Kama Sutra är en tämligen mytomspunnen bok, som man kan hitta i skrythyllan hos allsköns pornografer och wannabe-dekadenter. Mindre känt är att det vanligtvis inte är hela boken de har, utan bara ett urval av de snaskigaste avsnitten, eller att man faktiskt kan lära sig en del om den indiska traditionen av boken. Mindre känt är också att även om Kama Sutra är från Indien, så är den inte automatiskt arisk/indo-europeisk och kan därför inte urskiljningslöst läsas som en ”bibel” av indo-ariska traditionalister.
Indologen och traditionalisten Alain Danielou tillbringade mer än 20 år i Indien, och lärde känna dess kultur och religion väl. Han kom särskilt att utforska den shaivistiska traditionen, den Shivakult som fanns där redan innan arierna invaderade subkontinenten. Danielou har beskrivit den indiska världsbilden i böcker som While the Gods Play, Gods of Love and Ecstacy, och Virtue, Success, Pleasure & Liberation. Man kan därför misstänka att han, med sina kunskaper om landet och respekt för dess traditioner, är rätt man att översätta Kama Sutran. Danielous översättning är på dryga 500 sidor, och innehåller även hans egna kommentarer och en värdefull introduktion.
Traditionella vetenskaper
I introduktionen skriver Danielou att i den indiska traditionen så anses livet ha fyra mål. Dessa är dygd, framgång, tillfredsställelse och befrielse, och alla dessa fyra är viktiga för ett balanserat liv. De menar att gudarna har gett människorna en samling råd om hur man uppnår dessa livsmål, vilket visar den stora skillnaden mellan traditionella vetenskaper och moderna. Traditionella vetenskaper ingår naturligt i den världsbild där de finns, och bildar tillsammans en helhet. Man kan se detta i till exempel Sun Tzus taoistiska råd kring ”krigets vetenskap” Art of War, i asatrons livsvisdomar samlade i Havamal, och även i indiernas ”erotiska vetenskap” Kama Sutra. Gemensamt för exempelvis Havamal och Kama Sutra är också att de ursprungligen anses ha skänkts till människorna från gudarna, Oden respektive Prajapati.
Man menar då i Indien att guden Prajapati i urtiden gav människorna hundratusen verser av råd kring dygd, framgång och erotik. Shivas följeslagare Nandi sammanställde tusen kapitel om erotik, kallade Kama Shastra. Under historien gick mycket av Kama Shastra förlorat, och det vi kallar Kama Sutra är ett försök att återställa så mycket som man kunde hitta av det. Redan här kan man notera att Kama Sutran härstammar från en av de ”icke-ariska” gudarna, nämligen Shiva, vilket innebär att mycket av det man hittar i den antagligen härstammar från de för-ariska dravidernas civilisationer. Detta gör det inte automatiskt dåligt, men kan vara värt att veta innan man börjar odla klor och klösa sin flickvän i ansiktet för att ”det är ariskt”. Det beteendet kopplas nämligen främst till ”sydliga” stammar, det vill säga dravider.
Denna traditionella syn på vetenskaper hämmar inte, som man lätt kan tro, senare generationers indiers förmåga till eget tänkande, utan de har skrivit egna kommentarer till verket. Brahminen Vatsyayana påpekar exempelvis om en del saker som nämns i boken att så här gör inte en arier utan det är bara med för fullständighetens skull. Annars har boken en ganska amoralisk inriktning, och tar upp depraverade och icke-ariska företeelser just för fullständighetens skull. Tanken är att den ska läsas ihop med böckerna om framgång och dygd, Artha Shastra och Dharma Shastra, vilket då bildar en helhet.
Danielous Kama Sutra
Den som förväntar sig pornografi kommer att bli djupt besviken av Danielous översättning. Den innehåller inga bilder alls, vilket är ett medvetet val från Danielous sida eftersom det i hans ögon är en helig text. Han skriver också att de Kama Sutra-illustrationer vi i Väst är vana vid härstammar från muslimskt 1500-tal och alltså inte är särskilt autentiska med tanke på verkets egentliga ålder.
Inte heller innehåller Kama Sutra särskilt upphetsande textstycken. En uppräkning av ställningar, tekniker, knep och positioner är i princip allt man får, och dessa upptar bara en bråkdel av verket. Vissa av dessa är användbara och bra, men inte så att man köper en 500-sidors bok för dem.
