Med anledning av Anarks grävande journalistik, så har det visat sig att den vänsterinriktade bloggaren Olle i Stockholm tagit upp webblogg Oskorei i ett inlägg. Tydligen gillar han bloggen, vilket är kul, men ryser av min person, vilket ju inte är lika roligt att läsa. Trots min rysliga personlighet upplever jag dock Olles blogg som en av de mer läsvärda vänsterbloggarna (eftersom jag inte är synsk som Olle, så kan jag däremot inte uttala mig om hans person). Dels eftersom den har ett mycket tydligt klasskampsperspektiv (man slipper alltså fixeringen vid HBT-frågor och liknande som för vissa är själva definitionen av att vara ”vänster”), dels eftersom jag har lätt att empatisera med hans kärlek till sin hemstad. Däremot upplever jag hans världsbild som mycket begränsad, men det är antagligen redan känt. Men lokalpatriotismen och antikapitalismen har vi gemensamt.

Om man besöker Olles blogg, kan jag särskilt rekommendera Folkbildning, Stockholm i mitt hjärta, Desperationen inom socialdemokratin, ”Man frågar alla…”, Kan kultur överhuvudtaget vara subversiv, och Röde orm. Däremot får man tänka på att använda proxy för att dölja sin IP-adress om man prompt ska klicka vidare till en del av de andra sidor som Olle länkar till. Man får också tänka på att även om Olle är rätt ute i sin antikapitalism, så finns det andra sammanhang han inte är medveten om (till exempel den etniska frågan, den linjära tidsuppfattningen eller högkulturers uppgång och fall). Som nationalist måste man därför ta det han skriver med en nypa salt, och använda sin förmåga till självständigt tänkande. Man måste se ”the bigger picture” så att säga, och inte fastna i vänsterns begränsade perspektiv (begränsat både vad gäller synen på historien, människan och samhället). Klass och ekonomi är viktigt för att förstå världen, men det finns fler viktiga faktorer än så.

Olle har också fyllt i en bloggenkät, vilket kan vara ett användbart redskap för att beskriva synen på bloggande som metapolitik, tankar inför framtiden, och liknande. Därför blir dagens inlägg ett svar på bloggenkäten.

1. Hur länge har du bloggat?

Sedan juni 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?

Som en form av kvalificerad narcissism, alltså ett forum för vanliga människor att skriva om sina privatliv på nätet. Min syn på det fenomenet är inte särskilt positiv. Men samtidigt såg jag det som ett möjligt sätt att med små medel nå ut med ett buskap till en större mängd människor. En kluven bild av bloggosfären jag förövrigt fortfarande har. De flesta bloggar är totalt ointressanta, men mediet i sig har möjligheter. Särskilt för oss med begränsade ekonomiska resurser, och ingen tillgång till det offentliga rummet.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

”De tre traditionalisterna”, eller ”traditionalisternas trojka”, kommer alltid att ha en central plats i mitt hjärta: Manarkon, Si Vis Pacem Para Bellum, och Nordanvind. Jag minns inte i vilken ordning jag upptäckte dessa. På senare tid är det väl främst Dan Eriksson/MrPhonk och Lundensis som imponerade, men det är svårt att göra ett sådant val eftersom antalet läsvärda bloggar vuxit hela tiden.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Generellt är jag nöjd med dem. Man kan i efterhand se att webblogg Oskorei genomgått tre faser. Den första var som en ganska ”normal” blogg, med inlägg om mina funderingar kring saker och ting. Under den andra fasen upptäckte jag Guillaume Faye, och hans analys av massinvandring som kolonisering. Detta ledde till ett antal inlägg, där jag använde hans analys och begrepp för att belysa allt från ”ungdomsgäng” till kravallerna i Paris. Faye är mycket användbar för en sådan analys, men i längden skulle det ha blivit väldigt förutsägbara texter om man fortsatt på det spåret. Den tredje och nuvarande fasen är därför i huvudsak metapolitisk, med försök att ta upp olika högerradikala och traditionalistiska teoretiker, böcker och liknande. Vad som händer i framtiden kan man aldrig veta säkert, men jag är ganska nöjd med den metapolitiska infallsvinkeln och den frihet den ger i ämnesvalet.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Motpolbloggarna läser jag dagligen, bloggarna på länklistan till höger på den här sidan någon gång i veckan.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Enbart ämnesbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

