Amerikaner… Man bara måste ju hata dem… Och särskilt då vita amerikaner… Blekfeta, dumma, kristna, sporttokiga fundamentalister… Och så bär dom sig åt i Irak också… Och så hade dom slavar… Allihop… Blekfeta… jävlar… med pickup-truckar…
Ungefär så ”resonerar” stora delar av den europeiska vänstern kring befolkningen ”over there” (intressant i sammanhanget är att delar av den amerikanska vänstern resonerar precis likadant, och man kan fråga sig om inte den europeiska vänsterns antiamerikanism, ironiskt nog, alltså också är ett tecken på hur extremt amerikaniserad den är). Detta tas upp i en artikel i SvD med rubriken Synen på USA bygger på en ryggradsreflex. Artikeln utgår i sin tur från boken Uncouth Nation: Why Europe Dislikes America av statsvetaren Andrei S Markovits, som försöker kartlägga den europeiska synen på USA.
Markovits finner att bilden av USA och amerikanerna ofta är negativ, och att de ses som okunniga, dumma och historielösa. Särskilt är detta fallet i vänstern. Recensenten Kim Salomon skriver:
Antipatier mot USA har dessutom blivit en sorts lackmustest för progressivt tänkande i Europa. Det är svårt att kalla sig vänster idag utan att vara kritisk till USA och sionismen, vilket Markovits finner problematiskt. Själv är han för positiv särbehandling, abort samt homosexuella äktenskap och mot Guantánamo. Han stödjer upprättelsen av en självständig palestinsk stat och har varit motståndare till USA:s utrikespolitik från Vietnamkriget till Irakkriget. Kort sagt positionerar han sig till vänster på den politiska skalan. Likväl har han svårt att accepteras av likasinnade på grund av sin syn på antiamerikanism och antisionism. Han strävar inte efter sympatiyttringar för sin politiska marginalisering utan önskar istället visa hur central antiamerikanism och antisionism är för vänstern.
Detta bör göra oss misstänksamma mot antiamerikanismen. En åsikt som vänstern står för kan knappast vara helt igenom sund, och man bör knappast anamma sådana åsikter rakt av. Vi bör alltså vara uppmärksamma på att antiamerikanism kan vara ett uttryck för en vänstersinnad världsbild, och att en sund och balanserad antiamerikanism därför alltid måste definieras och preciseras. Vi måste kort sagt skilja på vänsterns antiamerikanism och vår motsvarighet (av bekvämlighetsskäl kommer här begreppet ”vänstern” att användas, trots att det finns individer och riktningar i denna som inte alls är antiamerikaner, eller har sina väldigt egna skäl till att vara det).
Man kan då misstänka att vänsterns antiamerikanism till stor del beror på att de inte mentalt kan hantera fenomen som styrka och makt. Den starke är nästan alltid den onde för den ressentimentstyrda vänstern. Detta har beskrivits av så skilda figurer som Nietzsche, UNA-bombaren och Lars Holger Holm.
För vänstern är alltså USA av ondo för att det tycks vara mäktigt. För oss måste det hela däremot preciseras mer noggrant. Problemet för oss är då att USA använder sin makt på fel sätt, inte makten i sig. Statsbildningen USA, och dess makthavare, för alltså en politik som leder till den typ av rotlöst konsumtionssamhälle som vi som identitärer är mot. I detta ingår militära övergrepp på suveräna stater som en naturlig del, vilket vi är mot eftersom vi inte själva vill utsättas för det (om detta sedan har etiska eller taktiska orsaker varierar).
Detta för oss till nästa precisering, som vänstern heller inte är förmögen att göra. Man måste nämligen skilja mellan folk och elit i fallet USA. Vänstern drivs av sina etnomasochistiska instinkter att se ner på en nidbild av den fattige, intolerante, kristne, vita amerikanen, en nidbild som till stor del skapats av den amerikanska kultureliten. Vänstern missar alltså normalt att det finns mängder av feta svarta baptister som är lika fundamentalistiskt kristna som någon euro-amerikan, eller obildade hispanics som gillar sport och rätten att bära skjutvapen och vara mot abort. Dessa vill dock inte vänstern se, för då blir världen plötsligt för komplex. Men etnomasochismen har tagits upp förr, och det borde vara så välkänt att vänstern har svårt för sin egen etnicitet att det blir tröttsamt att upprepa.
Man måste däremot skilja mellan en statsbildnings politik och dess folk. Man måste kunna skilja mellan den ”kultur” som sprids av Hollywood och de europeiska folkkulturer som finns på många håll i USA (Appalacherna, ”Rednecks”, Cajuns, Okies, med flera). De är alla en del av den europeiska biokulturen, precis som boer, ”aussies” och chilenare. De är dessutom lika hotade av Hollywoodkulturen som vi är.
Vänsterns antiamerikanism är alltså till stor del styrd av fördomar och av ressentiment. Ironiskt nog är den också ett resultat av att den europeiska vänstern är så starkt amerikaniserad.
Den radikala högern och antiamerikanismen
Vår idétradition har också en lång historia av antiamerikanism. Detta gäller, bland många andra, både Julius Evola och den Nya Högern. Men på samma sätt som vår antikapitalism skiljer sig från vänsterns, så skiljer sig vår antiamerikanism från deras. USA har ofta setts som det mest moderna landet i världen, som en föregångare när det gäller individualism, demokrati, feminism, och så vidare. Detta har naturligt lett till en negativ syn på USA och dess folk bland högerradikaler. För oss är det alltså att USA är för modernt som är negativt, medan det för vänstern är att det inte är modernt nog. Även inom den radikala högern har detta ibland gått till överdrift, och man har helt enkelt funnit det njutbart att generalisera kring det enorma landet och dess lika enorma befolkning på ett helt igenom negativt sätt. Trots att man då missar traditionellt europeiska inslag i USA:s historia, som kanske inte dominerar just nu men ändå alltid funnits som en underström och ett ständigt alternativ. Man missar då också att vi har många potentiella allierade och vänner i USA.
I vår antiamerikanska analys pekar man ofta på att USA redan från början dominerades av anti-traditionella krafter och idéer. Väldigt förenklat kan man säga att det var inte aristokrater som immigrerade, utan det var protestantiska extremister, köpmän och liknande. Det var i republikanska, sekularistiska, universalistiska och individualistiska idéers namn som kolonierna bröt sig loss från den brittiska kronan. Där fanns alltså redan från början en mycket giftig mix av bibelfanatism och liberal universalism, där kolonisterna identifierade sig med Bibelns hebréer i ett nytt land som de skulle tämja och sprida sin världsbild i. Detta har gjort landet mycket expansivt genom historien, och det är heller ingen slump att de än idag gärna vill se sina politiska motståndare som Onda och sig själva som Goda, på gränsen till Utvalda.
Mer kan sägas om detta men den Nya Högerns inställning till USA behandlas i kapitlet Anti-Europe i boken New Culture, New Right, och kommer att tas upp i ett kommande inlägg.
Om skribenten: Joakim Andersen
