I det moderna samhället lever saker som dop, konfirmation, ”nollningar”, svensexor, bröllop och begravningar kvar. Det är egentligen ganska märkliga saker i ett modernt, materialistiskt och egalitärt samhälle, och har sitt ursprung i en äldre livssyn. I ett äldre samhälle var detta riter man genomgick i samband med att man gick från en fas av livet till en annan. Dopet var det som gjorde en skrikande liten klump av kött till en del av ett samhälle, genom att den fick ett namn. ”Konfirmationen” var ofta en svår och utdragen prövning som skulle göra ett barn till en man (eller ibland kvinna). Hos många ”primitiva” folk ingick i samband med detta sådant som av oss skulle ses som ren tortyr. Utdragning av tänder, scarification (”tatuering” genom ärr), brutalare former av omskärning, vandring på glödande kol, och så vidare. Genom dessa prövningar kunde då de unga visa att de hade de egenskaper som krävdes för att vara en fullvärdig, vuxen, medlem av stammen. De fick då också ta del av stammens historia och hemligheter, och framöver fick de delta i högtider och ritualer de tidigare inte ens känt till. Det fanns en naturlig elitism i detta, de som inte genomgått sådana prov hade inte samma rättigheter eller skyldigheter som de som gjort det.
Sådana ”rites of passage” fyller en viktig psykologisk funktion. I dagens samhälle klagas det ofta på att de unga blir vuxna för tidigt, och på att man är ungdom långt upp i 40-årsåldern, det är alltså svårt att veta vad man är. Hur bär man sig åt för att bli vuxen, och är det ens värt att bli det? Med hjälp av sådana riter var det däremot glasklart var man befann sig i livet (även om det även i ”primitiva” stammar finns individer som förblir barn långt upp i 40-årsåldern, eftersom de inte har det som krävs för att bli vuxna), och det skedde genom meningsfulla händelser och prövningar. Sådana ”övergångsriter” har dessutom en tendens att uppstå av sig själva även när det omgivande samhället inte erbjuder dem, och man kan se det massiva supandet första gången man får gå på krogen eller köpa ut som en form av spontan ”rite of passage”. Sådana spontana former är däremot inte alltid sunda, och det de saknar i djup försöker man istället kompensera genom att göra dem extrema.
En viktig uppgift för en pånyttfödd nordisk hedendom blir därför på sikt att erbjuda våra folk meningsfulla övergångsriter för livets olika skeden. När man börjar fundera över hur sådana övergångsriter kan komma att se ut, kan man finna inspiration dels i historiska skildringar av hur det tidigare gick till hos våra folk, och dels i nutida former av det. En ”nollning” kanske inte behöver ändras så väldigt mycket för att bli en hednisk rit, exempelvis. En annan inspirationskälla hittar vi hos överlevande hedniska folk runt om i världen. Så länge vi är medvetna om skillnaderna, så kan man urskilja gemensamma teman.
Planeringen för resten av veckan är en recension av A.P. Elkins bok Aboriginal Men of High Degree, som tar upp just rites of passage hos aboriginerna i Australien och deras ”medicinmän”, samt en sammanfattande recension av Nicholas Goodrick-Clarkes kultklassiker Occult Roots of Nazism.
Om skribenten: Joakim Andersen
