Anarko-kapitalister, klassiska liberaler och nyliberaler i gemen anser inte att ras eller etniskt ursprung ska påverka det politiska livet. Däremot företräder de ofta en så radikal betoning av individens fria val att de accepterar om denne individ vill ”diskriminera” någon eller har åsikter som kan anses ”kränka” någon. Detta innebär att konsekventa och principfasta liberaler egentligen borde befinna sig i frontlinjen för historierevisionisters, pingstkyrkopastorers och ”rasisters” yttrandefrihet, och rätt att säga vad de tycker utan att riskera fängelse.
Så är i praktiken sällan fallet, och det beror förmodligen främst på taktiska faktorer.
Det finns dock liberaler som tar tankefriheten på allvar, och som inser hur hotad och inskränkt den faktiskt är idag. En sådan är anarko-kapitalisten och ekonomen Hans-Hermann Hoppe. Hoppe har varit i centrum för ett par kontroverser tidigare, bland annat då en av hans teorier varit att homosexuella planerar mindre långsiktigt då de inte har barn. Detta kan tyckas vara en vanlig vetenskaplig hypotes, som ganska enkelt kan bekräftas eller dementeras genom att studera statistik eller liknande. Men i dagens samhälle leder det istället till hysteriska utbrott av moralpanik, där det viktiga inte är om det är sant eller falskt, utan det viktiga är att det är fel, och att man inte får säga det. Hoppe fick då stöd av många andra akademiker och studenter, som försvarade den akademiska friheten, och han red ut den kontroversen oskadd. En lite kul detalj för bloggens vänstersinnade läsare är förövrigt att Hoppe studerat under den gamle vänsterikonen Jürgen Habermas.
Hoppe grundade organisationen Property and Freedom Society eftersom han upplevde att hotet mot frihet och moral hade gått för långt i dagens Västerland. Detta uttrycks av organisationen med följande ord:
As culturally conservative libertarians, we are convinced that the process of de-civilization has again reached a crisis point and that it is our moral and intellectual duty to once again undertake a serious effort to rebuild a free, prosperous, and moral society.
Hoppe har nu återigen tagit upp kampen mot de krafter som vill strypa den akademiska friheten och ersätta den med någon sorts kvasi-religiös vänsterinkvisition. Han har därför bjudit in flera framstående vetenskapsmän till en konferens i Turkiet mellan 24:e och 28:e maj. Det är den andra årliga konferensen för Hoppes organisation Property and Freedom Society (samfundets egentliga hemsida tycks inte vara åtkomlig för tillfället, vilket kanske i sig beror på de metoder den akademiska frihetens fiender ofta förfaller till). De inbjudna vetenskapsmännen tillhör de främsta inom sina respektive områden, och ingen av dem kan ses som ”rasist”, men deras teorier retar gallfeber på de som hatar den akademiska friheten.
Där finns Richard Lynn, som är professor i psykologi och har studerat bland annat skillnader i IQ mellan olika grupper. Professor Lynns hemsida återfinns här: Richard Lynn.
En gammal favorit, som webblogg Oskoreis trogna läsare känner väl till vid det här laget, är professor Paul Gottfried, som studerar bland annat hur den liberala staten förvandlats till en terapeutisk stat, och hur åsiktsfriheten stryps. Man kan tycka att han därför är ett ypperligt val som deltagare på en konferens om akademisk frihet. En introduktion till professor Gottfrieds samtidsanalys återfinns här: Efter liberalismen – den terapeutiska staten.
Inbjuden är också den tyske forskaren Volkmar Weiss. Weiss kommer att tala om ämnet ”History as Cycles of Population Quality”, och är en av herrarna bakom tidskriften Mankind Quarterly. Weiss’ hemsida hittar vi här, och Mankind Quarterly hittar vi här.
