Eftersom en datalärare håller på att förlora sitt jobb på grund av att han ifrågasatt siffrorna i en historisk händelse, och eftersom inte en enda svensk politiker eller kulturpersonlighet haft stake att försvara hans rätt till både sin åsikt och sitt jobb, så kommer vi idag att ta upp tre exempel på ”förnekare” som fått behålla både sina jobb och sin sociala ställning. Detta ihop med tre exempel på övergrepp och mord i massiv skala som det är fritt fram att forska kring utan att behöva ta hänsyn till någons känslor, eller några repressalier från makthavarna.
Det turkiska folkmordet på armenier och kristna minoriteter i början på 1900-talet
Att arkiven ska öppnas instämde Carl Bildt i, men att kalla det inträffade för folkmord vägrade Bildt:
Den svenska regeringen har som ambition att besluta om mycket, men har inte ambitioner att besluta om historia.
Röda khmerernas folkmord på den egna befolkningen under 1970-talet
Röda khmererna har förekommit i svensk inrikespolitisk debatt. Birgitta Dahl var ordförande i Svenska kommittén för Vietnam, som 1975 tog parti för de Röda khmererna. Hon konstaterade att ”Alla vet ju att mycket av det som skrivits om Kambodja varit lögn och spekulationer” (Vietnam Nu, nr 2 1977). Hon fortsatte: ”Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh… Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det måste krävas stora offer av befolkningen”. Under de fyra åren närmast efter kommunisternas massaker på Kambodjas befolkning stödde Svenska kommittén för Vietnam, med Birgitta Dahl som ordförande, den kambodjanska regimen. Först 1997 valde Birgitta Dahl efter omfattande kritik att ta avstånd från sina uttalanden i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Kommunisternas folkmord i Ukraina
Mario Sousa.se skriver:
Intressantare blir Skotts sifferexercis när han går över till Rummels siffror. Denna Rudolph Rummel har blivit den guru som extremhögern visar upp när det gäller att smutskasta Sovjetunionen och andra socialistiska länder med påstådda miljontals döda. Han har skrivit några böcker i ämnet bland annat "Lethal Politics", där han går igenom Sovjetunionens påstådda folkmord. Rummel sägs vara en gammal matematiklärare, vilket framgår av hans böcker som är fyllda med diagram, tabeller och beräkningar av alla slag. Sådant imponerar säkert på en oförberedd läsare. För den som kan bortse från de matematiska konstruktionerna och gå direkt på Rummels argument är Rummels böcker rena skämttidningar.
Den som själv vill bedöma Bernhoffs uppsats med egna ögon kan läsa den här:
The Holocaust Demograpy