Den europeiska myt- och sagovärlden innehåller ett stort antal sagofigurer av olika slag, och de säger alla något om den europeiska världsbilden. Där finns kejsaren som sover inne i ett berg men kommer att återvända för att befria sitt folk i en tid av yttersta nöd (den sagofiguren är ganska lätt att tolka). Där finns hustomten som vakar över ”sin” familj, Näcken som är en varning för att bada i fel vattendrag, och så vidare.
Mytologisk bakgrund
En sådan arketyp och sagofigur används som grund för filmen Ghost Rider. Det tema som tas upp är det faustiska, alltså mannen (eller mer sällan kvinnan) som sluter en pakt med Djävulen och sedan brottas med de psykologiska följderna av detta. Detta är ett gammalt tema i europeisk myt.
Redan i förkristen tid fanns det en tidig proto-version av den faustianska problematiken, med bärsärkar och liknande som hade en demonisk sida att brottas med (vilket kunde leda till att de hade slaktat sina egna vänner eller familjemedlemmar när de kom till sans). Detta sågs dock knappast i ett moraliskt eller dualistiskt ljus, det var alltså snarare antisocialt, tragiskt och riskabelt än ”ont” i vår mening av ordet. Denna sida av krigararketypen tas upp under rubriken Mellan kaos och kosmos, i detta gamla inlägg.
Med kristnandet fick detta tema dock nya inslag och nya bottnar, genom att en moralisk dualism med de tydliga kategorierna Gott och Ont introducerades. Särskilt i den katolska världen utvecklades också gradvis en väldigt detaljerad beskrivning av Himmel och Helvete, och deras geografi och invånare (en angelologi och en demonologi alltså). Detta har gjort många människor sömnlösa genom åren, men det har också varit en resurs som författare och konstnärer kunnat använda som bakgrund för psykologiskt och spirituellt intressanta verk.
Det är i det perspektivet vi får se Ghost Rider. Figuren ingår i samma tradition som fiolspelaren som sålt sin själ för en fiol i svensk allmogemyt, eller figuren Faust. Ett återkommande tema i dessa sagor är att allt har sitt pris, och de slutar inte alltid så bra för huvudpersonen. Med lite god vilja kan man se dem som en allegori över det moderna tillståndet, eftersom den moderna människan i likhet med Faust sålt sin själ. Detta byte har lett till hög BNP, rikedom, världslig makt och teknologi, men priset har varit en ökande känsla av meningslöshet, miljöförstöring, och i vår tid en vilsenhet som bland annat lett till livshotande massinvandring. Detta gör i alla fall att de flesta av oss känner igen oss i Fausts öde, och förklarar temats fortsatta popularitet. Goethes Faust tar också upp den västerländska människans okuvliga strävan efter kunskap, och är orsaken till att Spengler gav vår civilisation namnet ”faustisk”. Vi har alla något av Faust i oss, och vi har alla mer eller mindre en dubbelnatur. På så sätt fångar figurer som Faust och Ghost Rider en tragisk sida av det moderna samhället, att vi är människor som vill väl men gör dåliga saker, eller använder tveksamma medel för att uppnå goda mål.
Ett särskilt tydligt exempel på denna moraliska kluvenhet hittar vi i den europeiska svartkonsttraditionen, goetian, vars utövare betvingade och utnyttjade demoner för sina egna ändamål. Det verkligt kluvna i detta är att de normalt gjorde det i den kristna gudens namn.
Ghost Rider
Filmen Ghost Rider bygger på den gamla Marvelserien med samma namn. Filmen tar upp stuntmotorcyklisten Johnny Blaze, som i unga år säljer sin själ till Djävulen av goda skäl. Som vuxen är han sedan tvungen att tjäna som dennes prisjägare, och tar då formen av en svartklädd motorist med ett brinnande kranium. Som brukligt är i sådana filmer utmanas Djävulen av en av sina egna, och Blaze dras in i deras kamp samtidigt som han brottas med de psykologiska följderna av sitt kontrakt.
Hur fungerar då Ghost Rider som film, och vad är betyget den får? Som en stunds underhållning fungerar den faktiskt rätt bra. Den är ganska snyggt gjord, Nicholas Cage gör en hyfsad tolkning av figuren, och det finns en viss, torr humor i hans repliker som man kan uppskatta.
Problemet är att den inte utnyttjar det mytiska och psykologiska temat särskilt mycket. Om man jämför med andra figurer och filmer i samma ”mini-genre”, så står sig Ghost Rider ganska slätt. Spawnfiguren går till exempel på djupet av arketypen ifråga, och utnyttjar de flesta av dess möjligheter där resultatet blir en oförglömlig djupdykning i europeisk myt och psykologi. Andra filmer som också använder temat bättre är Constantine och Prophecyserien.
Filmen verkar vara inriktad på den tioåriga publiken, men innehåller en del scener som kanske kan vara lite obehagliga för dessa. Den får därför tre små indo-europeiska trollkarlshattar i betyg.
Om skribenten: Joakim Andersen