En annan känd vetenskapsman som är inbjuden är Tatu Vanhanen, professor från Tampere i Finland. Vanhanen är mest känd för att ha författat den kontroversiella boken ”IQ and the Wealth of Nations” tillsammans med Richard Lynn. Boken jämförde IQ-nivåer i olika länder med BNP i samma länder. En wikipediaartikel med bokens statistik återfinns här.
Konferensen har av naturliga skäl lett till en mindre moralpanik från extremt välfinansierade ”anti-hatgrupper” som Anti-Defamation league och Southern Poverty Law Center. Detta demonstrerar varför konferensen behövs. Intressant är att dessa båda grupper helt tycks ha missförstått vad vetenskap handlar om. De tycks tro att vetenskapliga resultat är en fråga om vilja, alltså att herrar som Lynn och Vanhanen kommit fram till att vita har lägre IQ än nordasiater eftersom de vill att det ska vara så. I själva verket är det nog snarare en kombination av otur och ärlighet. Herrarna har studerat området, och all statistik tyder på att det är så. Detta är då otur för de båda herrarna, eftersom de är för ärliga för att i det läget ljuga om det. Vilket i sin tur innebär att de får ”anti-hatgrupper” på halsen.
En synnerligen vinklad artikel om konferensen återfinns här.
Den hugade upptäcker ganska snabbt hur artikeln använder sig av ”guilt by association”, ”the race smear”, och hur ”anti-hatgruppernas” företrädare som intervjuas i praktiken säger att viss forskning och vissa slutsatser är förbjudna.
Man kan tycka vad man vill om den klassiska liberalismen (det är en tämligen utopisk ideologi, vilket tagits upp på webblogg Oskorei tidigare), men man är ändå tvungen att respektera Hoppe i hans principfasta kamp för den frihet han tror på, en frihet som också gäller oss. Och man är tvungen att känna det djupaste förakt för de ”anti-hatgrupper” som med fula metoder försöker att strypa hederliga forskares rätt att forska och studera kring verkligheten. För dessa ”anti-hatgrupper” kommer att leda våra samhällen in i en ny inkvisition om de inte hindras. Deras inställning i spännande vetenskapliga kontroverser tycks också påminna om det gamla talesättet ”Om Gud inte fanns, så hade vi varit tvungna att uppfinna honom”. men deras variant är istället ”Om svarta och vita inte hade samma IQ, så skulle vi vara tvungna att kasta skit på alla som forskade kring det, och kalla dem rasister”.
Mer om Hoppe kan läsas här:
The Property and Freedom Society: Standing Athwart History, Yelling Stop
Hoppe om den lilla statens fördelar och den medeltida regionalismen som förebild
Hoppe har också kommit fram till att monarkin är bättre än dagens demokrati på att skydda verklig frihet och välstånd. Detta beror inte minst på att en monark ”äger” sitt land, och alltså måste tänka långsiktigt. En demokratisk ledare däremot har fem år på sig att bli så rik som möjligt, eller skada oliktänkande så mycket som möjligt, sedan kan det vara någon annans tur. En liten artikel om det här.
Fenomenet med anarko-kapitalister och frihetsälskande liberaler som samtidigt förbehåller sig rätten att ha politiskt inkorrekta värderingar i sitt privatliv är inte begränsat till Hoppe. I det sammanhanget kan nämnas herrar som anarko-kapitalisten som stödde Pat Buchanan, Rothbard, den öppet pro-vite libertarianen Bryant Birdman, den frihetlige och rasmedvetne nietzscheanen Mencken, med flera. Vad dessa herrar också kan lära oss är att ett framtida Sverige inte nödvändigtvis behöver påminna om Sovjetunionen när det gäller personlig frihet, utan att det bör finnas många olika sätt att förverkliga den traditionellt nordiska frihetskänslan. Man kanske inte kan bygga ett fungerande samhälle på den klassiska liberalismens ganska utopiska recept, men det är en livsnödvändig krydda om man vill ha ett levande och frihetligt samhälle.
Om skribenten: Joakim Andersen
