Den vite mannen är priviligierad. Den vite mannen är ond. Den vite mannen behandlar andra folk illa och förtrycker dem.

Budskap som dessa är själva kärnan i vår tids samtidsdebatt, media och elitens interna monologer. Frågorna detta väcker är två. För det första, är detta hela sanningen? För det andra, hur kommer ett folk att må som dagligen matas med ett sådant självhat och ett sådant tvivel på sig självt?

Att detta inte är hela sanningen antyds också av en studie av självmorden i USA. Amerikansk statistik har inte sällan med rastillhörighet som en variabel, och detta visar följande:

In 1996, white males accounted for 73% of all suicides. Together, white males and white females accounted for more than 90% of all suicides in the United States.

Det tycks alltså som om unga vita män tar livet av sig själva i USA i en omfattning som är så stor att det inte kan avfärdas som undantag eller enstaka galningar. Det personliga är politiskt, och när självmorden är så höga i en viss raslig eller etnisk grupp så ska förklaringarna inte sökas på det individuella planet, utan de ska sökas i samhället. Sociologen Emile Durkheim insåg detta för mer än ett sekel sedan, och det är lika sant idag.

En teori man ganska snabbt för fram är att det skulle kunna bero på att det är en klassfråga. Vita är oftare medelklass, och medelklassen kanske känner större meningslöshet eller press i sitt liv. Denna förklaring får man dock förmodligen avfärda, eftersom självmordstalen också är orepresentativt höga bland infödda indianer:

…during the period from 1979-1992, suicide rates for Native Americans (a category that includes American Indians and Alaska Natives) were about 1.5 times the rates for the general population.

Vad har då indianer och vita gemensamt? Utan mer information kan vi inte dra några säkra slutsatser, men en hypotes är att de båda är folk som förlorat eller håller på att förlora sitt land. I de vitas fall är de dessutom måltavlan för en massiv propaganda och hjärntvätt, som förbjuder dem att finna mening i livet i sin identitet, i sin historia och i sina bedrifter. Istället ska de förvandlas till rotlösa individer som skäms för sin historia och alltid låter andra folk och raser gå före.

Källa: Suicide Among the Young

Att vita ibland är ekonomiskt priviligierade kan alltså vara sant, men det är definitivt inte hela sanningen. Det gäller nämligen inte alla vita, och det finns andra områden där vita är underpriviligierade (såsom just rätten till en etnisk identitet).

Att en etnisk identitet är en viktig ingrediens för ett bra mående, antyds av en gammal studie som visar att invandrarungdomar mår bättre än infödda norska unga. En artikel om detta läser vi här: Innvandrerungdom fornoyd med livet

Samtidigt är vita på en mikronivå mer utsatta för rasligt motiverat hat och våld än andra grupper, samtidigt som eliternas monolog förbjuder dem att försvara sig på det enda sätt som går (kollektivt och politiskt), eller ens tala om det:

The most likely victim of a hate crime in the U.S. is a poor, young, white, single urban dweller, according to an analysis of Justice Department statistics collected from between July 2000 and December 2003.

While nine in 10,000 whites and nine in 10,000 Hispanics are victimized by hate crimes, only seven in 10,000 blacks are targets, according to the report.

Källa: ’Hate crime’ victims: Young, poor, white

Det finns också statistik som visar att som vit man bör man undvika att hamna i ett amerikanskt fängelse:

Overall, our correspondence and interviews with white, black, and Hispanic inmates convince us that white inmates are disproportionately targeted for abuse.(214) Although many whites reported being raped by white inmates, black on white abuse appears to be more common. To a much lesser extent, non-Hispanic whites also reported being victimized by Hispanic inmates.

Källa: No Escape: Male Rape in US Prisons

En folkgrupp som utan att kunna protestera blir sodomerad av andra folkgrupper i en sådan omfattning att det, återigen, inte kan ses som slumpmässigt eller rent individuellt, utan enbart som strukturellt, är en folkgrupp som inte kan må särskilt bra. För det är inte bara vita män som faller offer för detta.

Efter denna genomgång kan man fråga sig om det verkligen är så enkelt som att vita är priviligierade och onda, eller om verkligheten är lite mer komplex än så (eller så säger man med triumferande röst: ”en av Oskoreis länkar i dagens text gick till en vitmaktsida, det motbevisar allt han säger”, men i så fall är man tyvärr en idiot).

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.