haecceitas. Han/hon verkar tillhöra en bredare definierad vänster, men med en befriande avsaknad av dogmatism vad gäller vad man får och inte får skriva om. Lovecraftinlägget fångar därför den elitistiska kärnan i Cthulhumytoset. Mishimainlägget skulle lika gärna kunnat vara skrivet av en radikalkonservativ, när haecceitas upptäcker att patriotism inte nödvändigtvis måste vara kopplad till vulgärkollektivism är det alltså på ett plan så att han/hon ”upptäcker hjulet på nytt”. Stirneranstruket är inlägget om makt. Texterna om projektualitet och kommunisering kan också ha ett värde för de av oss som ser kampen mot den globala kapitalismen, inklusive dess nedmontering av etniska identiteter, som något som pågår här och nu snarare än som en utopi (speciellt intressant torde det kanske vara för autonoma nationalister). Särskilt läsvärt är då inlägget om drömsamhället. Samma förmåga till självständigt tänkande gäller när man besöker haecceitas som när man besöker Olle. De är omedvetna om den etniska frågans betydelse, till exempel.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Dan Eriksson. För kombinationen av intelligens, bra språk och märkbar idealism. Ofta skriver vi ungefär samma saker, även om jag krånglar till det mer med ett högtravande språk.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Det är olika.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Nej. Bland annat tonar jag ner mitt annars morbida sinne för humor, eftersom webblogg Oskorei inte är rätt plats för det.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har hittat en fungerande gräns, och den innebär att normalt är min person totalt ointressant för bloggen. Vad jag ätit till middag är till exempel sällan av metapolitiskt intresse (därmed inte sagt att en blogg om traditionell svensk matlagning inte vore läsvärd, tvärtom).

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Sådant som är ovidkommande för bloggens område. Ett område som visserligen är brett, men som avgränsas av det metapolitiska. Skriver jag om dagspolitiska händelser så försöker jag numera alltid att få in något större perspektiv, låna begrepp från Nietzsche, eller på annat sätt få in en metapolitisk aspekt.

Jag undviker också medvetet att skriva om Tredje Riket, eftersom det är viktigt att inte fastna i historiefetischism och fullständig identifiering med historiska rörelser och personer. Sedan är jag heller inte nationalsocialist, men det känns som en underkastelse under den politiskt korrekta normen att ständigt upprepa det eller att låta sig styras av det i sitt ämnesval, så det är inte orsaken.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Antagligen mer än jag egentligen skulle önska. Huvudsakligen för att sprida min världsbild dock, och för att i någon mån bidra till uppkomsten av en högerradikal intelligentsia.

14. Vilken är din absoluta favoritlåt med Håkan Hellström?

Känn ingen sorg för mig, Göteborg.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Ja. Generellt har jag blivit positivt förvånad (oavsett vad folk själva kan ha trott, så har jag aldrig blivit negativt överraskad).

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Ja. Har man dålig självkontroll, eller en dålig dag, så riskerar man att skriva saker man ångrar på olika sätt. Och det man skriver på internet går aldrig att ta bort.

17. Vad äter du till frukost?

Bröd. Normalt med olika sorters pålägg.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Nej.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Det är tämligen tidskrävande. Jämfört med att skriva i en tidskrift eller bok så anses det också ha en mindre tyngd.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Ja. Det är möjligt att det periodvis blir lite mer långsam uppdatering, eftersom jag försöker att nå andra forum utanför bloggosfären (krönikorna i Folkets Nyheter till exempel). Men bloggandet kommer att fortsätta, inte minst för att det är ett bra forum för sådant man vill skriva som inte passar att publicera någon annanstans. Bloggandet kommer förmodligen att förändras, eftersom jag mer och mer försöker att skriva på ett språk som är lättare att läsa för vanliga människor. Har man en bakgrund inom vänstern blir det lätt så att man ser ett obskyrt språk som något imponerande, men denna vänsterns outtalade elitism håller jag alltså på att arbeta bort. Det finns andra former av elitism som är mer konstruktiva. Jag har redan visat att jag kan tolka och använda tunga teoretiker som Deleuze, Dumezil, Debord och Negri.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

I första hand är bloggosfären/bloggosfärerna en intern affär för människor/bloggare som läser och påverkar varandra. Gränsen mellan producent och konsument är alltså ofta mer flytande i bloggosfären. Samtidigt är många bloggare framtida makthavare och trendsättare av olika slag (journalister, kulturskapare, politiker och liknande), så att påverka dessa innebär att man också påverkar kulturen på sikt.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Jag har alltid varit en person som läser mycket, och i grunden är det ganska egoistiskt att göra det och sedan inte dela med sig till andra av det man tagit till sig. Bloggandet är därför ett sätt att göra läsandet mer ”socialt/kollektivt” och samtidigt låta det göra viss nytta. Bloggskrivandet har också varit av godo på så vis att jag lärt känna ett antal bra människor.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Framförallt har det motverkat den känsla av uppgivenhet och intellektuell underlägsenhet man ibland kan känna gentemot vänstern. Flera av de allra mest läsvärda bloggarna på nätet drivs av de våra.

24. Nämn 5 människor som du vill ska svara på enkäten.

Ett bra svar på den frågan vore ju: du.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.