han läser meningar som ”En person som inte börjar på SFI eller har hög ogiltig frånvaro får sitt bidrag reducerat eller indraget.” och skriker till sin fru: ”jaförfan Märta, det är inte mer än rätt! Borgarna har rätt! Dom där invandrarna måste gå på sin SFI, annars ska dom bannemej inte ha några pengar alls”. Dessa förslag på ”ökade” krav blir alltså lätt löjliga. Man kan utan att ljuga säga att borgarna flirtar med en pro-svensk opinion men utan att leverera någonting reellt. Om det är så att det sitter någon utbränd arbetsförmedlare eller socialsekreterare någonstans som av rädsla, lathet eller bekvämlighet låter bli att reducera diverse bidrag för den som inte sköter sin SFI eller söker en massa jobb, så är det heller inget som på ett magiskt vis ändras bara för att tre glada regeringsmedlemmar önskar det. Särskilt inte om de samtidigt bantar budgeten för berörda myndigheter.
Dessa ”ökade” krav har också normalt små brasklappar som i praktiken minskar deras effektivitet. Sabuni, Billström och Leijonborg skriver till exempel: ”Försörjning av minderåriga barn säkras givetvis”. Om vi är så elaka, och ogint inställda mot de glada tre, att vi leker med tanken att många invandrarkvinnor som inte går på SFI gör det för att de ska ta hand om familjens barn och hushåll, så innebär det att förslaget blir något av ett slag i luften. För försörjningen måste ju säkras…
De enda reella ”krav” och försämringar som de glada tres regering åstadkommit hittills är den rejäla försämringen av a-kassan. Pratet om ökade ”krav” på invandrare har däremot varit just prat.
Marknad eller politisk korrekthet
Man kan dock ha en viss förståelse för att den glada trojkan vill ställa sig in hos Märtas arga make. För deras förslag till integrationspolitik innebär en brutal snedvridning av den svenska arbetsmarknaden, som kommer att drabba just honom. De tre skriver: ”Regeringen inför därför det vi kallar för instegsjobb. Ett instegsjobb är en praktikplats eller en vanlig anställning med ett klart inslag av handledning. Om subventionen till instegsjobben kombineras med den som utgår till nystartsjobben blir arbetsgivarens egen insats bara cirka 20 procent.”
Vad detta i praktiken innebär är att svagare grupper på den svenska arbetsmarknaden (både etniska svenskar och invandrare som haft oturen att komma hit tidigare än förslaget) kommer att vara mindre attraktiva för arbetsgivare i de få ekonomiska sektorer där de ännu kan få jobb (lager, städ, och liknande). Detta bör inte ses isolerat från övriga smällar som regeringen riktat mot just de svagare grupperna på arbetsmarknaden. De införde ju till exempel totalstopp för intagningar på kurser för arbetslösa. 90 000 platser skulle försvinna inom två år. Den glada trion skriver om instegsjobben ”Detta gör att arbetsgivare kan finna det mer attraktivt att anställa en person som inte har erfarenhet från den svenska arbetsmarknaden”. De borde ha lagt till ”mer attraktivt än att anställa en infödd”. Och med tanke på att massinvandringen omfattar cirka 1% av Sveriges befolkning per år, så är det inga små mängder konkurrenter om jobben som kommer dyka upp.
Det kommer att bli tufft att vara svensk, arbetslös och sjuk, lågutbildad eller handikappad framöver. Den borgerliga politiken är alltså klart arbetarfientlig, men den är så listigt utformad att man försöker att splittra arbetarklassen i en starkare grupp, som för tillfället har jobbet och hälsan, och en svagare grupp, som inte har det. Eftersom man tänker sänka skatten för den starkare gruppen hoppas man att den ska rösta borgerligt framöver. Detta är raka motsatsen till en politik byggd på folkgemenskapens ideal.
Det hela visar också att vår tids ”höger” är beredd att underordna marknadskrafterna under politisk styrning om det finns något annat värde som är viktigare. ”Integration” och ”invandrare” är sådana värden för våra ”borgare”. Handikappade, sjuka och arbetslösa svenskar (eller för den delen invandrare som har oturen att inte vara nyanlända) är däremot inte ett sådant värde.
När det gäller den vanliga arbetsmarknaden arbetar man hårt för att få den så marknadsanpassad som möjligt. Men när det gäller en fråga som både borgare och politiskt korrekt vänster tycker är riktigt viktig, så är man beredd att frångå marknadsideologin. Detta visar att skillnaden mellan ”höger” och ”vänster” idag är diffus, och att ”borgarna” övertagit mycket av den politiskt korrekta vänsterns världsbild, problemformuleringar och prioriteringar.
Den glada trions presentation hittar vi här: ”En miljard och ökade krav i ny politik för invandrare”
Bloggaren Robsten har skrivit ett bra inlägg om det hela: Ny satsning på integration av invandrare, där han påpekar att om integrationspolitiken är ett sådant misslyckande som de tre muntra figurerna påstår så kanske man bör titta på antalet individer man försöker integrera också.
Äldre inlägg om ”Alliansen”:
(ett stort tack för hjälpen med dagens inlägg till broder Courderoy)
Om skribenten: Joakim Andersen
