För snart ett år sedan togs ett ganska oväntat fenomen upp på webblogg Oskorei, nämligen konflikter mellan judar och svarta i det mångkulturella Frankrike. Detta berodde då på att den militanta svarta organisationen Tribu Ka hade marscherat genom den judiska stadsdelen Marais, där de gjorde Hitlerhälsningar och i största allmänhet hotade och ofredade de boende. Bakgrunden till detta var att de ansåg att medlemmar av de militanta judiska organisationerna Jewish Defense League och Betar hade misshandlat en svart man (och bakgrunden till detta var i sin tur att en judisk ung man mördats av en grupp afrikaner som kallade sig ”Barbarerna”).

Detta var ingen överraskning för den som ser konkurrens mellan etniska grupper, om makt, pengar och mer symboliska värden, som normaltillståndet. Däremot var det av intresse eftersom det så tydligt avvek från den politiskt korrekta tolkningen av sådana här konflikter (det fanns nämligen inga ”onda vita” inblandade).

Hur som helst, historien om de svarta separatisterna i Tribu Ka slutar inte där, och det kan därför vara lämpligt med en uppdatering.

Marschen genom Marais fick juridiska konsekvenser, och Tribu Kas ledare ”Chichi” dömdes till några månaders fängelse i affärens efterspel.

I etablerade media påstods det att företrädare för det franska identitära Bloc Identitaire skulle ha dykt upp på rättegången till stöd för ”Chichi”, och det antyddes en mängd märkliga kopplingar mellan separatister med olika färg, islamister, och andra politiskt inkorrekta rörelser.

Bloc Identitaire har dock i ett pressmeddelande dementerat detta påstående. De skriver själva:

Bloc Identitaire does not have any contact with Tribu Ka. That this group estimates that the place of the Africans is in Africa and not in Europe seems to us to point in the simple good direction, which, moreover, is currently shared by personalities as varied as Jean-Marie Le Pen, Philipe de Villiers and the president of Senegal. Lastly, it is possible to wonder whether all this history does not serve finally Nicolas Sarkozy. Because it is infinitely easier to dissolve a group like Tribu Ka than to fight the islamist infiltration of the French society…

Det finns visserligen ett försiktigt närmande mellan svarta och vita separatister i Frankrike, och Tribu Kas inspirationskälla, den ”antisemitiske”, svarte komikern Dieudonne M’bala M’bala syntes i november 2006 på ett politiskt möte till stöd för Le Pen. Men det tycks vara i mycket liten skala. Däremot är det begripligt att etablerade media vill få det att verka mer omfattande, då det alltid är praktiskt att få alla etablissemangets fiender att framstå som en homogen massa.

Fenomenet Tribu Ka är dock i sig intressant, inte minst då det med stor sannolikhet är en tendens som så småningom också kommer att nå Sverige. Den tendens som avses är då antisemitiska och etniskt identitära immigrantgrupper som mer eller mindre försöker att närma sig infödda identitära grupper. I USA har sådana allianser förekommit i snart ett sekel, men skillnaden är att USA inte är européernas urhem på samma sätt som Europa.

Detta kommer då förmodligen att bli något av ett problem, då många identitärer har en väldigt dualistisk världsbild, vilket innebär att de ser det som en nödvändighet att välja sida i alla konflikter, och att välja en sida för alltid. Detta trots att konflikten mellan Tribu Ka och JDL/Betar är en sekundär fråga, där vi inte behöver utse vare sig hjältar eller demoner. Vilket också innebär att dagens inlägg snarare bör ses som en udda nyhetsartikel än som ett ställningstagande i en konflikt mellan två främmande etniska grupper en halv kontinent bort.

I vilket fall som helst kan det bli intressant att höra de politiskt korrekta försöka förklara den immigrerade antisemitismen när den i framtiden blir så framträdande att de inte längre kan förtiga den.

Det gamla inlägget om Tribu Ka hittar vi här: Tribu Ka och judisk-svarta konflikter

Tribu Kas franskspråkiga hemsida, under nytt namn då det förra blivit olagligt: Generation Kemi Seba

Vårdagjämning
Idag är det förövrigt vårdagjämning, vilket innebär att våren och livet återvänder till vårt land efter vintern. Mer om vårdagjämning och tidsuppfattning läser man här:

Det iranska lejonet vaknar

Mircea Eliade och Myten om den eviga återkomsten

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.