Om en person från en europeisk storstad med betydande invandrarbefolkning skjuts till döds av en polis, och detta leder till kravaller och protester mot polisens rasism, så är vi vana vid att det blir ganska stora nyheter i våra media.

Så är dock inte fallet om den skjutne mannen och hans protesterande fränder är infödda européer, och polisen som höll i vapnet som tog hans liv är immigrant, och därför har de flesta av oss inte läst ett ord om kravallerna i nederländska Utrecht. Det är helt enkelt en händelse som inte passar in i journalistklassens historiesyn, där historien är en stor berättelse som handlar om vitas rasism och färgades motstånd mot denna rasism. Den blir därför främst kuriosa, eller rentav obehaglig, för dem. Dessutom kan den ge andra infödda européer idéer, som journalisterna kanske helst ser att de inte får.

Vad som tycks ha hänt i Utrecht är att ”ungdomsgäng” under flera år hotat och trakasserat de andra, etniskt europeiska, boende, och att detta till sist lett till en incident där en 54-årig man försvarat en gravid kvinna mot dem. I samband med detta sköts han till döds av en poliskvinna av turkisk eller marockansk härkomst. Detta i sin tur ledde till kravaller, delvis bestående av tillresta fotbollssupportrar, delvis av lokala holländare. Stadsdelen har efter detta stängts av.

Den intresserade kan läsa mer om detta här (jag har inte hittat ingående artiklar om det inträffade i etablerade media):

Utrecht Riot: Neighbourhood Closed Off

Utrecht: Ethnic Riots After Dutchman is Killed by Police

Forum Skadi: A ”race riot” in Nederland

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.