2006 går mot sitt slut, och 2007 står redo att ta vid. Våra förfäder såg året som en levande helhet, och när ett år ”dog”, så föddes det ett nytt. Detta är egentligen en väldigt optimistisk världsåskådning, för det innebär att varje nyår börjar man ”på ny kula”. Varje nytt år är en fräsch och frisk tidsera som tar vid, med nya möjligheter. Detta är inte minst sant ur ett politiskt perspektiv, där det nya året kan bli en ny vår efter en lång vinter, men den svenska nationalismens goda förutsättningar under 2007 tas upp på annat håll. Istället kommer dagens inlägg att koncentrera sig på det nya årets betydelse för oss som individer.

Nyår, och andra högtider, har alltid inneburit en möjlighet att återknyta band av släkt- och vänskap, och detta är inte mindre sant idag än det var år 1006. Genom att träffa våra nära och kära, och äta och dricka gott tillsammans, så ger vi de sociala grupper vi tillhör nytt liv inför det nya året. Utan sådana sociala sammankomster skulle hela samhället snart falla samman. Det är därför med gott samvete vi kan hugga in på diverse nyårsmat, starka drycker och förnöjsamheter.

Nyårslöften
Ett inslag i det svenska nyårsfirandet är att man avger nyårslöften. Det kan vara att man ska sluta röka eller börja träna, men i vilket fall så är det ett uttryck för en särskild, nordisk livssyn. Förutsättningen för att man ska avge ett nyårslöfte är nämligen att man utgår ifrån att ens vilja är så stark att man kan påverka vad som sker under året som kommer. Det är ett vagt eko av den livssyn som hos våra förfäder kallats heroisk realism, och som kom till uttryck i den vikt de lade vid eden.

När vi nu står inför det nya året, 2007, så kan det vara värt att fundera en stund kring vilka nyårslöften man ska avge. Vilka svaga sidor har man som man bör göra sig av med, vilka starka sidor har man som man bör förbättra ytterligare. Har man några beroenden som egentligen både är ovärdiga (vilken vuxen man/kvinna vill egentligen vara en slav under en växt, såsom tobak, eller en vätska, såsom alkohol?) och en ständig tjuv av både tid, hälsa och pengar. När man gör upp en sådan lista över saker man kan ta upp i sina nyårslöften, kan det vara inspirerande att närmare studera den hedniska livs- och människosynen. Den amerikanske hedningen Steve McNallen har tagit upp den i följande artiklar:

A Code for the Fearless and Fair

Här beskriver McNallen den heroiska livssyn som kretsade kring mod, solidaritet och givmildhet, och som kallas drengskapr (motsvarigheten till den japanska hederskodex bushido alltså).

Nine Virtues of Asatru

Här beskriver McNallen nio centrala värderingar i den nordiska livssynen.

En gammal artikel om heroisk realism med utgångspunkt i Nibelungensagan, från webblogg Oskorei:

”Gud är mitt vittne”

Hur som helst:

Gott Nytt År, kära läsare och Motpolare!

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.