Många kapitel är främst intressanta för antropologer och religionsvetare. Vi får till exempel en mängd med tips om hur man skaffar sig en fru, tips som säkert var användbara i det traditionella Indien men kanske inte fullt så i dagens Sverige. Samma sak gäller kapitlet med råd till en hustru, som bland annat inkluderar råd till en hustru till en man med många fruar. Vi får också mängder med råd om hur man ”hanterar” andra mäns fruar, vilket onekligen är oariskt. Detsamma gäller de korta styckena om hur man kysser småflickor och har sex med djur. Avslutningskapitlet tar också upp olika ockulta knep för att återfå potensen och liknande. Genomgående påpekas dock att seder som är vanliga i ett land inte nödvändigtvis är lämpliga i ett annat land.
En rolig detalj med Kama Sutran är att allt ska delas in i kategorier. Om man är intresserad av exempelvis ras- eller kastlära så känner man igen detta synsätt, men det är lite udda att se det användas i detta sammanhang. Vi får bland annat veta att äktenskap och barnafödande över kast- och rasgränserna är av ondo, både för att barnet kommer att få identitetsproblem och för att kasterna kommer att blandas ut och försvinna (sexuella relationer mellan kasterna och raserna ses däremot inte som ett problem, så länge det inte leder till barn eller äktenskap). Lite underligare är det när Sutrans författare delar in människor efter deras kroppsbyggnad i olika typer som passar olika bra ihop. Beroende på hur utrustad man är så räknas man som hare, tjur eller hingst, och kvinnor räknas som ”harhona”, sto eller elefantko. Idealet är att dessa matchar varandra. För en västerlänning så är det ibland ganska komisk läsning när dessa människotyper beskrivs: The hare man has small feet, figure, buttocks, hands, and ears, a gentle voice, beautiful and well-spaced teeth, a lively body. Always with a smile, his face is round and his nails hard. Sutran ger också tips på ställningar som är användbara för människor av olika typer, en lista på ”mentala” typer, och annat smått och gott (genomgående är att Sutran är fylld med listor och tabeller, på olika sätt att kramas, olika sorters älskarinnor, och så vidare. Målet är tydligt att det ska vara en fullständig uppräkning av allt som har med ämnet att göra).
Likaså ser man i Indien prostituerade som en egen ”kast”. Det är normalt inte en kast man föds in i, utan kvinnor som inte klarar att/vill hålla sig till en man kommer så småningom att hamna i den. Även manliga prostituerade och transvestiter ses som en egen ”kast”, hijras. Även detta kan ha sitt ursprung i dravida traditioner, jag har inte hört talas om liknande kaster i andra indo-europeiska samhällen. Därmed inte sagt att denna typ av fredlig separation inte har sina goda sidor.
Allt som allt är Danielous översättning både intressant och kunnig, och det är en salig blandning av kunskaper, vidskepelse och historiska kuriosa man får. Jag visste till exempel inte att vissa sydindiska/dravida folk slog varandra i ansiktet med vässade klor under akten innan jag läste den, eller att detta både lett till skador, dödsfall och blindhet. Man får också veta att även om arrangerade äktenskap var det vanliga i Indien, så fanns det något som kallades ghandarvaäktenskap som byggde på ömsesidig förälskelse (Sutran räknar med åtta sorters äktenskap, och rakshasaäktenskapet är det sämsta eftersom det innebär att man dödar familjen och tar bruden med tvång). Sådan kuriosa kan man räkna upp i oändlighet, och är man intresserad av sådant så är Danielous översättning klart att rekommendera. I annat fall bör man lägga sina pengar på något annat.
För en hedning har Danielous översättning en positiv sida, och det är att den framställer även erotiken som en naturlig del av livet. I Sverige har vi länge haft en puritansk syn på sex som ett nödvändigt ont, och idag har vi också en kluven och märklig inställning (där media pendlar mellan att framställa det som något förbjudet och något som är hur viktigt som helst). Den nordiska hedendomen fick aldrig chansen att forma ett samhälle som var lika rikt och stort som det hinduiska eller det shintoistiskt japanska, och därför skrevs det vad vi vet aldrig någon liknande bok här. Men vi vet att för våra förfäder så var kärlekens och erotikens gudinna Freja en av de viktigaste asynjorna, så vilka skrifter de hade kunnat skriva om de fått chansen kan man bara spekulera om. Och medan man spekulerar om det så kan man få inspiration från de hedniska civilisationer som fick leva.
Gamla inlägg om Danielou och Indien:
Prostitution i den indiska traditionen
Tankar kring imperialism, hinduism och universalism
Om skribenten: Joakim Andersen
