I en tidsera då européerna tycks ha lagt sitt faustiska arv åt sidan, och lägger ständigt större andelar av sina resurser på ett demografiskt självmord och på att finansiera andra biokulturers expansion, än på den forskariver och utforskardrift som tidigare alltid kännetecknat dem, så kan det vara av intresse att ta en närmare titt på några mer eller mindre nationella, traditionella och arkeo-futuristiska röster som menar att nästa projekt för oss européer snarare måste vara att utforska rymden än att tävla om vilken nation som kan försörja flest icke-européer inom sina egna gränser.

Männen bakom dessa rymdvisioner, dessa interplanetariska framtidsprojekt, tillhör med något undantag de mer udda figurerna inom den pro-europeiska oppositionen, och vad detta beror på kan man onekligen fråga sig. Vad är det som gjort att den pro-europeiska oppositionen så ofta reducerats till ett rent krampaktigt invandringsmotstånd och saknar alla storslagna planer för framtiden, all känsla för äventyr snarare än endast trygghet, all känsla för kultur annat än den redan existerande, och så vidare? Nåväl, detta är inget man kan anklaga vare sig David Myatt eller Guillaume Faye för, dessa herrar har framtidsplaner för vårt folk.

Folkkultur och galaktiskt imperium – David Myatt
Bland den högerradikala idéströmningens förgrundsfigurer är det få som levt ett så omväxlande och faustianskt liv som britten David Myatt (han har bland annat varit muslim, enligt vissa uppgifter även satanist). Myatt kallar sig nationalsocialist, men har utvecklat det han ser som ideologins kärna och tagit bort sådant som han ser som historiska tillfälligheter, inkonsekvens och misslyckanden. Detta innebär att inte alla ser honom som en ”riktig” nationalsocialist, och man kan nog beskriva honom som ett mellanting mellan traditionalist och nationalsocialist.

För Myatt är de centrala begreppen i nationalsocialismen heder och ära. Han utvecklar sitt synsätt bland annat i artikeln Introduction to Warrior Culture. Centralt är även begreppet Folk Culture, som Myatt förklarar på ett närmast etnopluralistiskt vis:

Correctly defined and understood, Folk Culture is a philosophy which affirms that the different races, the different peoples, which exist are expressions of our human condition, and that these differences, this human diversity, should be treasured in the same way we treasure the diversity of Nature. Those who uphold Folk Culture believe our world would be poorer were these human differences to be destroyed through abstract ideas – through the creation of a socially-engineered society.

I kombination med att han har begreppet ”den numinösa vägen” (numinös betyder närmast övernaturlig), kan detta innebära att Myatt framstår som någon sorts arkaisk primitivist. Men utforskandet av rymden ser han som nästa steg i vårt förhållande till Kosmos:

This threshold is this planet itself. We can, by moving out into the new and limitless frontier of Outer Space, create new ways of living. We can, by accepting this immense challenge, breed from that challenge heroic, creative, noble individuals who take evolution ever higher – who fulfil the promise of evolution itself. We can, by overcoming such challenges, create not just one but many new types of civilization. We can, by passing this threshold, work in harmony with Nature and achieve our ultimate Destiny. We can assure our future as a noble creative species by accepting this Destiny.

Fler Myattartiklar finns att läsa här. När man läser Myatt bör man komma ihåg att det är skadligt att överta någon annans ideologi eller mål rakt av. Myatt har skrivit en del bra som man bör inspireras av (såsom koncentrationen vid heder, folkkultur och det numinösa), men han har också skrivit saker som är mindre bra och som man bör undvika att ta till sig (detta gäller särskilt Myatts intresse för terrorism, som i Sverige varten är konstruktivt eller lagligt).

En annan tänkare som påminner om Myatt är norrmannen Varg Vikernes, som också är inne på rymdens betydelse.

Stellar Gateways
Nyhedningarna i Galactica Publishing utlovar också en arkeofuturistisk syntes av hedendom och interplanetariska utforskningar i sin kolumn Stellar Gateways.

”Exploration is really the essence of the human spirit.”
— Frank Borman, US astronaut, Address to joint session of Congress, 1969

”The odds against a universe like ours emerging out of something like the Big Bang are enormous. I think there are clearly religious implications whenever you start to discuss the origins of the universe.”
— Stephen Hawking

Man kan inte påstå att deras internetsida är överfylld av artiklar om interstellär hedendom dock.

Guillaume Faye och arkeofuturismen
Den franske samhällsfilosofen Guillaume Faye har målat upp en möjlig framtid för européerna där de återfinner sin arkaiska världsbild i kombination med en futuristisk känsla för vad den moderna teknologin kan ge. Han har där bland annat hyllat genteknologin och skapandet av hybrider eller ”kimeror” mellan djurarter och människor, men något större intresse för rymden kan man inte hitta hos Faye, utan det rör sig mest om ”neo-imperiala” kontinentalstater i konkurrens om Jordens resurser. Faye är här både mindre visionär än Myatt (Myatt föreställer sig trots allt ett samarbete mellan Jordens folk i rymdutforskandet, vilket ligger närmare en mer konstruktiv samnationalism än Fayes ”allas krig mot alla”), och missar en central insikt från geopolitiken. För på samma sätt som de länder som härskade över land fick ge vika för länder som behärskade havet, och dessa fick ge vika för de länder som härskade över luften, så kommer de makter som behärskar rymden en dag att ha stora strategiska fördelar.

Avslutningsvis hänvisas den intresserade till en lista med science fiction som sammanställts av Lundensis. Skönlitteraturen är ofta överlägsen dagspolitiken när det gäller att formulera en tidseras drömmar och visioner, och sci-fi är inget undantag.

Eller för att citera den egentliga huvudpersonen från filmen Blade Runner:

I’ve seen things you people wouldn’t believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time, like tears in rain. Time to die.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.